Perols Gudmund Olsson

Nis far, Dal Jerk, Tång Gudmund m.fl.

Gunnar Fredelius berättar ur ett personligt perspektiv.
Gudmund berättar också själv genom brev mm
Se också sidan om Sparf Anders d.ä. och d.y.

OBS Det finns låtar att lyssna på längst ned på sidan!
Listen to the MP3:s

scroll down

Uppdaterad 14/5 2011

Text Gunnar Fredelius Bild: Erik Fredelius

Perols Gudmund. Foto Erik Fredelius

Perols Gudmund var en enastående spelman. Enligt Karl Sporr en av de främsta i Rättvik - vilket inte vill säga lite med tanke på när det sades. Han komponerade Dal Jerks gånglåt och han var den som tog Gärdeby gånglåt (Gärdebylåten) till Gärdebyn. Genom bevarade inspelningar har vi en nyckel till ett äldre Rättviksspel.

Jag berättar från min horisont, och jag kan inte objektivt belysa Gudmunds liv. Jag kände honom bara under ett decennium i slutet av hans levnad. Denna sida kommer också att till en del handla om Sparf Anders d.ä. och d.y., likaväl som jag kommer in på Gudmund på Anders Sparfs sida.

Jag ska också låta Gudmund själv berätta. Detta kan ske genom att han skrev ned små berättelser som han gav till bland annat mig. Att jag säger bland annat kommer sig av att han i vissa fall kunde ge exakt likalydande exemplar till mig och flera andra vänner och spelmän. Han hade inte tillgång till kopiator, så han skrev av för hand. Likadant var det med noter. Det finns också ett antal brev där han besvarar frågor och berättar.
Tillägg augusti 2002 - jag ser när jag nu letar igenom mitt material att berättelserna inte är identiska i de olika "utgåvorna"- men nästan. Jag har nml i ett par fall kopior på de han gav andra, som jag kan jämföra med.

Uppteckningar och inspelningar

Gudmund tecknade upp ca 400 låtar. När jag upptäckte att han ibland satt och skrev av så lånade jag i stället originalen och kopierade, för att bespara honom arbetet. Sedan vidtog arbetet att spela in låtarna på band. Då utgick vi från nedteckningarna. Ca 300 låtar spelades in. Tyvärr till större delen på kassettband - bara att par rullband i stereo. Det kom sig av att syftet var att det skulle vara ett hjälpmedel när jag och Anders Gustavsson skulle lära oss låtarna. Avsikten var inte att publicera dem. Ofta drog han dem bara en gång rakt igenom utan att ta om repriserna. Vid några tillfällen när andra var närvarande spelade han mer publikvänligt. Dvs tog om repriserna och spelade låtarna i fullängd.

När vi lärt känna varann så kunde det hända att han drog några av låtarna på ett annat sätt. Det visade sig att han hade en mer allmän variant och en mer "privat". Gudmund var besviken över hur traditionen hade förvanskats, och vissa låtar försökte han "rädda". Tiden från 1920-talet spelade han i stort sätt inte längre offentligt i Rättvik, och privat bara med några få utvalda såsom brodern. (Han spelade där emot utanför hembygden) Här fanns förstås en motsättning inbyggd. Höll han låtarna helt för sig själv så skulle de definitivt gå ur världen, vilket han absolut inte ville låta ske. Han uttryckte också att det är naturligt och rätt att "låtarna vandrar" och förändras. Han hade också själv förbättrat låtar... När han lärde ut hände det att han släppte "i genom" låtar som uppenbart inte satt som de skulle. Men i andra fall var han extremt noga med att det skulle bevaras tekniskt exakt. Jag förstår hans resonemang, men det är svårt att sammanfatta i text.

På slutet av hans 90-åriga levnad dök det fortfarande upp låtar som legat gömda i hans bakhuvud sedan sekelskiftet. Det resulterade i ytterligare nedteckningar och i bästa fall inspelningar. I de fallen har jag originalen, men jag ämnar publicera dem inom kort.

Egna kompositioner

Han komponerade åtminstone 45 låtar. Några har blivit kända och finns utgivna på skivor med olika artister. En låt blev en av Dalarnas mest spelade, om än i en utslätad version - Dal Jerks Gånglåt. Han hemlighöll länge att han komponerat den, men STIM-registrerade den ändå som egen komposition. Sparf Anders kom sanningen på spåren 1945 när han vid en spelning målande presenterade Dal Jerks gånglåt. Han talade om hur Dal Jerk måste varit påverkad av sin utsikt från hemmet i Lerdal över Siljan och de blånande bergen i fjärran. Perols Gudmund satt i publiken och log så finurligt att Sparf Anders tyckte sig få den misstanke, han redan hade, bekräftad. Nämligen att låtens karaktär tydde på att Dal Jerk inte var kompositören, utan att Gumund själv gjort den.

Dal Jerks gånglåt

1946 träffas Anders och Gudmund vid en övning med Rättviks spelmanslag. Typiskt nog var Gudmund där utan fiol. Anders passade på att fråga Gudmund om han "hade något med Dal Jerks gånglåt att skaffa". Svaret var nej, men Gudmunds pillimariska uppsyn var snarast en bekräftelse. På 60-talet ställde Anders åter frågan, nu mer direkt, och då gång sa Gudmund ja.

I början av 70-talet blev Gudmund min lärare och kompis, efter att Sparf Anders presenterat mig och Anders Gustavsson för honom. Vid ett av de första mötena bad jag, uppmuntrad av Sparf Anders, att Gudmund skulle spela Dal Jerks gånglåt. Nej! Den kan jag inte! sa han och skrattade. På ett band från 1975 finns följande konversation bevarad. Vi gick med bandspelaren på igen Sporrs uppteckningar.
PG skrattande: Dal Jerks gånglåt
GF: Det står annorlunda här än vad man spelar nu för tiden.
PG: Ja, och första reprisen hade bara elva takter då. Sen kom Sporr och tecknade upp den efter mig. Nej Sporr påvisade att det bara var elva takter. Sen körde jag in den här (spelar och visar att han la in takt nr 6 i nedanstående uppteckning) Så nu är det tolv takter som jag spelade nu.

Han nekade då till att han komponerat den. Men senare berättade han hur han byggde ut ett låtuppslag efter Tång Gudmund. Han hade prövat ett antal fortsättningar, men ingen som blev bra. Sporr upptecknade ett fragment efter Gudmundes Gudmund, då kallad gånglåt efter Tång Gudmund. Den har bara en repris och motsvarar det som Gudmund säger att han byggde låten på 1922. Det blev då en gånglåt i tre repriser. "Dubbeltonigt", som han sade. Han registrerade låten hos STIM. Då döpt efter Dal Jerk.

Under kriget fick han in Spanien på sin kristallmotagare. En marsch som var "exakt samma" som andra reprisen i Dal Jerks gånglåt. Han uppfattade inte namnet på kompositör eller orkester. Det grämde honom att den spelades av "fel" politiska läger.

1955 skickade Gudmund in en ny variant till STIM. Det var då en anpassning till det faktum att nästan ingen var kapabel eller villig att spela den så som han skrivit den, utan det var en utslätad enkeltonig variant som blivit allmän. Gudmund sa vid flera tillfällen att han givit den till Sparf Anders, och han var helt tillfreds med sättet Anders framförde låten. Det var dock inte Zornjuryn, som inte släppte till ens ett bronsdiplom när Anders vid tre tillfällen spelade upp den. Det är också signifikant för honom att inte byta låt när han var medveten om att juryn inte godkände den som traditionell och äkta. Speciellt eftersom Anders vid den tiden, för drygt 50 år sedan, var nästan ensam om att veta att juryn på ett sätt hade rätt. Senare fick Anders mottaga Zorns guldmedalj.

Det skulle aldrig fallit Gudmund in att spela upp för zornmärket, det låg inte alls för honom. Inte så att han var emot företeelsen. Han skulle blivit glad för ett guldmärke. Jag tror han gjorde rätt, för jag är säker på att han skulle valt ett minst lika provocerande låtval som Sparf Anders, och då skulle det förstås inte blivit något märke. Han uppskattade när jag spelade upp hans låtar för juryn, och kände sig nöjd med juryns kommentar om låtarna. Jag valde förstås den enklare vägen och spelade okända låtar av traditionellt snitt i traditionen. Juryn var dock oense över hela spannet från ingenting via brons till silvermärket. Resultatet blev en kompromiss, så något silver blev det aldrig. Längre ned på sidan kan vi läsa Gudmunds egen berättelse från en spelmanstävling som han själv deltog i.

http://www.hurv.com

Dialekter - en ny företeelse?

Senare i tiden talas det om dialekterna i söder respektive norr om samhället Rättvik. Jag frågade Gudmund om detta, och han såg det som en ny företeelse. Ett exempel kan då sägas vara Sparf Far som bland annat spelade sådana låtar Gudmund hade lärt av Tång Gudmund. Det fanns ingen dialektal skillnad där inte. Sparf spelade som Tång Gudmund. Det fanns däremot en skillnad mellan gammalt och nytt. Även där är situationen kluven. Gudmund stod för det äldre spelsättet, men gjorde själv ett stort avsteg från traditionen. Hans kraftfulla stråkföring utnyttjade stråkens fulla längd. En stråkföring som sedan inspirerat andra och bildat skola. Men Tång Gudmund, Nis far och de andra använde bara en begränsad del av stråken. Däremot det flitiga spelet i höga lägen som av andra ansågs för modernt var mer en fråga om vilka som klarade av det.

Jag talade också med Gudmund flera gånger om huruvida det fanns dialektala skillnader mellan honom och hans spelkompis under några år, Bingsjöspelmannen Nylands Erik. Han svarade bestämt nej på frågan. Inte ens när det gällde spelkompisen och arbetskamraten upplänningen Tallroth fanns några skillnader som han ville hänföra till kategorin dialekt. Däremot fanns som sagt stora skillnader mellan olika spelmän och i synsättet på nytt och gammalt.

Ett sätt jag kontrollerat om det fanns skillnader i dialekt mellan "syd och norr" i Rättvik var att jag spelade ett antal låtar för Sparf Erik, som väl kom ihåg Sparf Fars spel. Dels låtar jag lärt av Gudmund efter Tång Gudmund, dels låtar efter Sparf Far jag lärt av Sparf Anders och slutligen efter Sparf far som Gudmund snappade upp vid "turistbesöken". Eriks musikaliska minne var gott, och de låtar Anders respektive Gudmund sagt att Sparf far spelade prickade han in. Därtill några andra låtar ur Tång Gudmunds repertoar. Vissa låtar sa han var exakt, medan andra företedde smärre skillnader i melodi eller utförande. Men testet visade inte på någon skillnad mellan Tång Gudmundslinjen och Sparf - Sparflinjen. Sparf Anders har Sparf fars låtar via sin far som spelade och framför allt via modern som sjöng dem. Senare har jag gjort liknande test med Nis fars släktingar då för att försöka ringa in hur Nis fars spel kan ha låtit. Resultatet blev avgjort att skillnader mer berodde på personligheter och skicklighet än på breddgrader och dialekter. För min egen del kan jag konstarea att mitt spel trots att jag lärt mig av Gudmund och Anders av öronvittnen intygades ligga mycket nära Nis och Sparf fars.

Är slutsatsen av detta visserligen klena underlag att dialekter är en ny företeelse? Nej, men kanske man kan kostatera att inom i detta fall Rättvik har

Traditionen

Gudmund var morbror åt Börjespojkarna som kom att räknas som aktoriteter när det gällde spelet efter Tång Gudmund och Dal Jerk. Tång Gudmunds låtar hade dom via Perols Gudmund. Men dom tillhörde en annan skola. Den som vill veta mer hänvisar jag till Sporrs uppteckningar efter Nis far, Gudmunds bror. Så här i backspegeln får man nöja sig med att konstatera att det fanns olika skolor. Per Gudmundsson skrev en gång att "det finns inget som är mera fel än att påstå att något är rätt". Och som sagt, med Gudmunds ord - "låtarna vandrar".

Perols Gudmunds farmor var syster till Tång Gudmunds mor. När Gudmund var liten gick han dagligdags några hus ned i backen i Gärdebyn till Tång Gudmund och de spelade ständigt. Tång Gudmund var gammal och uppskattade sällskapet och att få lära ut låtarna till en så duktig pojke. Tång Gudmund (1839 - 1909) hade lärt sig spela av Dal Jerk, (1806 - 1861) som var ansedd som Rättviks främste spelman. Dal Jerk i sin tur snappade upp låtar runt om i vårt avlånga land, när han arbetade. Huvudsakligen styrde han kosan norrut. Sen satte han sin prägel på låtarna, och de fördes vidare och ansågs senare som genuint Rättviksspel. I några fåtal fall vet man var och av vem han lärde sig låtarna.

Tång Gudmund hade, i likhet med många av de andra spelmännen av dignitet såsom Höök Olle, Sparf Far mfl, rykte om sig att vara trollkunniga. Hur uppkommer då sådana rykten? Svaret kan vi i de nämnda fallen komma nära!
I fallet Sparf far finns två infallsvinklar. Den ena att man, dvs bekanta till honom, på skoj spädde på historier om honom, som bl a hamnade i Svenska Låtar.
Den andra infallsvinkeln var att Sparf far var en så kallad klok gubbe. Jag har talat med ett ögonvittne som bland annat berättade hur Sparf far stämde blod. Det var i slåttern när

Gahns Ekil, (1896 - 1919) och Gahns Olle (1883 - 1916), var såväl nära vänner som spelkompisar. En annan spelkompis under åren 1910, 1912 och 1914 när de gjorde rekryten tillsammans var som nämnts ovan, Nylands Erik. Erik var ett år äldre men hade fått uppskov ett år. På 20 - 50-talet arbetade han som murare i Stockholm, med avbrott för 40-talet då han mest arbetade i Uppsala. Han lärde några låtar av Johan Olsson, men spelade mest med Tallroth, som även han var murare. I bland spelande han även med Ivar Tallroth, vars nyckelharpspel han höll högt. Det blev mycket musik när han spelade, var en kommentar. Nis far som jag nämnt några gånger ovan, var den 20 år äldre brodern Nis Olof, (1870 - 1956). Även efter honom hade han förstås många låtar. Sporr beskrev Nis fars spel på ett sätt att man inser att det var lite annorlunda än Gudmunds, vilket jag senare fått bekräftat. Sporr skriver att Nis far stampade takten med båda fötterna så att knäna nästan slog i hakan. Perols Gudmund stampade snarare med ena fotens tår... Nu lär Nis far inte alltid ha spelat som när han spelade för Sporr, men det var ändå annorlunda än Gudmunds spel. Gemensamheten övervann i alla fall skillnaden och de hade riktigt roligt när de träffades och spelade i hop även på Nis Olles ålderdom.

Lite om några av låtarna

Det finns några låtar (3?) efter Perols Gudmund - Tång Gudmund - Dal Jerk, som benämns Garbergskärringen. I en uppteckning av Sporr står att Gudmund yttrade angående en av dem, "han spelade den långsamt utav h-e", om Tång Gudmunds framförande låten. Detta föranledde spelmän att spela den så. Jag frågade Gudmund om detta eftersom han spelade den fort så fingrarna såg ut som en tusenfoting. Han skrattade när jag läste upp det för honom och sa att fortsättningen på meningen borde varit - "för att jag skulle kunna lära mig den. Den ska gå fort, så här som jag spelade den nu". "Dal Jerk // lärde polskan av en kvinna från Garberg och gav den själv namnet Garbergskärringen enligt Tång Gudmund/.. skriver Gudmund i ett brev till mig.

Gudmund benämner en del låtar "stjuls". Det handlar enligt honom om något annat än den schottis man benämner stjuls. Enligt honom var dansen stjuls utdöd innan han föddes och bara låtarna fanns kvar. Han spelar några av stjulsarna med ett speciellt sug på vissa taktslag. Så här i efterhand är jag lite konfunderad. Att något inte finns är väl omöjligt att bevisa?

Vissa polskor hävdade Gudmund var av ett äldre slag, och de spelas på ett speciellt sätt. I vart fall en av de s.k. Garbergskärringarna hör dit.

En parallell till att Dal Jerk för många förknippas med en låt han aldrig spelat han man se i Sparf Fars polska. Den har inget med gamle Sparf Far att skaffa. Eric Öst var på turné med Eric Sahlström, och tyckte att det var en bra låt och ville ha ett säljande namn på den. Sparf Fars polska fick det bli. Gudmund träffade Sparf Far en del, när denne återupptagit spelet efter 30 års tystnad (se sidan om Sparf Anders). Gudmund brukade skjutsa turister med häst och vagn resp häst och släde. En fast punkt var då den unika Sparfgården med sina kurbitsmålningar och annat av högt kulturellt värde. Då brukade Sparf Far ta emot på gårdsplanen och spela fiol. Det fanns en låt han ofta spelade och Gudmund benämner den Sparf Fars polska. Det är en gammal låt som spelats av Dal Jerk. Att han ofta spelade den för turisterna behöver dock inte betyda att han höll den högt. Snarare att den gick hem hos turisterna.

Likheter o skillnader mellan Sparf Anders och Gudmund.

Skillnaderna är förstås större än likheterna, det behöver man inte höra många takter för att konstatera. Men en likheterna är bland annat ett praktiskt och teoretiskt kunnande långt över den normala nivån. Fiolpedagogen och violinisten Anders har förmågan att inte bara teoretiskt detaljerat redogöra för skillnaderna mellan dialekter och spelsätt på ett sätt jag inte sett någon annanstans, utan också framföra dem övertygande. Perols Gudmund erkänner, som nämnts ovan, således inte dialekternas existens fordomdags och spelade sitt spel oavsett låtens ursprung. När jag hörde honom spela en låt jag hört på skiva med en känd spelman hajade jag till. Vad var det för spännande gammal variant han hade. "Var har du lärt dig den?" frågade jag förstås. Pauls bok, var svaret. Han syftade på sin favoritlåtsamling Låtar från Dalarna, av Paul Bäckström. Varianten som står där är den jag kunde och hade hört på skiva. Men i Gudmunds händer lät det definitivt annorlunda. Detta får man inte tolka som att han var dålig på att tolka eller skriva noter. Han hade tillfälle att jämföra några låtar han nedtecknat med erkända "låtupptecknare". Han var nöjd eftersom det bara skiljde på en sextondelspunktering.

Seskarö i juli 2002
Gunnar Fredelius.

Perols Gudmund berättar:

1. Gärdebylåten
2.
3. Det var i fäbodarnas tid
4. Dal Jerks gånglåt
5. Dal Jerk
6. Spelmanstävlig

Gärdebylåten av Perols Gudmund Olsson

År 1912 exera jag i lag med Nylands Erik. Bland annat lärde jag en gånglåt av honom, något namn hade den inte. I Gärdebyn var vi då fyra "aktiva" spelmän , jag Perols Gudmund f. 1890 Börjes Anders 1893, Nis Daniel f. 1894, Gahn Erik f. 1896. Vi spelade mestadels för tre fioler, en spelade melodin och de två sekunderade i olika oktav.

Vi var mycket i samhället och spelade och på en dansbana på Knektplatsen. En gång när vi spelade denna gånglåt genom samhället yttrade helt spontant Karl Strand "Gärdeby gånglåt" om den.

Åren 1917 - 1919 arbetade Oskar Hurtig f. 1902 på Rättviks turisthotell och hörde denna gånglåt spelas jämte namn Gärdeby gånglåt och snappade upp den gehörsvägen men fick repriserna omkastade och tog de två sista takterna ur andra reprisen på Särna brudmarsch och förde över på Gärdeby gånglåt.

Enligt egen utsago lärde sig Oskar Hurtig ut denna gånglåt till Hjort Andersår 1929 på Rättviks gammelgård, tydligen var det också av Oskar Hurtig som Rättviks spelmanslag fick den.

I början av 1950-talet sände Momkvist noterna på denna gånglåt till Nylands Erik som då var i Amerika och frågade var han hade fått den ifrån. Nylands Eriks svarade att när han var i sjuttonårsåldern lärde han den av en dragspelare, repriserna var nu omkastade och dragspelaren var död och var dragspelaren fått den ifrån visste inte Nylands Erik som också uppgav namnet på dragspelaren men jag har glömt namnet. Med repriserna i samma ordningsföljd som Nylands Erik spelade den finns den upptecknad i Nils Anderssons Svenska låtar efter Johan Hedin och han sade att han spelade den på Zorns tävling i Mora 1906 och att han lärt den av en äldre broder som nu var död och var brodern fått den ifrån visste inte Jonas. I slutet av 1940-talet fick denna gånglåt Gärdebylåten av en Stockholmare? Som synes kom inte Hjort Anders in i bilden förrän år 1929. Som jag blivit informerad spelade Hjort Anders repriserna i samma ordningsföljd som Oskar Hurtig vilket styrker att Hjort Anders lärt den av Oskar Hurtig och inte komponerat den själv. En släkting till Hjort Anders skrev till Momkvist att Hjort Anders sagt att han inte komponerat den. Här nämnda Momkvist var folkskollärare Momkvist 1876 - 1957. Detta är fakta om Gärdeby gånglåt, Gärdebylåten.

Perols Gudmund Olsson Gärdebyn f. 1890

Gudmund var som ett levande uppslagsverk
och hans minne var förbluffande. Men jag har ett brev från honom som jag har lite svårt att datera där han inte nämner Karl strand utan skriver "Inte annat jag vet fick den namnet Gärdeby gånglåt av menige man för att den spelades av oss spelmän från Gärdebyn". Men ena utesluter inte det andra. Även om Karl Strand var den första Gudmund hörde kalla låten så, så säger inget att den döptes i det ögonblicket.

Det har också spekulerats i om en viss vals har samma kompositör som Gärdebylåten - och kanske rent av att det var Gudmund. Det sistnämnda kan vi tryggt avskriva men... Gudmund svarar på en fråga om den valsen i samma brev. "Gahn Erik // lärde valsen år 1915 i Skutskär av en dragspelare". Han nämnde altså inte varifrån den dragspelaren kom. Men mycket vatten har flutit under broarna, och vi kommer aldrig att komma närmare sanningen än så här. Ingen vet om dragspelarna/en själv/a komponerat låtarna eller lärt dem av någon. Heller inte om kompositören var hemma på Haydens repertoir.

När jag ändå är inne på detta brev där Gudmund således besvarade ett antal frågor, kan jag nämna att en av frågorna gällde om Nylands Erik och Hjort Anders spelat ihop. Svaret var "Nog träffades Nylands Erik och Hjort Anders med fiolerna fast det blev mera tillfälligt." Frågan var väl föranledd av att Nylands Erik alltså kunde Gärdebylåten decennier innan Hjort Anders sades ha komponerat den :-)

Spelmanstävlingen 1910 på Vasaborg

I slutet av januari månad år 1910 kom en person hit till Rättvik och utlyste en spelmanstävling på Vasaborg, följande spelade upp; Sparf Anders Backa f. år 1839, Lust Backa f. på 1870 talet. Sjödin Lerdal f. på 1860 talet. Flygar Jon Lerdal f. 1870 talet. Gahns Olof Gärdebyn f. 1883 Perols Gudmund f. 1890. Vi spelade individuellt och sedan spelades växelvis för en och två filer. Lokalen var fullsatt och applåderna smattrade. Arrangören var ute i eget ekonomiskt intresse så egentlig tävling blev det inte. De två från Backa fick två kr. var och de två Lerdal och Gärdebyn som hade kortare väg fick 1,50 var. Falu kuriren refererade och kommenterade denna tillställning

Perols Gudmund Olsson

Det var i fäbodarnas tid

På budsöndagsdansen i Lisselskog i juli månad år 1910 var även tre Leksandskullor med. De sade att de kom från Ärtleds fäbodar och bjöd oss två spelmän välmommen dit.

Första lördagskvällen i augusti månad tog vi fiolerna, och i södra Lisselskog tog vi vägen till vänster genom skogen till Ärtled, spelade hela vägen och in i Ärtleds fäbodar. Där fanns dessa tre Leksandskullor jämte en grupp pojkar. Vi si spelade upp och det blev dans såväl inne i stugan som ute på gårdsplanet. Sedan spelande gick vi spelmän vägen ned till Faluvägen och till lisselskog dit vi kom i fyratiden.

Så förflöt första lördagskvällen i augusti månad i Ärtleds fäbodar för två Gärdebyspelmän och tre Leksandskullor som aldrig mer såg varann.

Perols Gudmund f 1890
Nis Daniel f 1894
Gärdebyn Rättvik

Gunnar Fredelius och Anders Gustavsson i studion,
spelandes låtar efter Perols Gudmund och Sparf Anders..
Foto Magnus Ljungqvist, Music on Line

MP3-filer

Perols Gudmund Olsson, född 1890
Spelmannen som tog Gärdebylåten till Gärdebyn,
komponerade Dal jerks gånglåt
Spelade i trad Tång Gudmund och Dal jerk

Perols Gudmund och Gunnar Fredelius

Perols Gudmund Olsson och Gunnar Fredelius
Foto Erik Fredelius

Inspelat ca 1976
Perols Gudmund Olsson, född 1890 Gärdebyn
och Gunnar Fredelius

En vals med Gudmund och Gunnar. Låten är efter Dal Jerk och från en
tid då valsen ännu inte kommit till Rättvik enligt expertis. Så antingen var låten
ursprungligen något annat, eller troligare så har "expertisen" inte
ordentliga näverskor på fötterna.
Här kommenterar Gudmund detta

Polska efter Hjort Anders

Låt 11

Vallåtposka samt Garberskärringen, tvåan. Den senare unisont spelad

Gudmund spelar en låt efter Tång Gudmund / Dal Jerk,vi pratar
lite om Sparf Far, Gudmund spelar Sjöns Fara
och vi avslutar med unisont Sparf Fars polska efter Nis Olle
och pratar lite till
Ett smakprov på många timmar prat och musik med Perols Gudmund

En till låt, unison

Sen spelar Gudmund en till som är "nästan lika". Efter Tång Gudmund

Låt som Sparf far gjort. Unisont. Sparf Fars Brudmarsch

Polska efter Tång Gudmund och svar på fråga om Tång Gudmunds tempo

Polska i G

Hornlåt Gudmund minns gnolad på 1880-90-tal i Gärdebyn/Lerdal
Rösten som hörs som inte är jag eller Gudmund är Erik Fredelius
som också tagit bilden nedan

Det kommer att bli många timmar, mest med Gudmund solo.
Spel, fåniga frågor av mig och mera spel.
I efterhand inser jag hur bra det var att jag ställde fåniga frågor...
Efter trettio år är det just oinitierade frågor som innehåller svar av värde

OBS Om man ämnar lyssna mer än en gång så SNÄLLA ladda ned
i stället för att lyssna strömmande annars blir jag utkastad från hotellet!

Perols Gudmund, solo samt tillsammans med Gunnar Fredelius. Några timmars tal o musik kommer att läggas ut...

Här är lite Perols Gudmund från "Rubenbanden"
Några låtar o prat!- OBS ladda hem och lyssna, för filen är stor!

Inspelningarna är från 1974 och 1975

Ovanstående skiva är utgiven på Hurv.
Klicka på skivan nedan för mer info om skivan

en ser man förstås även i andra landsändar. Nu när det dykt upp en generellt skickligare generation så tar de i huvudsak inte upp de gamla låtarna där traditionen brutits, och spelar i stället helt naturligt nytt material. Oc..

psala. Likaväl som att säga att den typen av stjuls var utdöd utom i de stjulsar han lärt av Tång Gudmund, borde man väl kunna säga att det finns ett speciellt sätt att spela dessa schottisar och att man kan kalla det stjuls eller vad som helst? Han applicerade ju spelsättet och benämningen på en schottis som visserligen kom från Dalarna och som han av en slump lärde sig via Uppland - den kom inte den vägen att man kan hävda att den på något myst

till VM-sidan (om du redan är där i frames, klicka då i stället i menyraden) | Till noter | Ljudande exempel