Vanliga och ovanliga harptyper genom tiderna

OBS se även sidorna om 4-radinga harpor, typologi samt sidorna från harputställningarna på Österby

Se även Peder Källmans sida med bla Johan Hedins harptyper. Nedan tittar vi på några av de senaste årens tillskott i nyckelharpfamiljen. Men först en historisk tillbakablick och genomgång av gängse modeller.

OBS Många bilder är klickbara. Klicka för att få en större bild !


En lek som för tankarna till Svenskharpan, (se nedan) även om det här
inte handlar om dubbla strängar. Foto 2001, foto Esbjörn H eller Gunnar F :-)

Kronologiskt

Låt oss ta en någorlunda kronologisk tur genom nyckelharpans utveckling, med dess huvudlinjer, experiment och stickspår.

Man hör lite för ofta :-) att det förr inte fanns så fasta modeller, utan att det i stället byggdes lite hur som helst. Men tar man sig en titt på hur bevarade instrument ser ut så nog kan man urskilja huvudlinjer, eller grundmodeller....

För den som är intresserad av en utförigare beskrivning av såväl typologi som historia, klicka här för "Nyckelharpan i nytt ljus".

Det är inte möjligt att säkert säga hur de äldsta nyckelharporna var bestyckade. Inte om man pratar om de som spelades av änglar på kyrkornas väggar. Tittar man sen på Mora, Esse och Vefsen så är de förstås för klent underlag för att man ska kunna dra några växlar på dem.

Tobias Norlind räknade mixturharporna som grundmodeller, och hade inte ens med enkelharpan i sin typologi. Moraharpan var förvisso en enkelharpa (utan resonanssträngar), men den går som sagt inte att dra några slutsatser av. Och man kan inte dra för långt gående slutsater med liran som utgångspunkt är man ute på tunn is. Talar man om tiden från den resonanssträngade harpornas intåg, så handlar det om olika typer av mixturharpor. När det gäller mixturharpor där man har två intilliggande kopplade strängar bör de ha varit stämda prim eller oktav - det går förstås inte att helt utesluta annan intervall heller. Jag citerar från Anders Eklunds artikel, som finns här.

"Det finns bevarade exemplar av enkelharpor som har varit försedda med två spelsträngar intill varandra. Dessa har ofta varit av olika material (den ena oftast av metall) och avkortats med parallellt ställda löv på den enda raden nycklar Båda strängarna antas ha haft samma stämning och konstruktionen har nog syftat till att förstärka tonen och att fungera som en säkerhetsåtgärd om den ena strängen skulle brista. Samma konstruktion finner man mycket ofta på liror från Mellaneuropa men där är strängarna vanligen av samma material."

Eklund använder här benämningen enkelharpa, i enlighet med den då brukade terminiologin. Se mer om detta nedan.

Det fanns också mixturharpor där grövsta strängen försetts med löv, kontrabasmixturharpan:


Kontrabasmixtur. Hasse Gille vid stråken, Gunnar Ahlbäck vid kameran.

Ett naturlig steg är då att ta bort löven på mixtursträngen. Då har man en kontrabasharpa, en harptypmed spelsätt som överlevt fram till vår tid:


Nybyggd kontrabasharpa

Låt oss backa ett steg till kontrabasmixturharpan... Någon kom så småningom på idén att ge vissa löv i andra raden en egen rad nycklar. Ofta nämns detta i samband med silverbasharpans födelse. Men det kom inte som en blixt från klar himmel. Gör man på detta sätt på kontrabasmixturharpan så har man en kontrabasharpa med dubbellek, en s.k. Österbyharpa. Tar man sedan bort kontrabassträngen så har man en silverbasharpa. Den talrika förekomsten av mixtur- och kontrabasmixturharpor som inte ser ut som den ovan, utan där andra spelsträngen har betydligt färre löv, tycks styrka denna utvecklingskedja. Löv som tyder på stämningen C, a. Alternativt kan man tänka sig att det var på mixturharpan man satte dit den andra raden, och sedan följde exemplet på kontrabasmixturharpan. Det som skulle peka åt det hållet är att den muntliga traditionen säger att Österbyharpan kom till senare än silverbasen. Men den förra teorin verkar i övrigt troligare.


Kontrabasharpa med dubbellek. Sk Österbyharpa. o4 för att vara exakt :-)
En o4-koppling på en Österbyharpa kan ses somen indukation på ett spel som
tillvaratar c-strängen på ett ann

Österbyharpa r4

Silverbasharpan ledde naturli

men innan dess, i slutet av 1800-talet, utvecklades:

 

Gullbergssonharpan

Världens vackraste nyckelharpa - fulländad konstruktion

Nåja - men visst har den ett antal mycket vettiga idéer? Detta exemplar
skiljer sig från de mer klumpiga Gullbergsonharporna, men leken
är uppbyggd med "Gullbergssons konstruktion".

Helt genialiskt låter man på Gullbergssonharporna samtliga nycklar löpa in i sidostycket i ett plan. Att Gullbergsson inte fått flera efterföljare kan väl tänkas bero på att han kom med för mycket ändringar på en gång - alla inte så värst lyckade... (för den initierade - detta är inte pansarbåtsharpan eller 1910-11 års harpa. Ej heller 1899 års harpa)


Blandade gammelharpor, Gullbergssonharpan i förgrunden.

Gullbergssonharpan är en treradig kontrabasharpa där alla nycklar löper genom sidstycket i ett plan.

Det är möjligt att Bohlin hade sett Gullbergssonharpan när han då hade också började bygga treradiga kromatska nyckelharpor. Selin hade också tidigt en silverbas med ett löv på G-strängen.


Treradig nyckelharpa - byggd och fotograferad av Esbjörn Hogmark



Treradig harpa. Silverbas ombyggd till treradig.

Men för att fortsätta gå bakåt för att belysa nya typer tar vi en snabbtitt på von Langenbergs harpa från början av 1800-talet. Om Gullbergssonharpan innehåller vettiga lösningar, så kan man konstatera denna harpa lindrigt uttryckt kunde byggts smidigare :-)

Von Langenberg


Von Langenberg från ca 1830

Tankarna kom igen senare

Svenskharpa

På 1940-talet tillverkade Viktor Svensk ett tiotal harpor med dubbla oktavstämda strängar, fyra par till antalet. Tonen var stark, vilket kom väl till pass när den användes i lag med bl a dragspel vid spel till dans.

Idén kom senare tillbaka i Johanssonharpan, som fått stor spridning.

Johanssonharpa. Se sidan om fyrradingar

 

Övrigt:

Rokoko


En av tre rokokoharpor med samma ursprung. Vilket då?
Det kan man läsa om i Per-Ulf Allmos kommande bok... Håll ut...
Detta handlar om en kontrabasharpa. Termen rokokoharpa är något oegentlig och syftar på kroppsformen. En parallell till harpor med moraharpskropp som allmänt benämns moraharpor oavsett om det handlar om enkel- mixtur eller kontrabasharpor.

En enkel harpa - en enkelharpa.


Antalet strängar KAN tyda på att den är rätt gammal. Den hittades på en vind, täckt av ett tjockt lager smuts. Den saknar ljudpinne och är synnerligen enkel. Men troligast är att den inte har så många år på nacken.


Medan detta ÄR en mycket gammal, mycket läcker, harpa. Ursprungligen kontrabas, men man har avlövat kontrabassträngen.

Urgröpning


Sven Nordin är (var vid detta tillfälle:-)
i farten och gröpte ur till ett par harpor.

Falsk harpa

Denna osannolika harpa är ett falsarium med spännande bakgrund.
Oväntat många instrument är faktiskt falsarium, vad gäller dateringen.
Harpan finns på Musikmuseet. Den har en mycket spännande historia.
I samband med att Ling var färdig med sin doktorsavhandling, såldes harpan till musikmuseet. Det är
bara det att den person som skrev på köpeavtalet inte fanns folkbokförd...
Hon tycks ha aldrig existerat. Harpan var troligen avsedd att skoja med Jan Ling med.

 

Cittraskruv


En variant på hur man kan använda cittraskruv. Det förekommer piano- och cittraskuv även på rätt gamla harpor, men här används idén rätt vågat.

Enkelharpa utan resonanssträngar


Smålandsharpan - 3-radig bordunharpa


Lennart Carlsson
i Nybro har byggt denna smålandsharpa . Lennarts sida uppdaterad 1/9-00.

Smålandsharpan har en bordunsträng mellan första och andra melodisträngen. Stämning: A, D,(alt E, G el.A (den nya bordunsträngen)), C, G, D ("stor bassträng"). Avsikten är att få ett kontrabasliknande ljud i en treradig kromatisk nyckelharpa. Vi kallar den inte kontrabasharpa eftersom kriteriet för en kontrabassträng är att den är kopplad till första melodisträngen. I typologin klassas den som B3.13.1., där B3.13 står för treradig bordunharpa och ettan för smålandsharpa. Klassningen bestämmer bokstavs/sifferbeteckningen medan våra benämningar - i detta fall treradig bordunharpa - inte kan vara annat än förslag

Ett experiment av vår nutida innovatör Johan Hedin

.
En Johan Hedinskapelse

Kontrabasharpa utan resonanssträngar, med kvartstoner

 

4-radigt experiment

 


Foto Gunnar F respektive Esbjörn Hogmark

 



Kontrabasharpa med kvartstoner

En harpa av Karl Arne Gille

b

 

 

 

 

 

Johan Hedin genom Esbjörns kamera


Daniel Pettersson, världsmästare på gammelharpa prövar på något helt
annat. Foto Esbjörn Hogmark. Plats Tobo.

Webbmastern för denna sajt - maila gärna synpunkter, frågor etc !

 

 

 

 

 

Till VM-sidan - om du redan är där så klicka i menyraden i stället