Vikarbacks Åke

"Siste spelmannen i sitt slag"

Vikarbacks Åke hos Esbjörn Hogmark.

När jag var på Österbystämman en gång, satt det en gammelharpspelare i stora salen. Det pågick allspel, men låtarna passade inte på hans harpa. Jag bad honom spela något och jag fick lägga örat mot harpan för att kunna höra något. Jag fick något av en AHA-upplevelse. Det visade sig att han var granne med Esbjörn. Vi träffades hos denne någon vecka senare. När Åke drog gammelharpvarinter av Jularbolåtar frös blodet till is i ådrorna och vi (Esbjörn och jag) fick en nära-livet-upplevelse och blev pånyttfödda.
Harpan var av ett utdött slag och där fanns kopplade löv som innebar dissonanser som får åhöraren att klistras fast i taket tills öronen vant sig.
Han var mån om att inte slafsa iväg låtarna. Jag är tacksam för att jag han träffa och lyssna på honom några gånger innan han tragiskt gick bort.

Gunnar Fredelius

Harporna tar igen sig.

Esbjörn och Åke. Foton: Gunnar F

Till Nyckelharpans Forum (om du redan är där i frame på sidan spelmän, klicka då i stället i menyraden)