Gunnar Ahlbäck

NYCKELHARPANS FORUM NET

NYCKELHARPSTÄMMAN

2015

Lite från stämman och lite från byggseminariet december 2014

Gammelharpan ut ur skuggornaNyckelharpstämman



På byggseminariet i Tobo december 2014
Sigurd Sahlström
Mer bilder från seminariet finns 2014 finns HÄR


Nyckelharpstämman 2014


 

 

I skuggan av en gammelharpa

 


Gunnar Ahlbäck på nyckelharpstämmans seminarium om
gammelharpans utveckling
Foto Per-Ulf Allmo
Omgiven av bl a
Viltstråks Olof Söderlund
Lotta Franzen
Leena Höög

Seminariet var verkligen välbesökt. Som synes stod några i dörröppning
och korridor. Några gav väl upp. Arrangörerna underskattade intresset
för ämnet. Nästa år blir det stora salen sade man

Seminariet landade, komprimerat uttryckt i, att vi som lärt oss att i begynnelsen var
kontrabasharpan får tänka lite nytt nu
För trettio år sedan brukade man hävda att det var enkelharpan som var först, men , historien
ändrar sig allt eftersom. Och upprepar sig

Efter kontrabasharpan brukar man säga att silverbasharpan kom och sedan
en kombination av de båda, dvs dubbelleken
Man har brukat anföra nya tiders smak och influenser från durspelet som
bidragande skäl till den utvecklingen och vi har brukat säga 1830-tal
Durspelet kom dock senare än den tid man skulle ha inspirerats av det i så fall ,)

När Gunnar Ahlbäck och jag, i Sumlen, publicerade något som delvis återfanns
i Nyckelharpan Nu och Då, där även Jan Ling var med i samma tankebanor,
påpekade vi hur det finns bevarade instrument som pekar på en utveckling
där man hade löv som på sb och kbdb men på en rad nycklar. Det var föregångaren till dessa
två typer. Övergångstyper om man så vill. Dety innebär ju i så fall att embryot till såväl sb som kbdb
fanns innan någon av dem såg dagens ljus. Som Per-Ulf och Esbjörn framhöll på seminariet
så är det svårt att åldersbestämma - inte själva harpan så mycket, men däremot typen. Av det skälet
att man byggt om harporna. Ibland t o m i steg verkar det. När någon byggdes om till det ena eller andra är
hart när omöjligt att veta

Per-Ulf har utgått från andra vinklingar när han kommit fram till att, så länge inga nya rön
ser dagens ljus, så förefaller det troligaste att kbdb föregick silverbasharpan. Att silverbasharpan
kom när durspelen kom, in på andra halvan av 1800-talet.

Det finns inga bevarade instrument och inga skriftliga källor som motsäger detta. Dvs inga
som inte bygger på en o samma osäkra källa.

Anders Eklundh skrev 1987 att han ansåg att Byss Kalle var kontrabasharpist. Man hör
ibland att man kan se vilka av Byss kalles låtar som var silverbaslåtar. Med stöd främst
i val av tonart. Men dels kan man då påminna sig att man inte bör stödja sig på sådant
om låtarna passerat uppteckning med stämmor för piano. Och vad gäller levande tradition så...
Likaväl som en kb-spelman som drar en låt på sb idag, utan att reflektera över det, vid behov
byter till en silverbasharpvänlig tonart så har det väl skett förr. Det finns inget skäl att
underskatta de gamla spelmännen. Som ibland lärde låtarna genom att lyssna, memorera o sedan
spela hemma. Det man har då är rytmen, känslan och i varierande grad rätt melodi.
Men en silverbasharpist känner sitt instrument och behöver inte fundera över att byta
tonart. Det gör man automatiskt mer eller mindre

OBS detta blev min vinkel på en del av seminariet. Per-Ulf har redan sedan tidigare
berättat om utvecklingshistorian på Nyckelharpans Forum och tex tidningen Nyckelharpan. Se nedan! .
Vi landar i samma slutsats. Och jag stöder mig förstås vad gäller åldersbestämning
av bevarade instrument på vad Per-Ulf kommit fram till.


Seminariet skulle enligt programmet ta upp lite andra punkter också, men det hanns inte
Jag föreslår att man går vidare med dem nästa år







Buskspel fångat av Göran Bergman


Olof Söderlund med en kontrabasharpa från Nyckelharpverkstan
Foto Gunnar Fredelius



Payson Muller från York studerar gammelharpor på Nyckelharpstämmans utställning
Foto Gunnar Fredelius


.

Två byggare av respektive kontrabasharporna nedan
Ylva Fernros och Ingrid Viklund

Ingrid Viklund, vars namn vi ser i det vänstra oxögat, som hör till
den vänstra harpan nedan
fick utmärkelsen
Best in Show
för sin fina kontrabasharpa

Hon hör hemma i Dalarna, och så gör även
Sven Bergman som fick utmärkeslen i den moderna klassen
Sven bor i Orsa och Ingrid i Falun



 


Kjell Lundvallsilverbasharpor med utbytesnycklar. Man kan enkelt växla mellan omvänt
fjärde nyckelpar och vanligt


Åter BILDSIDORNA