Nyckelharpans Forum

VM i nyckelharpa och Ungdomsmästerskapen i nyckelharpspel

uppdaterat 2022-01-25



Arrangör: kommittén för VM i nyckelharpa
Gunnar Ahlbäck, ordförande

VM i Nyckelharpa

Se HÄR

1990 hölls VM i nyckelharpa för första gången. Vissa år har vi även haft ungdomsmästerskap. De senare har alltid hållits på Nyckelharpsstämman i Österbybruk, medan VM även förlagts till Skansen i Stockholm samt Linköping.

I menyn till höger hittar du respektive års tävling

Mästarna, år för år

Österbybruk 1990 
Modern nyckelharpa Olov Johansson 
Kontrabasharpa Olov Johansson

Stockholm, Skansen 1992 
Modern nyckelharpa Peter "Puma" Hedlund 
Gammelharpa Hans Gille silverbasharpa

Linköping 1994 
Modern nyckelharpa Anders Mattsson 
Gammelharpa Lena Jörpeland, silverbasharpa.

Österbybruk 1996 
Modern nyckelharpa Niklas Roswall 
Gammelharpa Lena Jörpeland, silverbasharpa

Stockholm, Skansen 1998 
Modern nyckelharpa Markus Svensson 
Gammelharpa Björn Björn silverbasharpa

Östebybruk 2000 
Gammelharpa Daniel Pettersson moraharpa 
Modern nyckelharpa Peter Puma Hedlund

Österbybruk 2002 
Gammelharpa Björn Björn silverbasharpa 
Modern nyckelharpa Anna-Kristina Widell

Österbybruk 2004 
Gammelharpa Magnus Holmström kontrabasharpa 
Modern nyckelharpa, Henrik Eriksson

Österbybruk 2006 
Gammelharpa Magnus Holmström kontrabasharpa 
Modern nyckelharpa, Magnus Holmström

Skansen 2010 
Gammelharpa Björn Björn 
Modern Nyckelharpa Emilia Amper

Österbybruk 2016
Silverbasharpa  Kristofer Suha Pettersson
Kontrabasharpa  David Eriksson
Modern nyckelharpa  Josefina Paulson

En gång mästare - alltid mästare


Vilka som suttit i juryn respektive år framgår på respektive års sida. Men här till höger har vi en lista över samtliga domare


Publiken har vissa år fått rösta på en
publikens favorit. Vinnarna är:

1992 och 1994 Anders Mattsson 1996 Niklas Roswall och 
1998 Markus Svensson 
Hedersomnämnade gavs 2007 till Ingela Smedenmark, ungdomsmästerskapen


Björn Björn, trefaldig världsmästare

Ungdomsmästerskapen

Österbybruk 1999 
Anna-Kristina Widell

Österbybruk 2001
David Eriksson

Österbybruk 2003  
Erik Bergström

Österbybruk 2005  
Anette Hallén

Österbybruk 2007  
Soloklassen Sunniva Abelli 
Samspel: Sunniva Abelli och Elin Granström


Henrik Eriksson .
Foto Per-Ulf Allmo
I VM juryn har följande deltagit:

Gunnar Ahlbäck, Gunnar Fredelius, Sigurd Sahlström
Ann-Christine Granfors, Nisse Nordström, Curt Tallroth, Jan Ling, Cajsa Ekstav, Ann-Christine Granfors, Anton Jernberg, Christer Wesström, Styrbjörn Bergelt, Peter Puma Hedlund , Ole Hjort, Anton Jernberg, Anders Lilijefors, Anders Söderberg, Curt Tallroth

Jury för ungdomsmästerskapsjuryn: Ditte Andersson, Sonia Sahlström, Gunnar Ahlbäck, Gunnar Fredelius, Peter Puma Hedlund, Nisse Nordström

Bilden till vänster
Världsmästare på nyckelharpa, Österbybruk 2016
Silverbasharpa  Kristofer Suha Pettersson
Kontrabasharpa  David Eriksson
Modern nyckelharpa  Josefina Paulson


Foto Gunnar Fredelius

Kort om vad vi vet om när och var nyckelharpan föddes och har spelats genom seklerna

Teorier finns det många. Det har också funnits skrönor som länge gällt för att vara sanning. Ett känt exempel är att man länge "visste" att nyckelharpan kom till Sverige med de till bruken invandrade vallonerna. En skröna Per-Ulf Allmo slutgiltigt slår hål på i sina böcker om nyckelharpan. Även utan det kan man lätt konstatera att nämnda valloninflyttning skedde när nyckelharpan sedan länge avbildats här.
Nästa fråga att ta ställning till är om ett flitigt avbildande av ett instrument bevisar att det spelats här. Åsiktern och teorierna går isär därvid lag.

Så om vi lämnar teorierna åt sidan och ser till fakta... Dvs avstår från att klä befintliga fakta med teorier... Då har vi avbildade nyckelharpor på olika ställen i Sverige och på kontinenten från mitten av 1400-talet. Det har höjts röster om att det då är gigor och fiddlor försedda med en lek. Enligt alla erkända typologier är det nyckelharpor. Oavsett korpusform. Sedan har vi Källungefrisen från 1350. Tolkningarna av den sträcker sig från att det själfallet är en nyckelharpa, via att det ser ut att kunna vara det, till att det absolut inte är de. En, vad en del tolkar som en nyckelharpnyckel, hittades vid utgrävningar i Sigtuna och dateringen sträcker sig från elva- tolvhundratal till trettonhundratal och i det sistnämnda fallet jämngammalt med Källunge.
Fakta så lång är alltså att avbildade nyckelharpor finns i sådant antal från åt 1400-tal att det måste tas på allvar. Geografiskt är området de återfunnits på för stort för att det ska gå att säga om den tillkommit i sydeuropa och vandrat norrut, eller tillkommit i Norden och spritts söderut. Teorier finns om vilket. Fakta finns inte. Den har redan omnämts på kontinenten när vi hittar de äldsta svenska beläggen, vid ingången till 1600-talet. Beläggen blir fler senare under 1600-talet. Oavsett var den tillkommit så är det i Sverige, i Uppland och Gästrikland i huvudsak, den spelats i århundraden, för att från 1970-talet ha letat sig ut i världen. Om ett instrumet omnämns utan förklaring - är det då fakta eller teori om man säger att det visar att instrumentet var allmänt känt? Det vore meningslöst att använda ordet som metafor om inte innebörden var känd, vilket skedde vid 1600-talets inträde. Eller att nämna det i rättegångsprotokoll senare under 1600-talet. Frånvaro av något är inte bevis för att det inte funnits. Men ett fynd visar att det funnits, men även om det är föga troligt att man hittar just det äldsta exemplaret, så kan man bara vara säker på det man hittat.

I Lings doktorsavhandlig och senare antogs den resonanssträngade enkelharpan kommit först, av de resonanssträngade typerna. Kontrabasharpan sades då varit 1700-talets modell. Det där vet man egentligen inget om! Det kan ha lett till cirkelresonemang som att en funnen kontrabasharpa inte kan vara från 1600-talet, för då gällde enkelharpan. Och likaså får man inte ta för givet att en enkelharpa är riktigt gammal utifrån att den bara har en melodisträng och kanske färre resonanssträngar än brukligt på kontrabashrporna.
De skriftliga beläggen för termen nyckelharpa visar på att nyckelharpan spelades innan de resonanssträngade kom till. Så det är inte bara något kyrkmålningarna antyder. Moraharpan, med sitt inristade årtal 1526 är så omdiskuterad så den är inte egentligen knappt värt att nämna, när vi ska ringa in fakta.

Vi har alltså
En eventuell nyckelharpnyckel som eventuellt är från 1300-talet eller äldre. Men den skulle kunna ha ramlat ned i schaktet från ett högra lager vid utgrävningarna. Inget bevis således
1350 - Källunge. Omdiskuterad
1400-talets mitt och framåt - åtskilliga avbildningar.
1600-tal och framåt. Den resonanssträngsförsedda nyckelharpan kom till i Sverige, enligt Allmo som forskat djupt och länge på detta kan man ringa in det till Uppland.
Från sent 1600-tal till modern tid har den spelats i Sverige, och i huvudsak inom ett begränsat område.
Vi talar normalt om de huvudtyper som överlevt in i vår tid i obruten tradition. Kontrabasharpa och silverbasharpa. Därtill kontrabasharpa med dubbellek. Hade inte ett par spelmän hållt fast vid den harptypen är det mycket tveksamt om man hade haft med den vid uppräknandet av harptyper. Det fanns gott om harpor förr som hade en annan typ av lek, och dem räknar man inte in bland huvudtyperna. Om Ling följt Norlids fotspår så hade vi idag kanske snarare talat om en, två och treradiga nyckelharpor, i stället för kontrabas- och silverbasharpor.

Gunnar Fredelius

SM på gammelharpa

Denna tävling för gammelharpa hölls några år i Lövstabruk. Juryn bestod av tvåfaldiga världsmästaren i gammelharpa, harpbyggaren,
harpvetaren Björn Björn, legendariske Christer Wesström med fötterna stabilt i harptraditionen
men med en fri själ. Samt dubbla världsmästaren Lena Jörpeland. Även hon en av de få levande gammelharpisterna som spelar traditionellt.
Bengt Andersson, Urshult, erövrade titeln år 2009. Hasse gille och Ingvar Jörpeland delade den 2011.

HOME