Psalmodikonetsom folkligt instrument Inte endast ett instrument för inlärande av koraler och vid småskolans musikundervisning på 1800-talet och nykterhets- och arbetarrörelsen
|
Psalmodikonsidans Meny finns HÄR |
Psalmodiknet är idag mest känt som ett instrument som från 1830 och lite in på 1900-talet användes för att lära in koraler. Det var under en tid det instrument som var vanligast förekommande i de svenska hemmen. (Ett påstående jag försökt kontrollera med hjälp av stick prov i ett par socknars bouppteckningar. Det visade sig stämma.)
Men psalmodikonet användes också flitigt i nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen samt av frikyrkan. Och främst i hemmen. Det såldes åtskilliga skillingtryck med siffernoter avsedda att spelas på psalmodikon. Har man tillgång till ett instrument är det naturligt att man spelar på det och naturligtvis spelar man den musik man känner till. Under en period ansågs fiolen vara ett syndens instrument. En spelman som inte längre har tillgång till det men till ett annat stränginstrument - det är inte svårt att tänka sig vad som händer då.
I början av 1900-talet återfinner vi psalmodikonspelmän vid spelmanstävlingar i skilda landskap. Den fasta indelningen i spelmansmusik och annan musik är inte till obetydlig del en etikett skapad av upptecknare och andra som ser det utifrån. Se tex på nyckelharpan. De gammelharpspelmän av den gamla stammen som fanns kvar när folkmusikvågen forsade fram kunde ha en varierad repertoar bestående av vad man kallar spelmanslåtar och sådant som skillingtryck, slagdängor, jullåtar, Jularbolåtar och kort sagt vilka melodier som helst. De blev spelmansmusik i händerna på dessa spelmän. Det handlar om spelsätt snarare än ursprung. En syn som inte var populär under den gröna vågen. På programmet på P2, På Gehör, upprepades mantrat att spelmansmusik är musik utan känd upphovsman, traderad från mästare till elev (eller åtm man till man). Det bidrog väl till detta att man tillskrev någon gammal spelman låtar man gjort själv.
Foto Erik Fredelius.
Elin berättade att hon och hennes syskon fordom spelat till dans med sättningen fiol, tramporgel och psalmodikon. En sättning de annars spelade bara till husbehov. Alla tre behärskade psalmodikon och tramorgel, men Elin var förste psalmodikonist så att säga...
Det var hos dem vi som små lärde oss instrumentet men tyvärr minns vi inte alls vad som spelades förutom Kväsarvalsen. En låt som var mäkta populär vid sekelskiftet 1900. Dvs före radion kom. Men den fanns som skillingtryck.
Nästa bild: Jag reparerar ett psalmodikon runt 1970
Ett par rader om mig själv och min ingång till psalmodikonet. Född 1951 med psalmodikonet som ett av andra instrument i familjen. När vi flyttade till Stockholmstrakten 1957 upptäckte jag att mina kompisar aldrig ens hört talas om psalmodikon.
Psalmodikonet förknippades som nämnts, som ett instrument för andlig musik. Att man använde det att spela till dans med inte var något man pratade högt om i en tid då otaliga spelmän övertalats att bränna djävulens instrument. Dvs fiolerna. Detta medförde att det fanns ett stort antal spelmän som saknade instrument. Då kan man förstå om det känns oemotståndligt att hålla fingrarna borta från psalmodikonet och dra sina låtar där, i den mån instrumentet tillåter.
Det utgavs en del skillingtryck satta för psalmodikon under 1800-talets senare del, se Margareta Jersilds bok Skillingtryck. Och från 1910 och framåt hölls spelmanstävlingar runt om i landet, där ett och annat psalmodikon fanns med bland instrumenten.
Det finns också nämnt i uppteckningar efter fiol och nyckelharpspelmän att en del av dem även spelade psalmodikon. En låt heter psalmodikonvalsen, vilket väl får ses som ett tecken på att den spelades på just psalmodikon, är känd efter nyckelharpspelmannen Ceylon och fiolspelmannen och brodern Henry Wallin.
Det finns beskrivet att psalmodikon spelades på en fäbod
. (Oklart om det var vanligt dock). På de tidiga spelmanstävlingarna gällde främst fiol. Men enstaka nyckelharpor, klarinett och psalmodika förekom i några landskap.
Vi kan med säkerhet säga att psalmodikon används även till annat än koraler. På 1800-talet såväl som 1900-talet
August Eriksson, bild t v, kom från Husby i Torstuna socken och tillhör en gammal spelmanssläkt. Han tillverkade sitt psalmodikon i sin ungdom. Eriksson deltog med sitt psalmodikon vid Spelmanstävling i Uppsala 1912 under Upplanstinget . Han vann extra pris i psalmodikon och fick prissumman som bestod av 5 kronor. År 1913 intervjuades han av Dagens nyheter och spelade bland annat upp Ebba Brahes brudvals och marschen Tredjedag jul. Han deltog också vid spelmanstävlan i Malmköping 1922.
Liknande finns ochså med två melodisträngar.
I detta fall är inte resonanssträngarna tänkta som vanliga resonanssträngar. Man stämmer dem inte i skalans toner utan man spänner dem "lite lagom". I länksektionen finns en inspelning med en sspelman som berättar om detta. Jag tyckte det inte lät trovärdigt - förrän jag provat. De ger som ett eko - det ger intryck av att befinna sig i en stor sal.
Jonas Erik Larsson , Vallen, Marsliden, född i Fjällboberg Vilhelmina 1853-06-27 med sitt psalmonikon .
"Jonas Erik Larsson fyllde 89 år samma dag som tidningen Folket I Bild (FIB) och fotografen Dahlberg besökte honom i Marsliden. "Instrumentet han spelar på är ett psalmodikon eller notstock." /Källa: Vilhelmina Fotoarkiv
Fiol- och nyckelharpspelmannen Nils Olle Söderbäck spelar här psalmodikon på Downetowne coffeeshop i Talent, Oregon. "Star spangled banner"-version , Jimi Hendrix och Maklins brudmarsch från Orsa.
Nisse spelar här med nyckelharpstråke
Instrumentet är en kopia av ett psalmodikon byggt efter ett psalmodikon byggt 1870 och som finns i Bishop Hill, Illinois och var tillverkat av Peter Hedlund
Ett psalmodikon med lång hals och åtskilliga resonanssträngar som ligger över en stor resonanslåda. Dessa tycks ha förekommit i huvudsak i Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Kanske stämdes de kromatiskt. Men på ett par sitter de grupperade så de teoretiskt skulle kunnat användas som en ackordcittra, vilket dock ter sig omständigt.
Maria Samuelsson, tog hem silvermedaljen vid spelmanstävlingen i Växjö 1913.
Rättare sagt kom hon på andra plats och erhöll 20 kr i prispengar, vilket var en rätt stor summa på den tiden.
I en artikel står att hennes instrument var nyckelharpa. Ett tecken på att vare sig nyckelharpa eller psalmodikon var något alla visste vad det var. Psalmodikonets storhetstid var över sedan några decennier.
På denna bild ser vi ett ytterligare ett, mer likt de första exemplen. Jag har försökt få fram
var och när denna bild är tagen. Tyvärr utan framgång. Någon menar att den verkar typisk
för en typ av arrangerade bilder på utklädda personer som var vanliga runt sekelskiftet
18-1900. Det får vi låta vara en öppen fråga. Fakta är att instrumentet fanns och det ser ut som
att hon som trakterar det har koll på att man kan hålla stråken som på tex en basgamba
Rodney Sjöberg gav 1987 ut boken "Psalmodikon och siffernoter till heders igen". Den innehåller ritning, byggbeskrivning och berättar lite om psalmodikonet. Boken innehåller en värdefull faximildel där man bland annat kan läsa Dillners egna ord
I Norge har Leif
Till vänster: Resultaten av en spelmanstävlan 1912. August Eriksson, Hernevi vann psalmodikonklassen
Ovan: Ett psalmodikon av Roveruds modell
Tre Bodaspelmän for till Berlin för att spela dalpolskor på psalmodikon och fiol. Ett roligt och tydligt exempel på spelmansmusik på psalmodikon.
Bild nedan: Holger Funke med ett
Psalmodikon byggt av Nils Nilsson som levde 1842 - 1929
Foto: Per-Ulf Allmo
Så detta kan tyckas som avvikelse från ämnet, även fast Christina Frohm är spelman. Men gränsen mellan genrerna är flytande. Visst! - det var obligatoriskt att småskolelärarinnor skulle behärska psalmodikon och använda vid morgonbön. Men även vid musikundervisningen, som var ett nytt ämne i skolan vid tiden för psalmodikonets spridning. Där spelades och sjöngs inte endast koraler
Foto till höger: Holger Funke
Så här är ytterligare ett trestängat psalmodikon (apropå hur Lungren med lådan kunde spela ackord och tvåstämmigt
Olle Israelsson med ett psalmodikon.
Instrumentet finns i hembygdsgården
i Storuman.
Här spelar Erik Fredelius Herre signe du och råde , medelst knäppning. Normalt har han förstås instrumentet placerat på ett plant underlag. Han växlar mellan att knäppa och att stråka.
Därefter: Sv ps 514 i1937 års psalmbok med normal placering av instrumentet.
Längst till vänster: Tre psalmodika. (Ett psalmodikon, flera psalmodika. De kallades förr också notstock, salmedunk (Norge), virsikannel/virsikantele (Finland). Även psalmharpa eller rätt och slätt harpa vilket kunde och kan vara alldagligt för stränginstrument - oftast nyckelharpa.
Det första är byggt av Rodney Sjöberg 2011 efter de ritningar Dillner lät trycka 1830.
Det andra är ett instrument byggt av en instrumentbyggare i Småland. Liknande instrument tillverkades och såldes i en musikaffär i Malmö.
Dessa celloliknande instrument finns med varierande antal resonansssträngar och en eller två melodisträngar.
Det tredje är ett instrument man kan köpa från MusicMakers . Det är ett litet instrument med liten men mjuk ton.
Det är byggt efter norsk förebild vad gäller greppbrädans placering och utformning men med stämskruven på kortsidan som på Dillners instrument.
Två stråkar utan froschskruv, tre med och en fiolstråke.
De dillner hade med på ritning var utan froschskruv
Alla utom den understa här är gammelharpstråkar
(dvs äldre typ av nyckelharpstråkar.)
En trekvartsfiolstråke är ett alternativ. Jag ser att i spelgrupperna idag föredrar man fullstora fiolstråkar
(DVS sidans hopsnickare)
om någon undrar över tonart och stämning... De som spelar i grupp utgår ifrån normalstämningar. Såväl Bruun som sedan Dillner, påpekade att man kan stämma som det passar en. Dvs så det låter bra och kanske som det passar ens röstomfång. Tonerna inbördes stämmer om man justerar stallet så det passar strängens spänning.
Det övre instrumentet ovan är byggt i Landskrona ca 1840. Inte sällan ser vi denna form där de är svagt avsmalnande upp mot sadelsidan
Det andra har den enklaste, ursprungliga formen utan resonanssträngar och med en melodisträng.
”Salmonika” tillhörigt Funk Olle i Altsarbyn 1856
Nedan: detalj av instrumentet till vänster. Intill sadeln ser vi en lite ljusare kloss
Den ser man inte sällan på psalmodikon. Utan den blir de lägsta tonerna inte rena även om man placerar stallet så att tonen mitt på strängen (som man justerar stallet efter). Orsaken kanske man kan finna i att man utgår från en mall som anger avstånden inbördes mellan banden, men att man har annan höjd på sadeln än den som gjort ritningen räknat med. 
Ovan:Floyd Foslien har gjort och gör stora insatser för psalmodikonspelandet i USAHär nedan tillsammans med Beatrice Hole
Jag tog bilderna närmast till vänster och nedan när jag besökte spelgruppen En Sträng för några år sedan.
Exempel på instrument med resonanssträngar
Foto: Gunnar Fredelius
Bild t.h. Ett psalmodikon i dalastil
Anders Norudde med det Kindeusbyggda psalmodikonet,
i Fasaskogen på ett STF-arrangemang på en kristihimmels- färdsdag. Här elförstärkt och distat. Årtal okänt.
Paraplyhållare: Lilian Höjd
Foto: Buffalo
Psalmodikonet nedan och till vänster är bygt av Åke Kindeus i Karlskoga 1964 .
Stallet för tankarna lite till Roveruds modell men lite utvecklat. Ett för melodisträngen skjutbart stabilt stall.
På vardera sida löper två resonanssträngar. På vänstra bilden framgår det tydligt hur det är gjort så att de hamnar på olika höjd.
Fotograf Anders Norudde. Det är han som just före fotograferinen spelat på det och tejpbitarna vi ser är markeringar efter ett system som liknar det jag använder. Jag har en vändbar remsa av 150 gramspapper där jag på ena sidan markerat vissa toner och på andra vissa andra toner. Inte direkt hela eller halva tonsteg utan efter principen "vissa toner som är viktiga i vissa låtar". Och på andra sidan markeringar för "toner som är viktiga i andra låtar". Inte direkt dur och moll... Mitt psalmodikon saknar nml markeringar såsom siffror eller svarta och vita tonsteg. Anders Kindeus psalmodikon har markeringar, men de Norudde för tillfället tejpat dit är mer lämpade för gehörsspel
Erik Gärdefors från GRIFT – Den stora tystnaden. Se länksidan
Ovan t v. . Ett psalmodikon i Johan Dillners släkts ägo. Lång hals och resonanssträngar över en stor resonanskropp
Ovan i mitten. Roverud placerade stämskruven på locket, vilket var en nödvändighet i de fall instrumentet var näst intill platt. Här har instrumentet en kropp lik de på Dillners psalmodikon, men man har ändå stämskruven på ovansidan. Här läper strängen rakt gentemot det första bandet, som alltså tjänar som sadel. I andra fall sitter stämskruven närmare kanten närmast den spelande, och då löper strängen via en pigg så den hamnar rakt över greppbrädan.
Ovan: tryggare kan ingen vara
Nedan: Dillner höll konserter i Funbo med psalmodikon, trumpet och trummor. De drog åhörare långväga ifrån. Det vi hör här är förstås inte sådana som Dillner hade med på konserten. Men jag tyckte det var kul att pröva. Trumpeten avstod jag men jag skulle bra gärna velat höra Dillners konserter
Underubriken var alltså Folkligt instrument. Folkmusikinstrument. Med det avser jag att understryka att det var ett folkets instrument. Visserligen fanns åsikten att fiol och andra instrument som användes till dans inte var rätt för koralspel. Så psalmodikonet tänkte de sig skulle passa bra. Till och med namnet på det säger att det hör det kyrkliga till. Påbudet att var församling skulle skaffa psalmodikon kom från kyrkan och kungen. Uppifrån kom också införandet att folkskolelärare skulle behärska det. Men sätter man ett instrument på den som är det minsta road av musik och inte lika övertygad om att det är syndigt, så hörs snart även andra tongångar. Det är lite som experimenten där man låtit försökspersoner sitta i ett väntrum i tron att experimenten ännu inte börjat. Och där ligger föremål som tex papper och penna. Driften är stark att få utlopp för kreativitet om det så bara är att klottra eller vrida på en Rubiks kub. En spelman som avråds från fiolspel - vad gör han när han får en stråke i handen och ett instrument. Eller den som inte kan spela fiol men här har ett instrument som är lätt att komma igång med. Det såldes åtskilligt med skillingtryck för psalmodikon. Det spelades allsköns melodier på det. Och spelmansmusik!
