Nyckelharpans Forum
Typologier och terminologi i korta drag
Gunnar Fredelius
Typologier enligt Tobias Norlind, Otto Andersson, Jan Ling, Gunnar Ahlbäck, K P Leffler och Gunnar Fredelius
Wihelm Stauder (bearbetning Sven E Svensson) framför 1958 tanken att den s.k. nageltekniken som används på stråkharpan var utgångspunkten för nyckelharpans (och viellens) tangentmekanism. "Melodisträngarna kan förkortas medelst en primitiv tangentmekanism, som står i förbindelse med små skivor (knavrar), som i sidled tryckes mot strängen". Han skiljer på olika harptyper efter om de gröpts ur en stock eller ej. Att urholka han håller för att vara det äldre byggsättet vilket han motiverar lika lite som förespråkarna för det motsatsen. Nml att man började tillverka "urgröpta" nyckelharpor först på 1600-talet.
Han konstaterar också att man i modern tid byggt leken på ett annat sätt för att möjliggra spel i olika tonarter. Han namnger inte olika typer.Alexander Buchner gör fljande indelning.
1 Instrument som skapar ljud - 1,1 idiofoner -
1,2 membraninstrument - 1,3 stränginstrument - 1,4 blåsinstrument - 1,5 mekaniska instrument
Under stränginstrument sker indelning efter fingerknäppta, plektrumknäppta, strukna, gnidna respektive anslagna strängar. Naturligt är då att finna nyckelharpan under strukna instrument, men benämningen är "den svenska strukna hury-gurdyn - nickelharpa". Hurdy-gurdy (vielle, liran, vevliran) återfinns under gnidna instrument. Det framgår inte, men troligen placerar han nyckelharpan under strukna instrument även om han benämner den som en svensk variant av ett gnidet instrument.
Ling, Nyckelharpan (1967) kompl. i G. Ahlbäck, Nyckelharpfolket (1980)
Utan resonanssträngar
Nyckelharpan från Mora
Nyckelharpan från Esse
Nyckelharpan från Vefsen
Med resonanssträngar
Enkelharpa (definitionen innefattar även mixturharpa)
Kontrabasharpa
Kontrahasharpa med dubbellek
Silverbasharpa
Treradig kromatisk nyckelharpa av Sahlstörmmodell
Treradig kromatisk nyckelharpa av Lundinmodell
Fyrradig kromatisk nyckelharpa av Olssonmodell
Fyrradig kromatisk nyckelharpa av Johanssonmodell
Vad som är därutver betraktas som udda experimentharpor eller övergångsformer.
K. P. Leffler
talar i sin Nyckelharpospelet på Skansen om såväl harpor med löv på endast första melodisträngen som kontrabasharpor och silverbasharpor. Som framgår nedan har Norlind inte med någon resonanssträngad art med löv endast på första melodisträngen, dvs enkelharpa utan resonanssträngar. Leffler delade dock bara in harporna i två kategorier: den gamla (enkel- och kontrabasharpan) och den nya (silverbasharpan). Idag används ofta termen gammelharpa som samlingsnamn för harptyperna före den treradiga kromatiska.
Otto Andersson delade inte Norlinds uppfattning att nyckelharpan skulle underordnas klaverinstrumenten. I utkastet till en aldrig fullbordad bok kallad (Den svenska) Nyckelharpan motiverar han detta med följande resonemang
. På stråkharpa, nyckelharpa och hjulharpa sker strängfrkortningen endast för att angiva tonhjden, medan själva tonen frambringas med stråke eller hjul. Dessa instrument står därfr, menar Otto Andersson, närmare violininstrumenten än klaverinstrumenten, där tonen frambringas med enhandsteknik. Andersson vill i von Hornbostels och Sachs system se nyckel- och hjulharpan som systematiskt likställda violinen och i likhet med denna klassificera dem som en egen underordning till halslutorna (321).
I utkastet till boken går Andersson inte in på indelningen i typer av nyckelharpan. På Nordiska museets folkminnesarkiv finns emellertid efterlämnade handlingar som kastar visst ljus ver hur hans typindelning kunde ha kommit att se ut i den planerade boken. Där finns nämligen noggranna protokoll ver ett hundratal underskta nyckelharpor. När han beskriver korpusformen följer han i stort sett Norlind. (Han har dock tillfrt formbeteckningen vanlig till de övriga.) Likaså i det att han skiljer på två typer av resonanssträngar - korta och långa. Korta kallas de som är fästade nedanfr sadeln. Spelsträngarna delar han in i egentliga spelsträngar och bordunsträngar; i ett tidigare skede även ackordsträngar. I det formulär han utformade efterfrågas bl. a. antal nyckelrader, antal nycklar i varje rad, antal raka respektive krökta nycklar samt antal löv indelade i enkla och kopplade. Därefter anges antal och position för eventuella dubbla löv samt vilka nycklar som var kopplade. Med dubbla löv avser Andersson det som Ling och den nya typologin kallar kopplade löv. Endast när det är nycklarna som är kopplade talar Andersson om kopplingar.
Den stora skillnaden mellan Andersson och Norlind är att där Norlind använder uttrycket med basstift etc., där anger Andersson dessutom namn på nyckelharporna såsom enkelbasharpa, kontrabasharpa och silverbasharpa. Det är något oklart vad han avser med enkelbasharpa, men den hade löv på kontrabassträngen. (Dvs kontrabas- eller kontrabasmixturharpa.) Anderssons klassificering blev tragiskt nog inte fullbordad.
Norlinds typologi
(Rd text inom parentes är vår frklaring)
FAMILJ 40 klaverinstrument
GRUPP A, strukna klaverinstrument
SLÄKTE 2, Nyckelharpa
Undersläkte Art Typ Indelas efter
A. Utan resonanssträngar :
A.1. Päronform t. ex. Tegelsmoraharpan som är lutaformad med troligen flat botten, 4 strängar och 7 nycklar
A.2. Åttaform Häver-, Moraharpan, NM147.300 samt Praetorius bild, Samtliga 4 strängar utom Moraharpan som har tre. Praetorius bild visar en harpa med fem stämskruvar men fyra strängar.
A.3. Kägelform (Esseharpan, 4 strängar och 10 nycklar)
A.4. Kägelform med insvängningar (Vefsenharpan)
B. Med resonanssträngar
B.1. Basstift och skruvplatta
B.1.1. Basstift på vissa nycklar
B.1.1.1 Åtta basstift
B.1.1.2. Sju basstift
B.1.1.3. Sex basstift
B.1.1.4. Tio basstift
B.1.2. basstift på samtliga nycklar
B.2. Basstift och skruvmekanism (piano-, cittraskruv eller engelsk skruvmekanism)
B.3. Mittstift och basstift (Kontrabasmixturharpa)
B.4. Mittstift (gammal grundform) (Mixturharpa)
B.5. Dubbla nycklar
B.5.1. utan basstift (Silverbasharpa)
Två harpor med dubbelnycklar daterar sig till 1779 resp. 1781
Oftast 4 nycklar i undre raden, annars 2 eller 3, bara de nyaste harporna har 7 eller 8. (Dvs enligt Norlind utkades antalet lv på silverbasens C-sträng med tiden)B.5.2. med basstift Äldre harpor med 2-4 dubbla nycklar har inte sällan basstift.(Kontrabasharpa med dubbellek) De yngre harporna med 7-8 dubbelnycklar saknar genomgående basstift. (dvs silverbasharpa)
B.6. Treradig (von Langenbergs harpa)
FAMILJ 40 klaverinstrument
GRUPP A, strukna klaverinstrument
SLÄKTE 2, Nyckelharpa
Undersläkte Art Typ A. Utan resonanssträngar : A.1. Päronform
t. ex. Tegelsmoraharpan som är lutaformad med troligen flat botten, 4 strängar och 7 nycklarA.2. Åttaform
Häver-, Moraharpan, NM147.300 samt Praetorius bild, Samtliga 4 strängar utom Moraharpan som har tre. Praetorius bild visar en harpa med fem stämskruvar men fyra strängar.A.3. Kägelform
(Esseharpan, 4 strängar och 10 nycklar)A.4. Kägelform med insvängningar (Vefsenharpan) B.1. Basstift och skruvplatta
(kontrabasharpa)B.1.1. basstift på vissa nycklar B.1.1.1 Åtta basstift
B.1.1.2. Sju basstift B.1.1.3. Sex basstift B.1.1.4. Tio basstift B.1.2. basstift på samtliga nycklar B.2. Basstift och skruvmekanism (piano-, cittraskruv eller engelsk skruvmekanism) B.3. Mittstift och basstift (Kontrabasmixturharpa) B.4. Mittstift (gammal grundform) (Mixturharpa) B.5. Dubbla nycklar
B.5.1. utan basstift (Silverbasharpa)
Två harpor med dubbelnycklar daterar sig till 1779 resp. 1781
Oftast 4 nycklar i undre raden, annars 2 eller 3, bara de nyaste harporna har 7 eller 8. (Dvs enligt Norlind utkades antalet nycklar till silverbasens C-sträng med tiden. Därtill fanns kopplade löv)B.5.2. med basstift Äldre harpor med 2-4 dubbla nycklar har inte sällan basstift. (Kontrabasharpa med dubbellek)
De yngre harporna med 7-8 dubbelnycklar saknar genomgående basstift. (Silverbasharpor)B.6. Treradig
(Här åsyftas von Langenbergs harpa)Jämförelsetabell
Exempel på hur harpor klassificerats Harpa \ typologi Norlind äldre benämning Ling Ahlbäck/Fredelius Tegelsmora Päronform (lutaform) Moraharpan Utan rs / Åttaform medeltida nyckelharpa enkelharpa utan rs Esseharpan Utan rs / Kägelform medeltida nyckelharpa mixturharpa utan rs Vefsenharpan Utan rs / Kägelf. Med insvängningar medeltida nyckelharpa mixturharpa utan rs lv enb. på 1:a strängen saknas! Enkelharpa/ enkelbasharpa enkelharpa enkelharpa lv på 1 o 2 spelstr. Enradig med mittstift Enkelharpa/enkelbasharpa enkelharpa mixturharpa lv på 1 o 2 samt basstr. Enradig med mittstift och basstift Enkelharpa/enkelbasharpa kontrabasmixturharpa lv på 1 samt motsatta spelstr. Enradig basstift och skruvplatta / alt skr.meknism Enkelharpa/enkelbasharpa kontrabasharpa kontrabasharpa lv på 1 o 2 spelstr. Tvåradig med dubbla nycklar utan basstift Dubbelbasharpa, silverbasharpa silverbasharpa silverbasharpa lv på 1 o 2 samt motsatta sidan.Tvåradig med dubbla nycklar med basstift Dubbelbasharpa, kontrabasharpa med dubbellek kontrabasharpa med dubbellek kontrabasharpa med dubbellek treradig med omvänd lek Treradig (von Langenbergs harpa) 3-radig kromatisk nh m omvänd lek enl Bäckstrms ritning kromatisk nyckelharpa treradig kromatisk nyckelharpa, Lundinharpa enl Lundins ritning kromatisk nyckelharpa treradig kromatisk nyckelharpa, Sahlstrmharpa En del av ovanstående är hämtat från "Nyckelharpan i nytt ljus" i Sumlen, av Ahbäck / Fredelius