Nyckelharpans Forum

NYCKELHARPANS TYPOLOGI av Gunnar Ahlbäck & Gunnar Fredelius Publicerad i Sumlen 1990 Nya harptyper förs in fortlöpande! Bild anger att du kan klicka för att se en bild på aktuellt instrument Annan Understuken text = länk till extern sida. Vi har studerat olika klassificeringssystem, men inte funnit något som gått att applicera på nyckelharpan när det gäller nivåerna under familjeindelningen. Nyckelharpan har inte alltid givits en adekvat placering på familjenivån. Av den anledningen börjar vi klassificeringen på en än högre nivå och konstaterar att nyckelharpan är ett stränginstrument där tonen frambringas med stråke - ett stråkinstrument. Vi har behållit de vedertagna termerna, dock utan att ge avkall på kravet att indelningsgrunderna skall vara otvetydiga och objektivt bedmningsbara. Några termer kan därfr te sig inadekvata, t. ex. kromatisk nyckelharpa som mycket väl kan ha en mindre utbyggd kromatik än t. ex. en kontrabasharpa. Termerna är dock de gängse brukade och ambitionen har varit att inte i ondan frändra ett invant språkbruk. I nyckelharptraditionen har kromatisk kommit att beteckna frsk att utka instrumentets mjligheter till spel i olika tonarter genom att frikoppla löven och frse varje lv med en egen nyckel. Typologin omfattar även nyckelharptyper som inte finns med i Lings avhandling eller som där betraktas som vergångsformer. Vidare har vi placerat in harporna i ett mer detaljerat musikinstrumentklassificeringssystem. En grundprincip vid musikinstrumentsystematik är att ett instrument inte skall kunna placeras i mer än en kategori. En konsekvens av den traditionella terminologin är att man kan hitta en och samma term i flera olika klassificeringsskikt. Instrumentet respektive kategori är dock unikt, vilket markeras med ett urskiljande tillägg. Låt oss åter använda kromatisk nyckelharpa som exempel. Tilläggen två-, tre- respektive fyrradig är där ndvändiga fr att klargra vilken instrumenttyp som åsyftas. B3. 7.1. Ceylon Wallin spelar här på en sahlstrmharpa. Foto: Erik Fredelius. Indelningsgrunder Tidigare har ibland antalet nyckelrader använts som vergripande indelningsgrund. Antalet melodisträngar ger en viktigare och mer grundläggande information om instrumentet. Ett belysande exempel på detta är enkelharpan och kontrabasharpan. Båda har en rad nycklar, men enkelharpan har en melodisträng - kontrabasharpan två. Detta ger kontrabasharpan ett tonomfång som sträcker sig en kvint under enkelharpans med nu gängse brukat intervall mellan melodisträngarna. Där den nya typologin använder termerna tvåradig, treradig etc. avses antal rader lv. I de fall en nyckel har mer än ett lv räknas bara det ena. Frekomst av fler lv per nyckel framgår genom benämningarna mixturharpa, kontrabasharpa eller tillägget med kopplingar. Detta kan måhända te sig omständligt. Tidigare har man allmänt syftat på antalet rader nycklar när man angivit hur många rader en harpa har. Då, liksom med den nya synen, betraktar man kontrabasharpan som enradig - sina två melodisträngar till trots. Den klassificeras nu emellertid med sina två melodisträngar en annan art än enkelharpan. Skulle man klassificera nyckelharporna efter nyckelrader finge fyrradig kontrabasharpa med dubbellek av Gullbergsons typ - där samtliga nycklar lper genom sidstycket i ett plan - betraktas som enradig, sina fem melodisträngar till trots. Använder vi istället antalet rader tangenthuvuden som indelningsgrund uppstår ett annat problem. Ett norskt museum räknar en av sina harpor, en kontrabasharpa, som utrustad med två rader nycklar trots att den bara har en. Denna frvirring kommer sig av att vissa nycklar bjer av till ett annat plan än vriga tangenthuvuden som betjänar samma sträng. Extremfallet är von Langenbergs harpa med sex rader tangenthuvuden men bara tre melodisträngar. Norlind utgick i huvudsak från lvraderna när han delade in de resonanssträngsfrsedda harporna i kategorier. Han angav om nycklarna var frsedda med basstift och/eller mellanstift samt om de var dubbelradiga. (Dubbelradig anger att nycklarna lper i två rader huvudsakligen betjänande separata melodisträngar.) Fr teoretikern är dessa termer lätthanterliga och exakta, men det år en uppenbar frdel om nyckelharpbyggare, nyckelharpspelmän och teoretiker kan enas om en gemensam terminologi. Kontrabas - mixtur - enkelharpa Kontrabas är ett ord som anger att en melodisträng finns kontra frsta melodisträngen, dvs. på motsatt sida av leken och att dessa strängars lv är kopplade. Termen torde kunna användas även när mellanliggande bordunsträngar frvandlats till melodisträngar genom att de frsetts med lv på separata nycklar. Kontrabaslv blir då synonymt med Norlinds basstift. När vi har en nyckelharpa där en bordunsträng omges av melodisträngar som inte är kopplade använder vi i denna typologi inte termen kontrabas. (ex. B3.13.1) Med mixtur avses en sträng som är helt eller delvis parallellkopplad med en intilliggande sträng och som inte har något lv med självständig nyckel. Mixtursträngens placering fr med sig att man inte kan spela på 1:a spelsträngen samtidigt med en bordunsträng utan att mixtursträngen också ljuder. Enligt den här presenterade typologins definition är en spelsträng antingen bordun- eller mixtur- eller melodisträng. Kontrabasmixturharpa. Den har således såväl kontrabaslöv samt mixturlöv - de på spelsträngen närmast "a"-strängen. Hasse Gille bakom nycklarna och Gunnar ahlbäck bakom kameran. Ling definierade 1967 mixtursträng på ett sådant sätt att en och samma sträng kan tjäna både som bordun- och mixtursträng beroende på hur hgt upp i registret spelmannen spelar. Norlinds term mittstift har frdelen gentemot Lings definition att den fastslår de kopplade lvens frekomst utan att ta ställning till strängens användningssätt. I den nya typologin används termen enkelharpa fr nyckelharpa med en lvfrsedd sträng samt bordunsträngar. Vi skiljer på enkelharpa med respektive utan resonanssträngar. Ling använder termen endast fr nyckelharpor med resonanssträngar. Han påpekar att han givit termen enkelharpa dess innebrd då det delvis av praktiska skäl varit lämpligt i doktorsavhandlingen. Termerna han använde var tillräckligt preciserande fr att fungera i avhandlingen. Med undantag fr Norlind i Systematik der Saiteninstrumente har mixturharpans roll underskattats, när man beskrivit nyckelharpans historia. Ling valde att betrakta enkelharpan och mixturharpan som en och samma harptyp, en del med och en del utan mixtursträngar. Vi anser det viktigt att skilja på enkelharpa och mixturharpa fr frståelsen och beskrivningen av nyckelharpans utveckling genom tiderna. Silverbasharpa Ordet silverbasharpa i skriftkällor från tiden fre 1967 behver alls inte syfta på det instrument Ling och den nya typologin avser. Tidigare kunde termen även användas om kontrabasharpor med dubbellek, men även om mixturharpor och till och med treradiga kromatiska nyckelharpor. En del äldre spelmän håller fast vid en vidare definition. Korpusformer och benämningar Vissa benämningar frutsätter en viss kombination av en viss typ av lek och en viss korpusform. Termen Moraharpa framstår som fast frknippad med den åttaformiga korpusformen. Av det skälet kan vi inte uppkalla varieteten enkelharpa utan resonanssträngar och två bordunsträngar efter den. En harpa med Moraharpans lek men annan korpusform kan vi omjligt benämnas Moraharpa. Vi fredrar att reservera termerna Moraharpa, Esseharpa och Vefsenharpa fr de historiska instrumenten och kopior av dessa. Ibland har medeltida harpor oegentligt använts som ett samlings-namn fr alla nyckelharpor utan resonanssträngar, även om de byggts på 1600-talet eller t. o. m. konstruerats och byggts i nutid. Ett annat exempel på harpbeteckning i dagligt tal som upplyser om såväl lek som korpus är Gilleharpa. Med detta avses en lek av Sahlstrmtyp kombinerad med en gammelharpkropp med oxgon. Hans Gille vill kombinera den treradiga kromatiska nyckelharpans tonfrråd och mjligheter med den äldre nyckelharpans ljudegenskaper. Begreppsfrvirring kan uppstå eftersom Gille även bygger harpor med f-hål och en del spelmän benämner harpor efter byggaren oavsett harptyp. Det vill säga de kallar t. ex. alla harpor Gille byggt fr Gilleharpor. Sådan begreppsfrvirring leder till att de byggare som annonserar egenhändigt byggda Sahlstrmharpor till frsäljning ibland mts av ett besviket: jasså är det inte Eric Sahlstrm som har byggt harpan. Mjligen kunde någon invända mot att vi freslår beteckningarna Sahlstrmharpa och Lundinharpa med endast leken som utgångspunkt. Speciellt Lundinharpan frknippas med en specifik korpusform. Återigen stder vi oss dock på traditionen och drar konsekvenserna av uttryck som Lundinharpa med Bäckstrmkropp, kontrabasharpa i rokokostil etc. Det får anses helt vedertaget att en silverbasharpa kallas silverbasharpa även om den frsetts med en modern kropp med f-hål - även om man nog oftast tillägger - med modern kropp etc. Art, underart och varietet Typologin skiljer på art, underart samt varietet. I dagligt tal används främst benämningen i underartstabellen, i andra hand varietetstillhrigheten. Grundindelningen arter är huvudsakligen att betrakta som ett hjälpmedel vid klassifikation. Genom att konsekvent klassificera harptyp med leken som indelningsgrund frst och därefter korpusform slipper man frågeställningar såsom om det t. ex. i ovanstående exempel heter Lundinharpa med Bäckstrmkropp eller Bäckstrmharpa med Lundinlek. Det frsta alternativet är då det riktiga. Vi brjar med att definiera instrumentet nyckelharpa: ORDNING: Kordofon - instrumentsystematikens beteckning på alla strängiristrument. KLASS Stråkinstrument - tonen alstras genom att en sträng bringas att vibrera genom strykning. Tangentmekanismen är i detta avseende av sekundär betydelse eftersom den används fr att bestämma tonhjden, inte fr att alstra tonen. FAMILJ Nyckelharpa: En sammansatt kordofon, som spelas med stråke och en speciell typ av tangentmekanism. Tangenterna är placerade i rät vinkel mot strängarna och frsedda med små stift, s. k. lv, som träffar stängarna då en tangent trycks in, och därigenom avgr tonhjden. Tangenten, den så kallade nyckeln, kan också påverka ett separat lv indirekt via vipparm eller med direkt anslag mot ett kluffliknande lv som ej är fästat i nyckeln. Termerna ordning, klass och familj varierar beroende på vilket klassifikationssystem man ansluter sig till. Nivåerna art, underart och varietet påverkas inte av detta. När vi sedan skall klassa en viss nyckelharpa ser vi till fljande: (Undersläkte) ART Antal melodisträngar (ej mixtursträngar). Frekomst av resonanssträngar oavsett antal.Frånvaro anges. Frekomst av bordunsträngar oavsett antal. Vilken nyckelrad som huvudsakligen betjänar frsta melodisträngen. Nycklarnas riktning i frhållande till leken. Avvikelse från normallek anges - t. ex. omvänd lek. UNDERART Frekomst av mixtur- och/eller kontrabassträngar. Frekomst av kopplade lv eller nycklar. Frekomst av dubbla melodisträngar. 2 T. ex. i vilka positioner kopplingar frekommer och av vilket slag de är. Om melodisträngarna passerar mellan nyckelraderna och i så fall mellan vilka. VARIETET Nycklarnas och lvens placering och utformning.3 Antal mixtursträngar. Antal bordunsträngar. Avvikande mensur fr enstaka sträng, ej uppkommen genom att stallet har en sned vinkel gentemot strängarna utan genom en speciell sadelkonstruktion.

Typologi - versikt

Tjärnharpa

Som regel stäms den treradiga kromatiska nyckelharpans melodisträngar g-c1-a1, men lokala variationer frekommer. G3. Nyckelharpa med tre melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar, omvänd lek Leken är omvänd (upp och nedvänd), så att frsta melodisträngens lv sitter på den understa radens nycklar. De båda vre radernas lv är nedåtriktade, medan den nedre radens är uppåtriktade. Strängarna lper i ett mellanplan mitt inne i leken. Avsikten har tydligtvis varit att inte behva få alltfr långa lv trots att leken är hg. Liknande lsningar återkommer på Svenskharpan och Johanssonharpan. Var och en av de tre nyckelraderna på von Langenbergs harpa har vissa nedbjda tangeuthuvuden. Därigenom får man sex rader tangeuthuvuden. Harpan har 70 nycklar frdelade mellan 29 till frsta, 20 till andra och 22 till tredje spelsträngen. Johanssonharpa J3. Nyckelharpa med tre melodisträngar, bordun och resonanssträngar samt pianolek Nycklarna pekar uppåt till skillnad från standardlekens nycklar som pekar nedåt vid normal instrumeuthållning. Översta nyckelradens lv betjänar frsta melodisträngen som på denna nyckelharptyp är belägen längst från tangeuthuvudena. (Detta frhållande skiljer den från en spegelvänd lek.) Pianolek B4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, bordun och resonanssträngar Här har man kompletterat den vanliga treradiga kromatiska harpan med en e2-sträng. Den har blivit frsta melodisträng. Bordunsträngen finns kvar men används bara vid något enstaka ackord. Till arten räknas Olssonharpa med bordun C4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar En av underarterna kan beskrivas som att man frsett en treradig kromatisk nyckelharpa med lv och nycklar fr bordunsträngen sålunda att man får en fyrradig kromatisk nyckelharpa. Konstruktionen ligger helt i linje med utvecklingen alltifrån den tvåradiga kromatiska nyckelharpan, via den treradiga, till den fyrradiga. Man har behållit samma stämning på de fyra spelsträngarna. Till underarten hr, utom Olssonharpor, även den fyrradiga varianten av Norrbottenharpan. Fyrradig Olssonharpa med kortare mensur. Byggare Björn Kallstenius Ytterligare en varietet av fyrradig kromatisk nyckelharpa är den där fjärde radens nycklar går helt genom leken och påverkar strängen via vipparmar. De träffar den fjärde melodisträngen från baksidan, dvs. motsatt den vanliga sidan. Här liksom på Langenbergharpan (G3. 7.1.) är tanken att lven inte skall behva vara så långa som om de skulle passera tre verliggande nyckelrader. En del byggare använder en något kortare mensur på sina Olssonharpor, en del har kortare mensur endast på frsta spelsträngen, vilket då ger upphov till ytterligare en varietet. Orsaken till denna lsning är att det tidigare varit svårt att komma ver e2-strängar som håller fr en mensur på 400 mm. Enstaka exemplar av treradig kontrabasharpa med dubbellek har byggts enligt Gullbergsons princip (se arten C5). Varietet C4.6. 1 har dock kontrabaslv i stället fr fjädrande klaffar, om än av ett avvikande slag. G4. 8.]. Svenskharpa. Lägg märke till de dubbla melodisträngarna. Byggare: Viktor Svensk i Fasterna på 1940-taleL Foto: Gunnar Fredelius.    G4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar, omvänd lek Svenskharpan har fyra dubbla spelsträngar vilket ger en frstärkning av klangen. De stäms G, D, A, E som en fiol men med den extra strängen i varje strängpar stämd en oktav lägre än den vanliga. Johanssonharpan är konstruerad efter samma princip som Svenskharpan men utan dubblering av strängarna. Liksom i fråga om Olssonharpan finns en varietet, där frsta melodisträngen har kortare mensur än de vriga.   C4. 7.4. Fyrradig vipparmsharpa. Byggare: Viking Haglund i Spånga. Foto: Per-Ulf Allmo. C5. Nyckelharpa med fem melodistrangar, utan bordun, med resonanssträngar Leken är av en mycket speciell konstruktion: frsta melodisträngarnas lv sitter huvudsakligen på vre raden nycklar som också påverkar femte melodisträngens lv, vilka består av fristående fjädrande kluffar. Andra melodisträngens lv sitter med några undantag på andra radens nycklar och tredje melodisträngens lv på tredje radens nycklar. Det kan måhända te sig oegentligt att tala om nyckelrader på Gullberg-sonharpor. Utmärkande fr dem är nämligen att de passerar sidstycket i ett och samma plan fr att sedan utanfr bja av, så att tangenthuvudena hamnar i olika rader. Tillbaka till: Till Nyckelharpans Forum (om du redan är där i frames, klicka då i stället i menyraden) Sven Nordins Österbyharpsida Gunnar Fredelius och Gunnar Ahlbäck diskuterar på trappan till nyckelharpsutställningen i Löfstabruk. Foto Per-Ulf Allmo Typologin även presenterad i Nyckelharpan å och nu, Gunnar Ahlbäck, Gunnar Fredelius samt Jan Ling. Till en hör en CD med inspelningar me bl a Anders Norue på Moraharpa, Aners Eklundh enkel- och silverbasharpa, Anders Nordfors kontrabasharpa, Sven Nordin Kontrabasharpa med ubbellek, Hasse gille me såväl gammelharpa som treradig, Esbjörn Hogmark på treradig samt Johanssonharpa, Gunnar Freelius Olssonharpa, Carl Johan Wikström med fyrradig Norrbottenharpa Bilder som ska in på rätt ställe vad det lider :-) En fyrradig nyckelharpa. På senare år har ett antal nya modeller tillkomit. Några får anses som experiment så länge de bara byggs i några få exemplar, medan andra visat sig livskraftiga med omedelbar spridning. Jag tänker främst, men inte endast, på Johan Hedins utveckling av nyckelharpan. Ett annat exempel är utveckling av de resonanssträngslösa nyckelharporna. Se vidare sidan om fyrradiga harpor. En Johan Hedinskapelse - se denne   Det har byggts ett antal kb-harpor på morakropp.     Fidolina av Anette Osann Gullbergssonlek

 

Hem