Vanliga och ovanliga harptyper genom tiderna
OBS se även sidorna om 4-radinga harpor,
typologi samt sidorna från harputställningarna på Österby
Se även Peder
Källmans sida med bla Johan Hedins harptyper. Nedan tittar
vi på några av de senaste årens tillskott i nyckelharpfamiljen.
Men först en historisk tillbakablick och genomgång av gängse
modeller.
OBS Många bilder är klickbara. Klicka
för att få en större bild !

En lek som för tankarna till Svenskharpan,
(se nedan) även om det här
inte handlar om dubbla strängar. Foto 2001, foto Esbjörn H
eller Gunnar F :-)
Kronologiskt
Låt oss ta en någorlunda
kronologisk tur genom nyckelharpans utveckling, med dess huvudlinjer,
experiment och stickspår.
Man hör lite för ofta :-) att det förr
inte fanns så fasta modeller, utan att det i stället byggdes
lite hur som helst. Men tar man sig en titt på hur bevarade
instrument ser ut så nog kan man urskilja huvudlinjer, eller
grundmodeller....
För den som är intresserad av en utförigare beskrivning
av såväl typologi som historia, klicka här
för "Nyckelharpan i nytt ljus".
Det är inte möjligt
att säkert säga hur de äldsta nyckelharporna var bestyckade. Inte
om man pratar om de som spelades av änglar på kyrkornas väggar.
Tittar man sen på Mora, Esse och Vefsen så är de förstås
för klent underlag för att man ska kunna dra några växlar
på dem.
Tobias Norlind räknade mixturharporna som grundmodeller,
och hade inte ens med enkelharpan i sin typologi. Moraharpan var förvisso
en enkelharpa (utan resonanssträngar), men den går som sagt inte att
dra några slutsatser av. Och man kan inte dra för långt
gående slutsater med liran som utgångspunkt är man ute på
tunn is. Talar man om tiden från den resonanssträngade harpornas intåg,
så handlar det om olika typer av mixturharpor. När det gäller
mixturharpor där man har två intilliggande kopplade strängar bör
de ha varit stämda prim eller oktav - det går förstås inte
att helt utesluta annan intervall heller. Jag citerar från Anders
Eklunds artikel, som finns här.
"Det finns
bevarade exemplar av enkelharpor som har varit försedda med två spelsträngar
intill varandra. Dessa har ofta varit av olika material (den ena oftast av metall)
och avkortats med parallellt ställda löv på den enda raden nycklar Båda strängarna
antas ha haft samma stämning och konstruktionen har nog syftat till att förstärka
tonen och att fungera som en säkerhetsåtgärd om den ena strängen skulle brista.
Samma konstruktion finner man mycket ofta på liror från Mellaneuropa men där är
strängarna vanligen av samma material."
Eklund
använder här benämningen enkelharpa, i enlighet med den då
brukade terminiologin. Se mer om detta nedan.
Det
fanns också mixturharpor där grövsta strängen försetts
med löv, kontrabasmixturharpan:

Kontrabasmixtur. Hasse Gille vid stråken,
Gunnar Ahlbäck vid kameran.
Ett
naturlig steg är då att ta bort löven på mixtursträngen.
Då har man en kontrabasharpa, en harptypmed spelsätt som överlevt
fram till vår tid:

Nybyggd kontrabasharpa
Låt oss backa ett steg till kontrabasmixturharpan...
Någon kom så småningom på idén att ge vissa löv
i andra raden en egen rad nycklar. Ofta nämns detta i samband med silverbasharpans
födelse. Men det kom inte som en blixt från klar himmel. Gör man
på detta sätt på kontrabasmixturharpan så har man en kontrabasharpa
med dubbellek, en s.k. Österbyharpa. Tar man sedan bort kontrabassträngen
så har man en silverbasharpa. Den talrika förekomsten av mixtur- och
kontrabasmixturharpor som inte ser ut som den ovan, utan där andra
spelsträngen har betydligt färre löv, tycks styrka denna utvecklingskedja.
Löv som tyder på stämningen C, a. Alternativt kan man tänka
sig att det var på mixturharpan man satte dit den andra raden, och sedan
följde exemplet på kontrabasmixturharpan. Det som skulle peka åt
det hållet är att den muntliga traditionen säger att Österbyharpan
kom till senare än silverbasen. Men den förra teorin verkar i övrigt
troligare.

Kontrabasharpa med dubbellek. Sk Österbyharpa. o4 för att vara exakt
:-)
En o4-koppling på en Österbyharpa kan ses somen indukation på
ett spel som
tillvaratar c-strängen på ett ann

Österbyharpa
r4
Silverbasharpan ledde naturli
men innan dess, i slutet av 1800-talet,
utvecklades:
Gullbergssonharpan

Världens
vackraste nyckelharpa - fulländad konstruktion
Nåja
- men visst har den ett antal mycket vettiga idéer? Detta exemplar
skiljer sig från de mer klumpiga Gullbergsonharporna, men leken
är
uppbyggd med "Gullbergssons konstruktion".

Helt genialiskt låter man på Gullbergssonharporna samtliga nycklar
löpa in i sidostycket i ett plan. Att Gullbergsson inte fått flera
efterföljare kan väl tänkas bero på att han kom med för
mycket ändringar på en gång - alla inte så värst lyckade...
(för den initierade - detta är inte pansarbåtsharpan eller 1910-11
års harpa. Ej heller 1899 års harpa)

Blandade gammelharpor, Gullbergssonharpan i förgrunden.

Gullbergssonharpan är en treradig kontrabasharpa där alla nycklar löper
genom sidstycket i ett plan.
Det är möjligt att
Bohlin hade sett Gullbergssonharpan när han då hade också började
bygga treradiga kromatska nyckelharpor. Selin hade också tidigt en silverbas
med ett löv på G-strängen.

Treradig
nyckelharpa - byggd och fotograferad av Esbjörn Hogmark

Treradig
harpa. Silverbas ombyggd till treradig.
Men för att fortsätta
gå bakåt för att belysa nya typer tar vi en snabbtitt på
von Langenbergs harpa från början av 1800-talet. Om Gullbergssonharpan
innehåller vettiga lösningar, så kan man konstatera denna harpa
lindrigt uttryckt kunde byggts smidigare :-)
Von Langenberg

Von Langenberg från ca 1830

Tankarna
kom igen senare
Svenskharpa

På
1940-talet tillverkade Viktor Svensk ett tiotal harpor med dubbla oktavstämda
strängar, fyra par till antalet. Tonen var stark, vilket kom väl till
pass när den användes i lag med bl a dragspel vid spel till dans. 
Idén
kom senare tillbaka i Johanssonharpan, som fått stor spridning.
Johanssonharpa. Se sidan om fyrradingar
Övrigt:
Rokoko

En av tre rokokoharpor med samma ursprung. Vilket då?
Det kan man läsa
om i Per-Ulf Allmos kommande bok... Håll ut...
Detta handlar om en kontrabasharpa.
Termen rokokoharpa är något oegentlig och syftar på kroppsformen.
En parallell till harpor med moraharpskropp som allmänt benämns moraharpor
oavsett om det handlar om enkel- mixtur eller kontrabasharpor.
En
enkel harpa - en enkelharpa.

Antalet strängar KAN tyda på att den är rätt gammal. Den
hittades på en vind, täckt av ett tjockt lager smuts. Den saknar ljudpinne
och är synnerligen enkel. Men troligast är att den inte har så
många år på nacken.

Medan detta ÄR en mycket gammal, mycket läcker, harpa. Ursprungligen
kontrabas, men man har avlövat kontrabassträngen.
Urgröpning

Sven Nordin är (var vid detta tillfälle:-)
i farten och gröpte
ur till ett par harpor.
Falsk harpa

Denna osannolika harpa är ett falsarium
med spännande bakgrund.
Oväntat många instrument är
faktiskt falsarium, vad gäller dateringen.
Harpan finns på Musikmuseet.
Den har en mycket spännande historia.
I samband med att Ling var färdig
med sin doktorsavhandling, såldes harpan till musikmuseet. Det är
bara det att den person som skrev på köpeavtalet inte fanns folkbokförd...
Hon tycks ha aldrig existerat. Harpan var troligen avsedd att skoja med Jan Ling
med.
Cittraskruv

En variant på hur man kan använda cittraskruv. Det förekommer
piano- och cittraskuv även på rätt gamla harpor, men här
används idén rätt vågat.
Enkelharpa
utan resonanssträngar

Smålandsharpan
har en bordunsträng mellan första och andra melodisträngen. Stämning:
A, D,(alt E, G el.A (den nya bordunsträngen)), C, G, D ("stor bassträng").
Avsikten är att få ett kontrabasliknande ljud i en treradig kromatisk
nyckelharpa. Vi kallar den inte kontrabasharpa eftersom kriteriet för en
kontrabassträng är att den är kopplad till första melodisträngen.
I typologin klassas den som B3.13.1., där B3.13 står för treradig
bordunharpa och ettan för smålandsharpa. Klassningen bestämmer
bokstavs/sifferbeteckningen medan våra benämningar - i detta fall treradig
bordunharpa - inte kan vara annat än förslag
Ett experiment
av vår nutida innovatör Johan Hedin

.

En Johan Hedinskapelse
Kontrabasharpa utan resonanssträngar,
med kvartstoner

4-radigt
experiment
