Psalmodikonets ursprung

Nyckelharpans Forum, psalmodikonsektionen

Psalmodikonsidan

Gunnar Fredelius

 

Psalmodikonets ursprung och roll
i skandinavisk folk och kyrkomusik

Kristina Buzinov
Music History 2: Research Paper
Due May 4, 2018
Metropolitan State University
of Denve
r

Skandinavisk historia rymmer en rik folkmusiktradition. De traditionella folkliga instrumenten från vikingatiden upplever en rännesans, och numer används de ofta i neofolkmusik. Instrumentet som inspirerat till denna uppsats hör inte exklusivt till kategorin folkmusikinstrument, inte heller är det gammalt, sina gamla rötter till trots. Det kalas psalmodikon, och det kommer till  under första delen av 1800-talet.

Tre nordiska länder delar ursprunget till detta instrument. Tre vid den tiden framträdande utbildare står bakom utvecklingen: Jens Bruun i Danmark, Johannes Dillner i Sverige och Lars Roverud i Norge.

Historien om utvecklandet av psalmodikon tog en hel del omvägar, skapade många myter och lämnade många mysterier för att lösa framtida generationer av folkmusikentusiaster.

Den upplevde över 40 års överväldigande popularitet i Sverige och Norge på 1800-talet, men levde ett kort och knappt märkbart liv i sitt ursprungsland, Danmark. Trots att det av många sågs ned på, för sin "enformighet" och begränsningar, blev psalmodikon ändå ett av de bästa verktygen för att undervisa och för att sjunga till i skolor, kyrkor och hem i Norge och Sverige under 1800-talets religiösa väckelserörelse

Denna uppsats kommer att spåra den lite komplexa resan av detta instruments utveckling och användning, och dess roll i den skandinaviska musiken.
Till sin utformning tillhör psalmodikon familjen monokordinstrument som har sitt ursprung i antiken. En av de första skriftliga omnämnderna av monokordet - ett stränginstrument - återfinns i den danska forskarens bok och präst Johannes Michaelis Corvinus kallade Heptachordum Danikum skrivet 1646.

Ett annat omnämnande kom från en scholar från Sverige, G. Stiernhielm, som skrev att även i de fattigaste hushållen kunde man hitta någon slags musikinstrument, oavsett om det är ett monokord, en luta eller en lyra *1)

Vid tiden då psalmodikonet uppstod i Danmark var olika former av monokord I bruk i andra europeiska länder. Vi hade langeleik i Norge, scheitholt i Tyskland, hummel i Sverige, mollpill i Estland och epinettes des vosges i Frankrike. Alla dessa instrument delar design med psalmodikon på ett eller annat sätt, även om psalmodikon verkar vara det mest förenklade av dem alla. Precis som de övriga, klassas det som en zither, eller lådcittra / bordscittra.

Den består av en enkel lång ihålig låda med gran eller tall med en enda tarmsträng som löper över hela instrumentet. Psalmodikonet är tänkt att läggas horisontellt på ett bord eller i den spelandes knä, och spelas stråke eller genom knäppning.
*2)

Nedan: Exempel på monokordinstrument som uppvisar distinkta likheter med psalmodikon.
Bild 1.1 Scheitholt från Tyskland ca år 1900. Märkt på baksidan: F. Oberthier *3)
Bild 1:2. Langeleik från Heddal, Telemark, Norge. 1818 *4 )
Bild 1:3 Philippe Poix, Epinette des Vosges built by Christophe Toussaint in 1989, France, 2007. http:// 5
www.bruyeres-vosges.fr/article-6080967.html *5)

Bild 1:4 Knut Brukar. Psalmodikon from the farm on the island Skorpa in Helgeland, Norway, 2002, https://en.wikipedia.org/wiki/File:Salmodikon_og_boge.JPG *6)

 

 

 


 

Psalmodikonet i Danmark

Den påstådda "uppfinningen" av psalmodikonet och dess ultimata tillämpning sammanfaller med två intressanta och viktiga perioder i skandinavisk historia; utbildningsreformer och den kristna väckelsen. I Danmark, psalmodikonets ursprungsland, ledde skollagen från 1814 – en serie utbildningsreformer och en ny läroplan – till inrättandet av Utbildningssälskapet. Det tog några år innan det märktes några synliga effekter. 1820 var skolorna fortfarande i beklagligt skick, med brist på bra lärare och bra material, allvarlig brist på utrymme och många barn stod fortfarande utanför skolan.

Utbildningssällskapet såg som sitt mål att förbättra förhållandena i skolan och lärarutbildningen och att så småningom standardisera undervisningen. För att kunna åstadkomma detta lades mycket kraft på att skapa en landsomfattande månantlig skrift. Ett ytterligare steg mot standardiseringen av skolplanen var idén att skapa kommittéer för lärare med ansvar för olika skoldiscipliner.
I början var endast fyra kommittéer inrättade: en för vardera  aritmetik, skrivning, geografi samt en sångkommitté, den sistnämda  var den sista av de fyra som grundades 1822.

Till en början var sångkommittén sedd som något udda. Med generellt usla utbildningsförhållanden i landet och lärarbrist i huvudämnerna,ifrågasattes om sång skulle ses som ett eget ämne. Det korta svaret på den frågan skulle vara att utbildningssälskapet ansåg att sång var en väg för att uppnå ett socialt mål – ett gott samhälle *7)

Liknande problem sågs I Danmarks grannländer. I Sverige och Norge togs inte sångundervisningen på allvar, och för att rätta till detta introducerades obligatorisk sång på schemat.

I Danmark gjordes mycket aktiva försök att främja sången i skolorna av en av Pedagogiska Sällskapets Sångkommittés ledamöter; en skollärare Jens W. Bruun. Tillsammans med en annan lärare föreslog användandet av ett siffernotationssystem (även kallat Siffernotskrift, Sifferskrift eller Ziffersystem), som verktyg för både lärare och elever att lära sig melodierna. Det var baserat på ett numeriskt notationssystem utvecklat av den franske filosofen, tillika fulländade musikerrn Jean-Jacques Rousseau, som beskrev det i sitt verk Dissertation sur la Musique Moderne, publiceratn i Paris 1743.
Vid tiden då Rousseau presenterade sitt verk för den Franska Kungliga Akademien, mottogs det inte med entusiasm, och det spreds aldrig över Europa. *8)
J.W. Bruun såg siffernotationen som en möjlighet att förbättra sångundevisningen I skolan. Och för honom framstod psalmodikonet som det perfekta instrumentet som hjälpmedel till sång och inlärning av den numeriska notationen, baserat på instrumentets enkla struktur,  dess allmänna tillgänglighet och överkomliga pris.

I utbildningssällskapets (det Paedagogiske Selskabs månatliga tidskrift, (Maanedstidende for Skollaerare og Opdrgagare), som han redigerade, skrev han ”det är så enkelt, att vilken snickare som helst kan tillverka det, och priset understiger en rigsdaler. *9)

Han pekade också på att det är lätt att lära sig, och att spela från första stund, och att "Även en lärare som saknar röst och har ett dåligt öra kan lära ut detta till de som har bättre kapacitet."

J.W. Bruun saknade musikalisk bakgrund, men beskrevs av andra som nyfiken, skicklig, tekniskt lagd och han kom ofta på uppfinningar

J.W. Bruun nämnde psalmodikonet första gången 1823 I den ovan nämnda tidning han redigerade. Där skriver han också om ett liknande instrument, använt i Tyskland av en skollärare vid ungefär samma tid (1822). Det är oklart om det instrumentet var nyuppfunnet eller hade använts en tid. Det leder till en annan teori, ursprungligen föreslagen av Gunnar Fredelius, en multiinstrumentalist från Sverige som spelar olika nordiska folkmusikinstrument och som har ägnat mycket tid åt att forska i dessa instruments historia. Som citerad i Peter Ellertsen's blogpost, framkastar G Fredelius att det finns en möjlighet att Bruun utformade sitt psalmodikon med den tyska sheitholt som förebild, som är känd från åtminstone 1700-talet.

Det är okänt om det tyska instrument Bruun nämnde I sin artikel var en scheitholt, eller en eller dess nyutvecklade modifikation, och det är inte heller klarlagt om Bruun har fått sin idé att skapa psalmodikon efter att ha läst om den tyska lärarens monokord. *11)

 Figure 2: One of the very first artistic representations of a scheitholt on the church ceiling in Rynkeby, Denmark, that dates from 1560. *12)

J.W. Bruun var mycket engagerad i att skapa en bra sångutbildning i skolorna och gjorde sitt yttersta för att främja användningen av psalmodikon för detta syfte. Under åren som följde hans presentation av psalmodikon för bedömning av de ansvariga för skolan, arbetade han som lärare för föräldralösa pojkar, där han inte bara lärde ut sång, utan även uppmuntrade pojkarna att bygga sina egna psalmodikon.

Han publicerade flera böcker med koraler noter med siffernotskrift för bruk I skolan, såväl som en detaljerad metodisk plan för sångundervisning med psalmodikon som hjälpmedel.  Vidare skrev han också instruktioner för bygge och stämning av psalmodikon.

 

Bruuns psalmodikons tekniska detaljer

Längden på Bruuns psalmodikon var drygt densamma som en fiolstråke, (Dets mål angives til at skulle være fra en alen til fem kvarter i længden, så langt, "at en Violinbue kan ligge deri", tre til fire tommer i bredden og en halvanden til to tommer i højden)

Ändpinnen/stämskruven används för att spänna strängen och höja den över locket. Strängens höjning behövde inte vara hög, eftersom "greppbrädan" ritades direkt på instrumentets kropp. Denna har markeringar som representerar en kromatisk skala, i tre oktaver. Den lägsta tonen (öppen sträng), G3, är ungefär den lägsta tonen barn och kvinnor kan sjunga. Olika transpositionsstickor användes för att ange tonerna inom den givna tonarten. Därav följer att var tonart tarvar en separat transponeringssticka. Siffror används för att ange en diatonisk skala. I stället för bokstäver, anges första tonen med början på ett, som anger tonika. Brun föreslog användande av mer än en sträng, upp till fyra per instrument, men han nämnde att det inte var nödvändigt. För att åstadkomma det måste det till stall av olika höjd. 

Trots alla sina ansträngningar lyckades J.W. Bruun aldrig få någon större utbredning av psalmodikonet i Danmark, och det fanns en specifik anledning till det. Hans instrument var i själva verket svårt att spela, beroende på designen av greppbrädan, eller snarare avsaknaden av en sådan. För att få en ren ton måste man till att börja med ha ett gott gehör och intonera rätt utan hjälp av band på en greppbräda. Han ansåg denna kosnstruktion kostnadseffektiv.

Så småningom insåg han att hans instrument inte vann popularitet bland andra lärare, så han gick vidare till andra project. Vid någon tidpunkt av hans experimenterande utvecklade han vad vi nu kallar tangentpsalmodikon – ett psalmodikon med tangenter.



Spridningen av psalmodikon utanför Danmark

Både Sverige och Norge såg en religiös väckelserörelse växa fram på 1800-talet. Religiösa utbildare var konstant på jakt efter vägar att uppmuntra och förbättra församlingssången. Bland andra pastor Johannes Dillner såg det som ett livsmål att skapa en bättre och mer enhetlig sång i kyrkorna. Han fann att psalmodikon var ett idealiskt hjälpmedel för att öva psalmsång. Han bidrog till utvecklandet av psalmodikon. Han uppfann det inte, utan genomförde flera ändringar på Bruuns psalmodikon och notation vilket gjorde instrumentet mer tillgängligt för personer utan musikalisk bakgrund. Till exempel introducerade han en trappformad greppbräda, vilket gjorde det mycket lättare att spela exakta toner.

En förbättring Dillner introducerade var hans metod för notation och stämning. Han föreslog att man stämmer instrumentet så att det bäst passar för röstomfånget, till skillnad mot att använda de transponeringsstickor  som föreslagits av Bruun.

1830 publicerade han boken  Melodierna till Swenska Kyrkans Psalmer: Noterade med Ziffror, för Skolor och Menigheten *14) , som innehöll omfattande instruktioner om hur man bygger och stämmer  psalmodikon, tolkar notationen, samt femhundra psalmsångar noterade i Siffernotskrift

Detta är ett exempel på en psalm noterad I siffernotskrift, tryckt i ovannämnda bok av J. Dillner. Denna koral var populär bland lutheranska immigranter i USA, och används ibland än idag *15)

Eftersom siffernotskrift inte klart anger vilken tonart melodin går i, är den lättare att närma sig för den som saknar musikalisk bakgrund. Det första man tittar efter när man läser Dillners siffernotskrift är översta raden, där det till vilken ton psalmodikonet skall stämmas; liksom vilken specifik skala som skall användas. I exemplet ovan läser vi på översta raden “C+2-3-6-7,” vilket anger att instrumentet skall stämmas till C4; och att och skalans steg som ska användas är 2: a, sänkt 3: e, sänkt 6: e och 7th. *17)


I konventionell musikteori indikerar detta mönster naturlig moll. Dillner angav 2: a tonsteget som naturlig (inte sänkt) eftersom äldre psalmmelodier baserades på kyrktonarter, där den skalans andra tonsteg är variabel och sänks ibland, som i  Locrian and Phrygian tonarterna. I det här fallet är alla 6:or,  (med undantag för en förekomst i femte raden) naturliga, vilket anges med tillfälligt "+" före "6". Det kan tyda på att melodin var komponerad i den Doriska skalan, men noterad som naturlig moll. Ett annat tecken som styrker detta presenterar sig på femte raden, där den melodiska frasen inleds med skalans tredje ton sänkt, vilket kan tolkas som en tillfällig modulation från C-moll tonart till dets realativa dur – Ess, innan det återvänder till c-moll i sjätte linjen.

I en del koraler förekommer även streckmarkeringar över eller under en siffra, vilket anger om tonen ska spelas över eller under ettstrukna C. 

 

 

Utvecklandet av psalmodikon I Norge gick parallellt med den I sverige. Som tidigare  nämnts upplevde även Norge problem med skolundervisningen. Det var musikern och musikpedagogen Lars Roverud som tog på sig uppgiften att introducera psalmodikonet i norska skolor. I en artikel som publicerades i Oslo 1815, skriver han i frustration att avsaknaden av orglar och ordentligt skolade lärare, gjorde att folk inte hade någonstans att lära sig sjunga. De sjöng falskt, och ju högre och starkare de sjöng, desto bättre, tyckte de

*. 18)

Roverud upptäckte psalmodikonet omkring 1825, efter att ha företett resor utanför Norges gränser i syfte att utforska undervisningsmodellerna som användes i de omgivande länderna. Han såg stor potential i det  ursprungliga danska psalmodikonet J W Bruun uppfunnit och som han köpt i en affär 1825, och han bestämde att addera sina egna modifieringar till det. Precis som Dillner såg han behovet av en greppbräda, vilket han installerade av en typ med metallband.

Roveruds psalmodikon blev väl mottaget i Norge, vilket säkrade en välbehövlig finansiering, som han använde till att sprida psalmodikonet vidare i sitt land.  Från 1835 massproducerades Roveruds psalmodikon I Norge, och det användes flitigt I skolor och kyrkor. Det var psalmodikon av Roveruds design som skandinaviska immigranter förde med sig till USA. Det än i dag är standardversionen för många psalmodikonentusiaster i USA.

Mycket av informationen I denna uppsats baseras på en uppsats skriven av Kristen Ostenfeld: Psalmodikon - et dansk musicpædagogisk eksperiment. I slutordet kallar hon Bruuns instrument att misslyckat pedagogiskt experiment. Och medan Bruuns ideer för utbildning inte visade sig bli så framgångsrikt i Danmark, så var hans instrument allt annat än ett misslyckande. Det inspirerade andra att ta vid där han slutade och de förbättrade hans psalmodikon så att det blev mer än vad Bruun initialt tänkt sig.  Med hjälp av stora pedagoger spreds det framgångsrikt i de skandinaviska länderna. Det blev ett användbart utbildningsverktyg i skolor och kyrkor, såväl som ett allemansinstrument i många skandinaviska hem. Det gav folk utan musikalisk skolning tillgång till musik liksom till de som inte hade råd med ett dyrare instrument, som orgel eller fiol.

Psalmodikonet gav ett ovanligt alternativ till traditionellt spel och vanliga noter, och därmed väckte det ett intresse hos många i Europa och Nord Amerika; och, berättigat, spelar det en viktig roll i folkmusikens revival idag.

Bibliography Bitustøyl, Kjell. Langeleik, Heddal, Norway, 1818, https://snl.no/langeleik

Brukar, Knut. Psalmodikon from the farm on the island Skorpa in Helgeland. Norway, 2002, https://en.wikipedia.org/wiki/File:Salmodikon_og_boge.JPG  

Carlström, Göran. “Lars Roverud.” Nordiska Psalmodikonforbundet. Accessed April 2, 2018. http://npsalmodikonforbundet.se/lars%20roverud.html  

Caspersson, Nils R. “Diatonisk and the Dulcimer.” Voices - The Journal of New York Folklore; Fall-Winter 2008; 34, 3-4; Music periodicals Database, 28.

 Dillner, Johannes. Melodierna till Swenska Kyrkans Psalmer: Noterade med Ziffror, för Skolor och Menigheten (Stockholm, 1830)

Ellertsen, Peter. “Gunnar Fredelius - notes on psalmodikon history.” Hogfiddle, March 4, 2018. https://hogfiddle.wordpress.com/2016/12/04/gunnar-fredelius-notes-on-psalmodikonhistory/

. “Rousseau the source of Nordic sifferskrift for psalmodikon.” Hogfiddle. Accessed March 1, 2018. https://hogfiddle.wordpress.com/2018/02/25/rousseau-source-nordicsifferskrift/

"Pastor Esbjorn's Singing School: Notes for a Workshop on the 155th Anniversary of the Augustana Lutheran Synod." Unpublished PDF file in possession of the writer. Presentation at Augustana Lutheran Church, Andover, IL, April 25, 2015

 Psalmodikon!” Hogfiddle. Accessed March 1, 2018. https://hogfiddle.wordpress.com/psalmodikon/

 Grame, Theodore C. “Musics of European Folk Traditions. Music Educators Journal (October 1972): 52-53.

Gullman, Sven H. “Psalmodikon var muikinstrumentet i många kyrkor och skolor.” Accessed April 15, 2018. http://svenhgullman.nu/oevrigt/psalmodikon2.htm

 Horton, John. Scandinavian Music: A Short History. London: Faber and Faber, 24 Russell Square, 1963.

Oberthier, F. Zither (Scheitholt). Museum of Fine Arts, Boston. William Lindsey Fund. Accession no. 63.3048. https://www.mfa.org/collections/object/zither-scheitholt-50855  (accessed February 10, 2018)

Ostenfeld, Kirsten. “Psalmodikon - et dansk musicpædagogisk eksperiment,” Særtryk af Musik og Forskning 4 (1978): 128-157. http://www.danishmusicologyonline.dk/arkiv/arkiv_musik_og_forskning_pdf/mf_1978/ mf1978_03_ocr.pdf

Poix, Philippe. Epinette des Vosges. Built by Christophe Toussaint in 1989, France, 2007. http://www.bruyeres-vosges.fr/article-6080967.html

 Schmidt, Norman. “Rousseau Melody Notation.” 2011-2014 Norman Schmidt. Accessed March 2, 2018. http://normanschmidt.net/rousseaumusicpad/

 Stiernhielm, Georg. “De hyperboreis dissertatio brevis.” Holmiæ, sumptibus & typis H. Keysers, 1685. Cited in John Horton, Scandinavian Music: A Short History. London: Faber and Faber, 24 Russell Square, 1963.

 Ulrich, Wilfried. Erste bildhafte Darstellung eines "Scheitholtes" in der Kirche von Rynkeby auf Fünen in Dänemark 1560. Die Hummel - ein Volks-Musikinstrument. Accessed March 4, 2018. http://s642275850.website-start.de/die-hummel/

 Unknown composer. “Psalmodikon Folklig visa.” Performed by Gunnar Fredelius, 1:47 min., YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=xCDngiobbQg  (Åtkomst Mars 2, 2018)

 

 

 

 

Foot notes

*1) Georg, Stiernhielm, De hyperboreis dissertatio brevis.
(Holmiæ, sumptibus & typis H. Keysers, 1685).

*2) Cited in John Horton, Scandinavian Music: A Short History. London: Faber and Faber, 24 Russell Square, 1963, 95. There are some minor differences in materials psalmodikons are made with today and the ones made 2 earlier. Traditionally the string used on a psalmodikon was a gut string, which produces warmer and richer sound. Modern versions often use steel or nylon strings.

*3) F. Oberthier, "Zither (Scheitholt)". Museum of Fine Arts, Boston. William Lindsey Fund. https://www.mfa.org/collections/object/zither-scheitholt-50855

*4) Kjell Bitustøyl, Langeleik, Heddal, Norway, 1818, https://snl.no/langeleik

 

 

*7) Kirsten Ostenfeld, “Psalmodikon - et dans musicpædagogisk eksperiment,” Særtryk af Musik og 7 Forskning 4 (1978): 133.

 

*8) Norman Schmidt, “Rousseau Melody Notation.” 2011-2014, http://normanschmidt.net/rousseaumusicpad/ (Åtkomligt Februari 20, 2018)

*9)  Rigsdaler var valutan I Danmark före 1875.

*10) Kirsten Ostenfeld, “Psalmodikon - et dans musicpædagogisk eksperiment,” Særtryk af Musik og 10 Forskning 4 (1978): 135.

*11) Peter Ellertsen. “Gunnar Fredelius - notes on psalmodikon history”. Hogfiddle, https://hogfiddle.wordpress.com/2016/12/04/gunnar-fredelius-notes-on-psalmodikon-history/ (åtkommen March 4, 2018)

*12) Wilfried Ulrich, “Erste bildhafte Darstellung eines "Scheitholtes" in der Kirche von Rynkeby auf Fünen 12 in Dänemark 1560,” Die Hummel - ein Volks-Musikinstrument. http://s642275850.website-start.de/diehummel/ (åtkommet 4 mars 2018)

*13) (utgår då den bestod av förklaring av ett svenskt ord

*14)  Johannes W. Dillner, The Melodies of the Psalms of the Church of Sweden: Notated with Numbers for 14 Schools and the Church.

*15)  32816 Peter Ellertsen. "Pastor Esbjorn's Singing School: Notes for a Workshop on the 155th Anniversary of 15 the Augustana Lutheran Synod." Presentation at Augustana Lutheran Church, Andover, IL, April 25, 2015, 4.

*16) Johannes W. Dillner, Melodierna till Swenska Kyrkans Psalmer: Noterade med Ziffror, för Skolor och 16 Menigheten (Stockholm, 1830), 146

*17) Peter Ellertsen, online conversation, April 25, 2018.

 

*18)  Göran Carlström, “Lars Roverud,” Nordiska Psalmodikonforbundet, http://npsalmodikonforbundet.se/lars%20roverud.html (åtkomligt April 2, 2018).

*19)  Gunnar Fredelius, online conversation, May 6, 2018.

 

Hem