Man hör lite för ofta :-) att det förr inte fanns så fasta modeller, utan att det i stället byggdes lite hur som helst. Men tar man sig en titt på hur bevarade instrument ser ut så nog kan man urskilja huvudlinjer, eller grundmodeller....

För den som är intresserad av en utförigare beskrivning av såväl typologi som historia, klicka här för "Nyckelharpan i nytt ljus".

Det är inte möjligt att säkert säga hur de äldsta nyckelharporna var bestyckade. Inte om man pratar om de som spelades av änglar på kyrkornas väggar. Tittar man sen på Mora, Esse och Vefsen så är de förstås för klent underlag för att man ska kunna dra några växlar på dem.

Tobias Norlind räknade mixturharporna som grundmodeller, och hade inte ens med enkelharpan i sin typologi. Moraharpan var förvisso en enkelharpa (utan resonanssträngar), men den går som sagt inte att dra några slutsatser av. Och man kan inte dra för långt gående slutsater med liran som utgångspunkt är man ute på tunn is. Talar man om tiden från den resonanssträngade harpornas intåg, så handlar det om olika typer av mixturharpor. När det gäller mixturharpor där man har två intilliggande kopplade strängar bör de ha varit stämda prim eller oktav - det går förstås inte att helt utesluta annan intervall heller. Jag citerar från Anders Eklunds artikel, som finns här.

"Det finns bevarade exemplar av enkelharpor som har varit försedda med två spelsträngar intill varandra. Dessa har ofta varit av olika material (den ena oftast av metall) och avkortats med parallellt ställda löv på den enda raden nycklar Båda strängarna antas ha haft samma stämning och konstruktionen har nog syftat till att förstärka tonen och att fungera som en säkerhetsåtgärd om den ena strängen skulle brista. Samma konstruktion finner man mycket ofta på liror från Mellaneuropa men där är strängarna vanligen av samma material."

Eklund använder här benämningen enkelharpa, i enlighet med den då brukade terminiologin. Se mer om detta nedan.

Det fanns också mixturharpor där grövsta strängen försetts med löv, kontrabasmixturharpan:

Kontrabasmixtur. Hasse Gille vid stråken, Gunnar Ahlbäck vid kameran.

Ett naturlig steg är då att ta bort löven på mixtursträngen. Då har man en kontrabasharpa, en harptypmed spelsätt som överlevt fram till vår tid:

Nybyggd kontrabasharpa

Låt oss backa ett steg till kontrabasmixturharpan... Någon kom så småningom på idén att ge vissa löv i andra raden en egen rad nycklar. Ofta nämns detta i samband med silverbasharpans födelse. Men det kom inte som en blixt från klar himmel. Gör man på detta sätt på kontrabasmixturharpan så har man en kontrabasharpa med dubbellek, en s.k. Österbyharpa. Tar man sedan bort kontrabassträngen så har man en silverbasharpa. Den talrika förekomsten av mixtur- och kontrabasmixturharpor som inte ser ut som den ovan, utan där andra spelsträngen har betydligt färre löv, tycks styrka denna utvecklingskedja. Löv som tyder på stämningen C, a. Alternativt kan man tänka sig att det var på mixturharpan man satte dit den andra raden, och sedan följde exemplet på kontrabasmixturharpan. Det som skulle peka åt det hållet är att den muntliga traditionen säger att Österbyharpan kom till senare än silverbasen. Men den förra teorin verkar i övrigt troligare.

Kontrabasharpa med dubbellek. Sk Österbyharpa. o4 för att vara exakt :-)
En o4-koppling på en Österbyharpa kan ses somen indukation på ett spel som
tillvaratar c-strängen på ett ann

Österbyharpa r4

Silverbasharpan ledde naturli

men innan dess, i slutet av 1800-talet, utvecklades:

På 1940-talet tillverkade Viktor Svensk ett tiotal harpor med dubbla oktavstämda strängar, fyra par till antalet. Tonen var stark, vilket kom väl till pass när den användes i lag med bl a dragspel vid spel till dans.

Idén kom senare tillbaka i Johanssonharpan, som fått stor spridning.

Johanssonharpa. Se sidan om fyrradingar

Antalet strängar KAN tyda på att den är rätt gammal. Den hittades på en vind, täckt av ett tjockt lager smuts. Den saknar ljudpinne och är synnerligen enkel. Men troligast är att den inte har så många år på nacken.

Medan detta ÄR en mycket gammal, mycket läcker, harpa. Ursprungligen kontrabas, men man har avlövat kontrabassträngen.

Urgröpning

Smålandsharpan - 3-radig bordunharpa

Lennart Carlsson i Nybro har byggt denna smålandsharpa . Lennarts sida uppdaterad 1/9-00.