Oskar Wilhelm Eklund

Min pappa, Oskar Wilhelm Eklund, föddes den 14 mars 1894 i Solvalla, Faringe, Uppland.

Redan som liten parvel kunde han sitta i flera timmar och lyssna när en bygdespelman som kallades ”Blanken” spelade sina polskor på fiol.

Han blev så fascinerad av den här spelmansmusiken och ville så gärna själv kunna spela men kände inte någon som kunde lära honom. Inte heller hade han något instrument. Han beslöt sig därför att klara det på egen hand.

Oskar hade fått en cigarrlåda av sin äldre bror och av den byggde han en fiol. Hästen som stod i stallet fick släppa till tagel till en stråke. Och så hade han äntligen fått sin allra första fiol, fast den var mer som en leksak. Senare köpte den äldre brodern, som arbetade i Stockholm, en riktig fiol åt honom.

I ett dammigt hörn av dansgolvet satt Oskar och lyssnade när Blanken satt och spelade på logdanser och andra festligheter. På det sättet lärde han sig så småningom själv hantera en riktig fiol och senare även treradigt dragspel. När han blev lite äldre fick han vara med och spela ute i socknarna på bröllop och bjudnings- eller tilläggsdanser. På bröllopen spelades förstås brudmarscher och danslåtar.

År 1917 avled sockenspelmannen Mårten Blank och därfter blev det pappa som tog över som Sockenspelman. 1918 öppnades den smalspåriga järnvägslinjen Faringe-Tuna (senare också till Alunda-Gimo). Denna sommar spelade pappa in 600 kronor. Vid midsommarfirandet på Rungarn erhöll han hela 85 kronor för sin spelning där. Pappa var säkert mycket stolt över denna summa.

Men det var jobbiga tider att spela upp till dans på sommarkvällarna/nätterna. Många gånger när pappa spelat på bjudningsdans och kom hem vid 3-4 tiden på måndagsmorgonen så var det dags att byta om och gå ut på åkern för att skörda hö och säd.

Oskar har berättat hur han ofta satt och spelade både dragspel och fiol på flaket på en trehjulig bil som hade två hjul där bak och ett i fram.

I början av 1920-talet köpte pappa sin första riktiga bil, en T-Ford. Så då blev det förstås lättare att ta sig till en spelning också i kringliggande socknar. Jag bifogar en bild på pappa som sitter med vänner i sin bil. Jag kan gott tänka mig att min pappa var dåtidens populäre rock'nrollare dessutom charmig och med egen bil.

Ja, det blev spelningar både på bröllop och s.k. bjudningsdanser. Han har berättat om ”den stora resan” med tåg till Rosshyttan i Dalarna. Där spelade han på en dans tillsammans med Gottfrid Broberg från Uppsala.

Efter några år såldes T-forden och musiken fick läggas i träda för andra mer jordnära trädor i Almunge och Alunda tillsammans med sin fru Anna.

På mitten av 1950-talet flyttade mina föräldrar till Uppsala och då blev det tid över för spelning, bla. i Upplands Spelmansförbund. Pappa deltog också i spelmanstävingar i Film, både på dragspel och fiol. Han har också spelat med Viksta-Lasse.

Någon gång på 1970-talet hade pappa anmält sig till en kurs i fiolspel i Österbybruk.

Han tog som vanligt sin moped och ”kvistade” iväg från Uppsala till Österbybruk.

Till saken hör att han hörde dåligt, kunde inte noter och var i 85-årsåldern.

Så agerar en äkta speleman och som många som utövar musik blev han också gammal, 98 år.

Ingegerd Lundquist