Hur  gammal är nyckelharpan och var kommer den ifrån.

av Gunnar Fredelius 17/2 2007

Först några punkter som utgör hörnstenarna i vad vi faktiskt vet. Mycket av det som sagts och skrivits om nyckelharpan är byggt på en alltför svag grund. Ibland har man tagit någon iaktagelse från Lings avhandling från 1967 och lagt till något enstaka fynd eller påstående och byggt upp en historieskrivning utifrån det. Eller på annat sätt kommit fram till en egen variant med följd att det uppstått olika skolor som ställs mot varandra utan att någon av dem kan ses som annat än relativt lösa teorier varav ingen kan tillmätas alltför stor trovärdighet.

*Nyckelharpan finns belagd första gången 1350.

*Det äldsta belägget för samspel fiol-nyckelharpa daterar sig till 1600-talet.

* När den i större numerär uppträder är det i Uppland där gamla instrument visar att den spelats flitigt sedan 1800-talets början. 

* Ur nyckelharpans urformer framträdde under 1800-talet allt tydligare två typer av nyckelharpa. (sb o kb)

* I början på 1900-talet vidareutvecklades silverbasharpan och fick löv på ytterligare en sträng och den idag mest spelade och spridda typen uppkom.

* Med avstamp under 1900-talets senaste år får den äldre kontrabasharpan nytändning och nya användningsområden, medan silverbasharpan spelas traditionellt och i ett numerär som är mer eller mindre konstant sedan nyckelharpvågen.

Termerna som idag är allmänna - enkelharpa, kromatisk nyckelharpa, kontrabasharpa med dubbellek osv är inte så värst gamla. Det vill säga orden är i vissa fall gamla. Men sammanlänkningen till dom harptyper vi i dag tar för givet att dom avser, eller till och med tvistar om, daterar sig i huvudsak till 1967 och Jan Lings avhandling. Definitionen silverbasharpa är äldre, men inte så gammal som instrumentet. Där var det eventuellt Leffler som stod för definitionen, som dock inte fick något större genomslag förrän Ling fastslog den 1967. Även efter dess har äldre spelmän talat om silverbasharpor och syftat på treradiga kromatiska nyckelharpor och kontrabasharpa med dubbellek. Den före 1800-talets mitt så vanliga mixturharpan, definierades för bara 20 år sedan, i den Ahlbäck/Fredelius typologin.

Låt oss först titta på några citat:

2. Ling 67, citerar en sagesman: "..dubbelharpan, som ibland kan vara kontrabasharpa, vilken då har andra strängen på G-strängens [skall vara C-strängens] plats. Detta gör denna typ av harpor mera svårspelade än andra harpor." (Klamrarna är Lings)

3. Ling 67: det är mindre sannolikt, att den av Klein givna tydningen av enkelharpa och dubbelharpa skulle ha varit allmängiltig för kontrabasharpa respektive silverbasharpa.. trots att termen enkelharpa enligt Klein har haft betydelsen kontrabasharpa, används den i denna undersökning för att beteckna den ovan karaktäriserade instrumenttypen (dvs det som p.g.a. Lings val vid detta tillfälle sedan dess kallas enkelharpa). Skulle termen enkelharpa i framtiden påträffas, utan att samtidigt instrumenttypen karakteriseras, får den emellertid inte utan vidare ges den innebörd som delvis av praktiska skäl varit lämpligt i denna undersökning. Eric Sahlström uppgav vid telefonförfrågan att han hört termerna enkelharpa-dubbelharpa om silverbasharpa respektive kromatisk nyckelharpa. Det synes, som om en mer utbyggd typ av nyckelharpa får denna "dubbel"-bestämning, medan den äldre får attributet "enkel". Man kan ur den synpunkten diskutera förfarandet att använda termen "enkelharpa" för en bestämd instrumenttyp.

4. Ahlbäck/Fredelius 1984: "Den stora skillnaden mellan Andersson och Norlind är att där Norlind använder uttrycket »med basstift» etc., där anger Andersson dessutom namn på nyckelharporna såsom enkelbasharpa, kontrabasharpa och silverbasharpa. Det är något oklart vad han avser med enkelbasharpa, men den hade löv på kontrabassträngen. (Som kontrabas- och kontrabasmixturharpan.)"

Hade Ling gått på föregångaren Kleins linje hade kontrabasharpan idag med självklarhet kallats enkelharpa. Silverbasharpan var däremot en given definition, eftersom den allmänna uppfattningen var att den fått sitt namn av den silveromspunna bassträngen. Den strängen var dock inte silveromspunnen förrän silverbasharpan hade mer än ett halvsekel bakom sig)

Innan vi resonerar vidare vill jag nämna ytterligare två äldre oklara termer: enkelbasharpa och dubbelbasharpa. Följande är delvis hämtat ur ordlistan i "Nyckelharpan i nytt ljus".

"Dubbelbasharpa. I de fall vi kunnat avgöra vad man syftat på, har det gällt tvåradiga harpor. (DVS kontrabasharpa med dubbellek och silverbasharpa). Termen har sats i motsats till enkelbasharpa. (DVS enkelharpa, kontrabasharpa och möjligen mixturharpa, som i sin tur alltså inte kallats så på den tiden .) En tanke kunde annars ha varit att man avsett harpor med två bassträngar (t.ex. kontrabasharpa med två bassträngar)"

"Dubbelharpa. Som alltid med de äldre beteckningarna kunde åsyftningen variera. En teori har varit att termen syftar på kontrabasharpan med sina två melodisträngar till skillnad mot enkelharpan, som har en. Det skulle teoretiskt också kunna vara mixturharpan med sina dubblerade löv, En tredje möjlighet - i något fall belagd - är att dubbelharpa skulle kunna vara synonymt med dubbelbasharpa, se denna." (Nu är det ju bara så att enkelharpor varit ytterst sällsynta fram till vår tid)

Slutsats

Nu ett par decennier senare kan man väl konstatera att det börjar bli dags att knyta ihop säcken och avsluta spekulationerna i denna sak. De citat som fortfarande dyker upp ur det förflutna, för heller inte saken närmare ett klargörande. Det har uppenbart alltid rått en viss förvirring, tills dess att Ling fastslog en norm. I den mån man kan urskilja ett mönster så kan väl enkel- och enkelbasharpa ha haft en syftning och dubbel- och dubbelbasharpa en annan. Och det verkar  ha varit så att enkelharpa / enkelbasharpa syftat på nyckelharpor med en rad nycklar - dvs huvudsakligen kontrabas- och mixturharpor. Dubbelharpa / dubbelbasharpa  har då varit silverbasharpan och kontrabasharpa med dubbellek.

Citatet ovan om en "kontrabasharpa som var en dubbelharpa" var då en kontrabasharpa med dubbellek. Dvs den harpa som tycks vara sprungen ur kontrabasmixturharpan.

Denna förvirring när det gäller termerna gör att det ibland blir rundgång i resonemangen. Ett exempel på det är diskussionen om vem som uppfann silverbasharpan. Wesslén på 1830-talet är ett påstående. Men vad menas med silverbasharpa? Namnet fick den som vi redan konstaterat långt senare. En av de första harporna han byggde med fria löv på C-strängen saknade helt kopplingar. Enligt Lings definition är kopplingen i andra positionen ett kriterium på silverbasharpan. Det gäller också i vår typologi. Den harpa Wesslén byggde då, klassar vi som en kromatisk tvåradig nyckelharpa. Om han var först med att bygga fler rader än en är oklart. Von Langenbergs treradiga nyckelharpa - med omvänd lek som på dagens Johanssonharpor - visades upp redan 1832. Antagligen spelade Wesslén en liknande roll i silverbasens historia som Sahlström sedan fick när det gällde Bohlins treradiga harptyp. Det samma gäller Johan Hedin och hans   basharpa. Att den fått sådan uppmärksamhet beror på att han och andra nyckelharpister av högsta klass spelar på den. Utan en skicklig spelman som lanserar en inovation, kan den bli en väggharpa, hur bra den än är

Silverbasharpan kom dock inte som en blixt från klar himmel. Man kan fråga sig om den fått så stor och snabb spridning som den fick, om kontrabasharpan fram till dess varit allenarådande. Silverbasharpan har ju klara begränsningar jämfört med kontrabasharpan. Norlind påpekade på 30-talet att mixturharpan är en av nyckelharpans grundformer. (Han kallade den nh med mittstift.) Och det är nog ur mixturharporna de olika modellerna sprungit fram.

Av Norlinds typologi och efterlämnade nyckelharpsinventering att döma hade han aldrig sett en (vad vi nu kallar) enkelharpa och musikmuseets samling innehöll inte ett enda sådant exemplar! De äldre harporna var mixturharpa, kontrabasmixturharpa och kontrabasharpa. Det är möjligt att kontrabasharpan uppstod genom att man rationaliserade bort "mittstiften", dvs mixturlöven, på kontrabasmixturharpan. Mittstiften på de senare kunde ha olika funktion. På en del handlade det om att man helt enkelt dubblerade spelsträngen. Det kan ha varit fråga om prim eller oktavstämning. Men på andra hade de funktionen att åstadkomma dubbeltonighet. Uppenbart hade de senare den intervall mellan strängarna som sedan ärvdes av silverbasharpan. Det var olika hur många löv mixturharporna hade på C-strängen. Men oftast handlar det om samma lövuppsättning som en "sparsam" silverbasharpa. Så troligen fanns en repertoar som sedan övertogs av silverbasharpan som i början ofta hade kvar många av mixturharpans fasta kopplingar. 1987 eller 88 publicerade jag statistik på hur kopplingarna satt på de silverbasharpor jag träffat på. (se OH-blad) Nu finns ju många fler "återupptäckta" silverbasar, så jag vet inte riktigt hur siffrorna skulle stämma i dag. Tobias Norlind uppger att de två äldsta kända silverbasarna är från 1780-talet. Åldern på dessa harpor stämmer säkert, men det är uppenbart att de från början var mixturharpor som sedan fått ett par nycklar utbytta mot tvåradiga. Om vi ska ge Wesslén ett erkännande för en inovation, så var det att lägga till separata nycklar på C-strängen. Men att han skulle ha, som det heter i ett antal artiklar - ha flyttat spelsträngen från kontrabaspositionen och lagt intill a-strängen kan vi avfärda. Allt som gick att spela på denna typ av mixturharpor, gick att spela på silverbasen. Men silverbasharpan gav möjlighet att variera dubbelgreppen.

När man skall bestämma åldern på en kontrabasmixturharpa får man inte utgå ifrån att de är äldre än kbdb. Det är fullt rimligt att man byggde sådana även efter att de första kbdb såg dagens ljus. På dessa harpor använder man ju inte c-strängen som melodibärande utan mer som en mixtursträng.

Jag hoppas jag med dessa exempel belyst varför det är bra med en fastställd typologi. För den som inte orkar eller vill plöja igenom hela typologin kan jag avsluta med att snabbt repetera huvudmodellerna.

(OH-bild)

Enkelharpa - en rad nycklar med löv endast på 1:a melodisträngen.

Mixturharpa - en rad nycklar med mittstift.

Kontrabasmixturharpa - en rad nycklar med bas- och mittstift.

Kontrabasharpa - en rad nycklar med basstift.

Silverbasharpa - två rader nycklar, undre raden betjänar C-strängen, minst ett stift eller en nyckel är kopplad.

Kromatiska nyckelharpor - 2, 3 eller 4 rader nycklar som betjänar var sin melodisträng.

Kromatiska nyckelharpor med omvänd lek - samma som ovan men översta raden nycklar betjänar grövsta melodisträngen. Ex Langenberg 1832, Viktor svensk 1940 och Johansson.