Så vad har hummel med psalmodikon att göra då? Jo: Det instrument barnen byggde hade en kropp av papp och en greppbräda i trä med metallband. Vid en hastig anblick fyller den gängse kriterier för ett psalmodikon. Termer är inte skrivna i sten. Det finns olika principer för klassificering av musikinstrument. De kallar detta förenklad hummel av det skälet att instrumentet tillkom när man ville få fram en förenklad dulcimer för barn. Dulcimern lär stamma från instrument som langeleik, sheitholt, hummel mm. Här har man tagit bort bordunsträngarna och har endast en melodisträng kvar, vilket gör det enkelt för barn att snabbt komma igång. Man skulle i och för sig lika gärna kunna kalla det ett förenklat psalmodikon. Den termen myntades redan på 1800-talet, se här, men det är en annan sak.
Detta instrument har en diatonisk skala. Dillner och Roverud förändrade sina respektive psalmodikonmodeller så att de fick en skala med samtliga halvtoner. (Vilket alltså inte var fallet med Bruuns psalmodikon.)

Nu har man hur som helst valt att benämna instrumentet förenklad hummel. Det hindrar inte på minsta sett att man skulle kunna tänka sig att göra precis samma sak och kalla det kurs i förenklat psalmodikon. Förenklat i och med att det är av papp samt alltså inte har alla toner.
Antingen kunde man behålla instrumentet precis som det är, eller prata med tillverkaren av byggsatserna så att man lägger till de felande tonerna. Om man väljer det senare så kan man antingen tydliggöra hel och halvtoner genom att likt på många psalmodika ha svarta markeringar. För enkelhetens skull kunde man använda självhäftande etiketter. Alternativt skriver man ut siffror eller tonernas namn, cdef osv. Eller enklast - man har pappersremsor man lägger intill greppbrädan, som man kan vända beroende på tonart. Dvs precis som de trästavar man efter norsk förebild använt i Sverige.

Är det mest intressant att hålla en sådan kurs med psalmodikonfokus eller hummelfokus? Det lär väl helt bero på. På Korrö spelade barnen på sina enkla humlar, tillsammans med en vuxen som spelade hummel. Ska man i stället fokusera på psalmodikon så bör då läraren spela psalmodikon. Med stråke eller knäppa.

Om man blandar in en stråke så blir det genast besvärligare. Hur få fram stråkar är en fråga. Sedan är det givetvis svårare att komma igång med en grupp barn som ska få ordning på stråkararna. Men i Lundgren med lådans anda kunde man spela utan stråke