99 12 06 Esbjörn Hogmark
Under veckoslutet 3:e och 4:e december hölls ett seminarium i nyckelharpbygge vid Eric Sahlström – Institutet i Tobo. Ett 30-tal personer från hela Sverige var samlade.
Målsättningen med seminariet var att tillsammans diskutera kring följande för nyckelharpans framtida existens viktiga frågor:
Hur kan vi intressera ungdom, flickor och pojkar, att bygga nyckelharpor
Hur kan vi få fram fler och bättre barnharpor
Hur kan vi öka kvaliteten i nyckelharptillverkningen generellt i Sverige
Seminariet inleddes på fredagskvällen med en kort introduktion av Esbjörn Hogmark följt av en konsert utförd av några av institutets elever. Därefter vidtog en rundvandring i institutets lokaler inklusive de två avdelningarna för nyckelharp-tillverkning, ämnesverkstaden och nyckelharpverkstaden. Resten av kvällen till långt fram på morgonen tillbringades med spel och diskussioner i glada vänners lag.
Lördagen var upplagd så att förmiddagen skulle ägnas åt ett slags presentation av nyckelharptillverkningen "nu läge" för att vi sedan under eftermiddagen i olika grupper skulle diskutera hur vi vill att framtiden skall se ut.
Esbjörn inledde med att jämföra nyckelharptillverkning med att spela musik. Två likvärdiga konstarter med många gemensamma drag.
Gunnar Ahlbäck presenterade några intressanta historiska dokument där det framgick att spelmän spelade till dans redan på 1500-talet. Gunnar berättade också om nyckelharpans spridning under århundradena.
Gunnar Fredelius var tyvärr förhindrad att deltaga men levererade sitt bidrag till deltagarna i skriftlig form. I sitt inlägg utreder G F en hel rad viktiga begrepp inom nyckelharpan typologi som han för övrigt själv varit med om att forska fram.
Ingvar Jörpeland gav oss några roande historier från det glada 70-talet då han bl a kom i kontakt med Mats Kuoppala (numer Liljeholm), Herold Lundin och Eric Sahlström. Ingvar var tidigt ute med att både hålla byggkurser och att arrangera sådana. Han startade upp en verksamhet för tillverkning av byggsatser som senare övertogs av Björn Björn på Gotland. Ingvar hann med att producera över 4000 byggsatser vilket får betraktas som en mycket stor kulturell gärning för nyckelharpans återkomst.
Hans Gille var den förste och störste när det gäller att driva cirklar i både spel och bygge. Hasse "tog tag" i nyckelharpan direkt ledd av Eric Sahlström och har sedan mer och mer ägnat sig åt att hålla liv i de gamla nyckelharptyperna. Under 90 talet har kontrabasharpan fått en ordentlig renässans tack vare Hasses insatser på området. Ingen har renoverat så många "gammelharpor" som Hans. "Ibland kommer folk hem med en plastpåse som dom tömmer på golvet och tror att jag kan laga"!
Peder Källman, lärare vid fiolbyggarskolan i Leksand, har byggt både fioler och nyckelharpor. Peder visade likheter och olikheter både ur ett historiskt- och ett nutidsperspektiv. Vi har framföra allt större friheter inom vårt instrumentbyggande jämfört med en violinbyggare.
Esbjörn Hogmark berättade om vad Eric Sahlström har betytt för den moderna nyckelharpans utseende i dag. "Eric började sin byggarbana med att under 30-talet tillverka några silverbasharpor. Därefter tillverkade han så gått som uteslutande kromatiska harpor först med förebild av August Bohlin sedan efter egna idéer. Mest kända är Erics senare harpor för sina platta lock och sina formpressade sarger.
Sture Hogmark hoppade med kort varsel in i skaran av föredragshållare inte därför att han är tvillingbror till Esbjörn utan för att han hade ett för oss byggare och spelmän ett mycket intressant inlägg att komma med. Sture är professor i Tribologi (nötning och slitage) och vid sin professorsinstallation vid Uppsala universitet för ett par år sedan så utredde Sture hur och var en nyckelharpa slits när den spelas. Bl. a fick vi se många fina bilder tagna med moderna elektronmikroskop på vad som händer när en sträng slits ut.
Olov Johansson och Johan Hedin avslutade förmiddagens övningar med att dels spela några fantastiska stycken för oss och dels berätta hur de upplevt instrumentet under sin professionella bana. Vi fick både se och höra den mycket speciella nyckelharpa som Johan Hedin konstruerat och låtit Peder Källman bygga. Både Olov och Johan påtalade vikten av att ständigt stå i kontakt med skickliga byggare för att med kort varsel kunna testa nya idéer och göra välbehövlig service.
Under eftermiddagen delades deltagarna in i 4 grupper om 6 personer och en timslång diskussion följde. Diskussionerna övervakades av Esbjörn, Peder, Olov och Gunnar.
Syftet med gruppdiskussionerna var att få fram idéer om tidigare nämnda huvudfrågor:
Hur vi skall kunna intressera ungdom, flickor och pojkar, att bygga nyckelharpor
Hur vi skall få fram fler barninstrument
Hur vi kan öka kvaliteten i nyckelharptillverkningen generellt i Sverige.
Som stöd för diskussionen delades följande frågor ut.
Under evenemangets sista timme redovisades gruppernas resultat med Esbjörn som officiell sekreterare på podiet i stora salen. Johan och Olov avslutade sedan med en Byss-Callelåt.
Grupp 1. Företräddes av Esbjörn Hogmark
Grupp 2. Företräddes av Olov Johansson
Grupp 3 företräddes av Peder Källman
Grupp 4 företräddes av Johan Hedin och Daniel Pettersson
Frågan om varför studieförbundens "expertinbjudan till byggkurser" i det närmaste har upphört, dryftades under punkten 5 ovan.
Resultatet av gruppövningen gav en ganska entydig bild av vad som skulle kunna göras för att stötta nyckelharpbyggandet.
Tyvärr återstår den svåra biten i vårt förändringsarbete nämligen att genomföra några av de förslag som framkommit.