Nyckelharpans Forum

NYCKELHARPANS TYPOLOGI

av Gunnar Ahlbäck & Gunnar Fredelius

Publicerad i Sumlen 1990

Nya harptyper förs in fortlöpande!

Bild anger att du kan klicka för att se en bild på aktuellt instrument

Annan Understuken text = länk till extern sida.



Vi har studerat olika klassificeringssystem, men inte funnit något som gått att applicera på nyckelharpan när det gäller nivåerna under familjeindelningen. Nyckelharpan har inte alltid givits en adekvat placering på familjenivån. Av den anledningen börjar vi klassificeringen på en än högre nivå och konstaterar att nyckelharpan är ett stränginstrument där tonen frambringas med stråke - ett stråkinstrument.
Vi har behållit de vedertagna termerna, dock utan att ge avkall på kravet att indelningsgrunderna skall vara otvetydiga och objektivt bedömningsbara. Några termer kan därför te sig inadekvata, t. ex. kromatisk nyckelharpa som mycket väl kan ha en mindre utbyggd kromatik än t. ex. en kontrabasharpa. Termerna är dock de gängse brukade och ambitionen har varit att inte i onödan förändra ett invant språkbruk. I nyckelharptraditionen har »kromatisk» kommit att beteckna försök att utöka instrumentets möjligheter till spel i olika tonarter genom att frikoppla löven och förse varje löv med en egen nyckel.
Typologin omfattar även nyckelharptyper som inte finns med i Lings avhandling eller som där betraktas som övergångsformer. Vidare har vi placerat in harporna i ett mer detaljerat musikinstrumentklassificeringssystem.
En grundprincip vid musikinstrumentsystematik är att ett instrument inte skall kunna placeras i mer än en kategori. En konsekvens av den traditionella terminologin är att man kan hitta en och samma term i flera olika klassificeringsskikt. Instrumentet respektive kategori är dock unikt, vilket markeras med ett urskiljande tillägg. Låt oss åter använda kromatisk nyckelharpa som exempel. Tilläggen två-, tre- respektive fyrradig är där nödvändiga för att klargöra vilken instrumenttyp som åsyftas.

B3. 7.1. Ceylon Wallin spelar här på en sahlströmharpa. Foto: Erik Fredelius.

Indelningsgrunder

Tidigare har ibland antalet nyckelrader använts som övergripande indelningsgrund. Antalet melodisträngar ger en viktigare och mer grundläggande information om instrumentet. Ett belysande exempel på detta är enkelharpan och kontrabasharpan. Båda har en rad nycklar, men enkelharpan har en melodisträng - kontrabasharpan två. Detta ger kontrabasharpan ett tonomfång som sträcker sig en kvint under enkelharpans med nu gängse brukat intervall mellan melodisträngarna.
Där den nya typologin använder termerna tvåradig, treradig etc. avses antal rader löv. I de fall en nyckel har mer än ett löv räknas bara det ena. Förekomst av fler löv per nyckel framgår genom benämningarna mixturharpa, kontrabasharpa eller tillägget »med kopplingar». Detta kan måhända te sig omständligt. Tidigare har man allmänt syftat på antalet rader nycklar när man angivit hur många rader en harpa har. Då, liksom med den nya synen, betraktar man kontrabasharpan som enradig - sina två melodisträngar till trots. Den klassificeras nu emellertid med sina två melodisträngar en annan art än enkelharpan. Skulle man klassificera nyckelharporna efter nyckelrader finge fyrradig kontrabasharpa med dubbellek av Gullbergsons typ - där samtliga nycklar löper genom sidstycket i ett plan - betraktas som enradig, sina fem melodisträngar till trots.
Använder vi istället antalet rader tangenthuvuden som indelningsgrund uppstår ett annat problem. Ett norskt museum räknar en av sina harpor, en kontrabasharpa, som utrustad med två rader nycklar trots att den bara har en. Denna förvirring kommer sig av att vissa nycklar böjer av till ett annat plan än övriga tangenthuvuden som betjänar samma sträng. Extremfallet är von Langenbergs harpa med sex rader tangenthuvuden men bara tre melodisträngar.
Norlind utgick i huvudsak från lövraderna när han delade in de resonanssträngsförsedda harporna i kategorier. Han angav om nycklarna var försedda med basstift och/eller mellanstift samt om de var dubbelradiga. (Dubbelradig anger att nycklarna löper i två rader huvudsakligen betjänande separata melodisträngar.) För teoretikern är dessa termer lätthanterliga och exakta, men det år en uppenbar fördel om nyckelharpbyggare, nyckelharpspelmän och teoretiker kan enas om en gemensam terminologi.

Kontrabas - mixtur - enkelharpa

Kontrabas är ett ord som anger att en melodisträng finns »kontra» första melodisträngen, dvs. på motsatt sida av leken och att dessa strängars löv är kopplade. Termen torde kunna användas även när mellanliggande bordunsträngar förvandlats till melodisträngar genom att de försetts med löv på separata nycklar. Kontrabaslöv blir då synonymt med Norlinds basstift. När vi har en nyckelharpa där en bordunsträng omges av melodisträngar som inte är kopplade använder vi i denna typologi inte termen kontrabas. (ex. B3.13.1)

Med mixtur avses en sträng som är helt eller delvis parallellkopplad med en intilliggande sträng och som inte har något löv med självständig nyckel. Mixtursträngens placering för med sig att man inte kan spela på 1:a spelsträngen samtidigt med en bordunsträng utan att mixtursträngen också ljuder. Enligt den här presenterade typologins definition är en spelsträng antingen bordun- eller mixtur- eller melodisträng.


Kontrabasmixturharpa. Den har således såväl kontrabaslöv samt mixturlöv - de på spelsträngen
närmast "a"-strängen. Hasse Gille bakom nycklarna och Gunnar ahlbäck bakom kameran.

Ling definierade 1967 mixtursträng på ett sådant sätt att en och samma sträng kan tjäna både som bordun- och mixtursträng beroende på hur högt upp i registret spelmannen spelar. Norlinds term mittstift har fördelen gentemot Lings definition att den fastslår de kopplade lövens förekomst utan att ta ställning till strängens användningssätt.
I den nya typologin används termen enkelharpa för nyckelharpa med en lövförsedd sträng samt bordunsträngar. Vi skiljer på enkelharpa med respektive utan resonanssträngar. Ling använder termen endast för nyckelharpor med resonanssträngar. Han påpekar att han givit termen enkelharpa dess innebörd då det delvis av praktiska skäl varit lämpligt i doktorsavhandlingen. Termerna han använde var tillräckligt preciserande för att fungera i avhandlingen.
Med undantag för Norlind i Systematik der Saiteninstrumente har mixturharpans roll underskattats, när man beskrivit nyckelharpans historia. Ling valde att betrakta enkelharpan och mixturharpan som en och samma harptyp, en del med och en del utan mixtursträngar. Vi anser det viktigt att skilja på enkelharpa och mixturharpa för förståelsen och beskrivningen av nyckelharpans utveckling genom tiderna.

Silverbasharpa

Ordet silverbasharpa i skriftkällor från tiden före 1967 behöver alls inte syfta på det instrument Ling och den nya typologin avser. Tidigare kunde termen även användas om kontrabasharpor med dubbellek, men även om mixturharpor och till och med treradiga kromatiska nyckelharpor. En del äldre spelmän håller fast vid en vidare definition.

Korpusformer och benämningar

Vissa benämningar förutsätter en viss kombination av en viss typ av lek och en viss korpusform. Termen Moraharpa framstår som fast förknippad med den åttaformiga korpusformen. Av det skälet kan vi inte uppkalla varieteten enkelharpa utan resonanssträngar och två bordunsträngar efter den. En harpa med Moraharpans lek men annan korpusform kan vi omöjligt benämnas Moraharpa. Vi föredrar att reservera termerna Moraharpa, Esseharpa och Vefsenharpa för de historiska instrumenten och kopior av dessa. Ibland har »medeltida harpor» oegentligt använts som ett samlings-namn för alla nyckelharpor utan resonanssträngar, även om de byggts på 1600-talet eller t. o. m. konstruerats och byggts i nutid.
Ett annat exempel på harpbeteckning i dagligt tal som upplyser om såväl lek som korpus är Gilleharpa. Med detta avses en lek av Sahlströmtyp kombinerad med en gammelharpkropp med oxögon. Hans Gille vill kombinera den treradiga kromatiska nyckelharpans tonförråd och möjligheter med den äldre nyckelharpans ljudegenskaper. Begreppsförvirring kan uppstå eftersom Gille även bygger harpor med f-hål och en del spelmän benämner harpor efter byggaren oavsett harptyp. Det vill säga de kallar t. ex. alla harpor Gille byggt för Gilleharpor. Sådan begreppsförvirring leder till att de byggare som annonserar egenhändigt byggda Sahlströmharpor till försäljning ibland möts av ett besviket: »jasså är det inte Eric Sahlström som har byggt harpan».
Möjligen kunde någon invända mot att vi föreslår beteckningarna Sahlströmharpa och Lundinharpa med endast leken som utgångspunkt. Speciellt Lundinharpan förknippas med en specifik korpusform. Återigen stöder vi oss dock på traditionen och drar konsekvenserna av uttryck som Lundinharpa med Bäckströmkropp, kontrabasharpa i rokokostil etc. Det får anses helt vedertaget att en silverbasharpa kallas silverbasharpa även om den försetts med en modern kropp med f-hål - även om man nog oftast tillägger » - med modern kropp» etc.

Art, underart och varietet

Typologin skiljer på art, underart samt varietet. I dagligt tal används främst benämningen i underartstabellen, i andra hand varietetstillhörigheten. Grundindelningen arter är huvudsakligen att betrakta som ett hjälpmedel vid klassifikation.
Genom att konsekvent klassificera harptyp med leken som indelningsgrund först och därefter korpusform slipper man frågeställningar såsom om det t. ex. i ovanstående exempel heter Lundinharpa med Bäckströmkropp eller Bäckströmharpa med Lundinlek. Det första alternativet är då det riktiga.
Vi börjar med att definiera instrumentet nyckelharpa:
ORDNING:
Kordofon - instrumentsystematikens beteckning på alla strängiristrument.
KLASS
Stråkinstrument - tonen alstras genom att en sträng bringas att vibrera genom strykning. Tangentmekanismen är i detta avseende av sekundär betydelse eftersom den används för att bestämma tonhöjden, inte för att alstra tonen.
FAMILJ
Nyckelharpa: En sammansatt kordofon, som spelas med stråke och en speciell typ av tangentmekanism. Tangenterna är placerade i rät vinkel mot strängarna och försedda med små stift, s. k. löv, som träffar stängarna då en tangent trycks in, och därigenom avgör tonhöjden.
Tangenten, den så kallade nyckeln, kan också påverka ett separat löv indirekt via vipparm eller med direkt anslag mot ett kluffliknande löv som ej är fästat i nyckeln.
Termerna »ordning», »klass» och »familj» varierar beroende på vilket klassifikationssystem man ansluter sig till. Nivåerna art, underart och varietet påverkas inte av detta.

När vi sedan skall klassa en viss nyckelharpa ser vi till följande:

(Undersläkte)
ART
Antal melodisträngar (ej mixtursträngar).
Förekomst av resonanssträngar oavsett antal.Frånvaro anges.
Förekomst av bordunsträngar oavsett antal.
Vilken nyckelrad som huvudsakligen betjänar första melodisträngen.
Nycklarnas riktning i förhållande till leken. Avvikelse från normallek anges - t. ex. omvänd lek.
UNDERART
Förekomst av mixtur- och/eller kontrabassträngar.
Förekomst av kopplade löv eller nycklar.
Förekomst av dubbla melodisträngar.
2 T. ex. i vilka positioner kopplingar förekommer och av vilket slag de är. Om melodisträngarna passerar mellan nyckelraderna och i så fall mellan vilka.
VARIETET
Nycklarnas och lövens placering och utformning.3
Antal mixtursträngar.
Antal bordunsträngar.
Avvikande mensur för enstaka sträng, ej uppkommen genom att stallet har en sned vinkel gentemot strängarna utan genom en speciell sadelkonstruktion.

 

 

Typologi - översikt

 ArtUnderartVarietet
A. med bordun
utan resonans- strängar
standardlek
Al. en melodisträng
Al.1. enkelharpa utan
resonanssträngar
Al.1.1. en bordunsträng
A1.2. mixturharpa utan
resonanssträngar
A1.2.1.
A1.2.2.
A1.2.3.
A1.2.4. två mixtur, två bordun
A1.2.5. tre mixtur, en bordun
A2. två melodisträngarA2.3. kontrabasharpa utan
resonanssträngar
A2.3.1. en bordun
A2.3.2. två bordun

B. med bordun, med resonans-strängar, standardlek

B1. En melodisträng

B1.1. Enkelharpa med resonanssträngar

B1.1.1. en bordun
B1.1.2. två bordun
B1.2. Mixturharpa med resonanssträngarB1.2.1. en mixtur, en bordun
B1.2.2. en mixtur, två bordun
B1.2.3. två mixtur, en bordun
B2. två melodisträngarB2 .3. kontrabasharpa med resonanssträngarB2 .3.1. en bordunsträngmed bordun resonanssträngar

B2.3.2. två bordunsträngarmed resonanssträngar

B2 .3.5. kvartstoner, två bordunsträngar
B2.4.l. en mixtur-, en bordunsträngB2 .4. kontrabasmixturharpa

B2 .5. silverbasharpa

B2 .5.1. Wesslénharpa-r4
B2 .5.2. Tierpharpa-o4
B2.5.3. Wadmanharpa-i4
B2.5.4. övre registret kopplat
2 .5.5. Tierpharpa-i4
B2.5.6. varietet 6 (k14)
B2.5.7. varietet 7 (kn4)
B2.7. tvåradig kromatiskB2.7.i. varietet 1nyckelbarpa
B2. 7.2. varietet 2
B2. 10. SilverbasmixturharpaB2. 10.1. varietet 1
B2.12.B2.12.1 Kopplingar, men ej i andra position (vilket är ett kriterium för sb)
B3.tre melodisträngarB3.5. Treradig kromatisk nyckelharpa med kopplingarB3.5.1. h-d koppling
B3.5.2. varietet 2 (a-lövet enda lövet på G-strängen)
B3.5.3. kopplingar i det övre registret
B3.6. kontrabasharpa med dubbellekB3.6. 1. varietet 1 (Österbybarpa -r4)
B3. 6.2. varietet 2 (Österbybarpa~o4)
B3.6.3. med kopplade nycklar (ej kopplade löv)
B3 .6.5. varietet 5 (Österbyharpa -i4)
B3.6.6. varietet 6 (Österbybarpa -k14)

B3.7. Treradig kromatisk nyckelharpa (utan kopplingar)

B3.7. 1. Sahlströmharpa
B3. 7.2. Lundinharpa
B3.7.3. treradig Norrbottenharpa
B3.7.4. Tjärnharpa bild
B3.7.5. K. A. Gilleharpa
B3.7.6. mindre utbyggd lek än varietet 1
B3.7.7. mer utbyggd lek än varietet 2
B3.13. Treradig kromatisk bordunharpa(bordunsträng(-ar) mellan fria melodisträngar)B3.13.1 Smålandsharpa
B4. fyra melodisträngarB4.7. fyrradig kromatiskB4.7. 1. Olssonharpa med bordunsträng
B4.7.2. Olssonharpa med bordunsträng och kort första melodisträng bild
C. utan bordun med resonanssträngar standardlekCl. en melodisträng Cl.11. obligatharpa medCl. 11.3. tre kopplade strängarutan bordun resonansstrångarmed resonanssträngar
C2. två melodisträngarC2. 10. SilverbasmixturharpaC2. 10.1. Sellinharpa
C4. fyra melodisträngarC4.6. treradig kontrabasharpa (med dubbellek)C4.6. 1. Treradig Gullbergsonharpa med fasta kb-löv bild
C4.7. fyrradig kromatisk nyckelharpaC4. 7.1. Olssonharpa utan bordunsträng
C4. 7.2. Olssonharpa utan bordunsträng och med kort första melodisträng
C4. 7.3. fyrradig Norrbottenharpa
C4. 7.4. fyrradig vipparmsharpa bild 1, bild 2
C4.7.5. Olssonharpa med löv på basen (inga resonanssträngar vänster om fjärde melodisträngen)
C5. fem melodisträngarC5.6. fyrradig kontrabasharpaC5.6. 1. fyrradig Gullbergsonbarpa (med dubbellek) (med kb-löv av klufftyp)
D. utan bordun utan resonanssträngar standardlekDl. en melodisträng
utan bordun
utan resonanssträngar
D.1.11. obligatharpa utanDl. 11.2. två kopplade strängar resonanssträngar
Dl. 11.3. tre kopplade strängar
E. med bordun utan resonanssträngar omvänd lek  .
F. med bordun med resonanssträngar omvänd lek   
G. utan bordun med resonanssträngar omvänd lekG3. tre melodisträngarG3.7. treradig kromatiskG3.7. 1. von Langenbergbarpa
G4. fyra melodisträngar utan bordun med resonanssträngar omvänd lekG4.7. fyrradig kromatisk nyckelharpa med omvänd lek och utan bordunsträngG4. 7.1. Jobanssonharpa med rak sadel bild, bild 2
G4.7.2. Jobanssonharpa med kort första melodisträng
G4.7.3. varietet 3 (strängarna löper ovan leken)
G4.8. fyrradig kromatisk nyckelharpa med omvänd lek och dubbla melodisträngarG4.8.l. Svenskharpa bild
H. utan bordun utan resonanssträngar omvänd lek   
I. med bordun utan resonanssträngar pianolek   
J. med bordun med resonanssträngar pianolekJ3. tre melodisträngarJ3.7. treradig kromatiskJ3.7. 1. K. A. Gilleharpa med pianolekmed
K. utan bordun med resonanssträngar pianolek   
L. utan bordun utan resonanssträngar pianolek   
M. med bordun utan resonanssträngar vertikal lek   
O. med bordun med resonanssträngar vertikal lek   
P. utan bordun med resonanssträngar vertikal lek   
Q. utan bordun utan resonanssträngar vertikal lek   

Koder och kommentarer

Typologisering sker alltefter art, underart och varietet, vilka betecknas med koder. Löpande numrering av arterna vore olämplig med tanke på att nya harptyper tillkommer som måste kunna placeras på sin logiska plats i tabellen utan att bryta nummer-serien. Typ av lek anges med en bokstavskod följd av ett tal som anger antal melodisträngar. Underart och varietet anges numeriskt.

På standardlek påverkas första spelsträngen av översta radens nycklar. Termen omvänd lek innebär att första spelsträngens löv är placerade på understa nyckelraden.

Pianolek: I stället för att sticka ut på lekens högersida, sticker nycklarna ut på vänstersidan, dvs. man når nycklarna uppifrån när harpan hålles i spelläge. Spelmannen kan enkelt bruka även tummen eftersom handställningen påminner om t. ex. pianots eller psalmodikonets.

En ytterligare art- och lektyp uppstår när nycklarna löper vertikalt genom - alternativt gentemot - leken, vertikallek.

Underarterna är inte löpande numrerade inom respektive art. Istället representerar koderna skilda grundprinciper som kan återkomma inom olika arter. 1 nedanstående uppräkning anges koden följd av definitionen som därefter exemplifieras.
1. En lövrad. Ex.: enkelharpa.
2. Minst en kopplad lövrad, ingen bordunsträng mellan denna och första melodisträng. Inga »fria» löv och ingen mer melodisträng utöver första. Ex.: mixturharpa.
3. En kopplad lövrad med minst en bordunsträng mellan denna och första melodisträng. Inga »fria» löv. Ex.: kontrabasharpa med två melodisträngar.
4. Två kopplade lövrader fördelade på en kontrabassträng och en mixtursträng. Ex.:kontrabasmixturharpa.
5. Fria löv i minst två rader och med en eller flera kopplingar. Ex.: silverbas samt treradig kromatisk med kopplingar.
6. En kontrabassträng samt en eller flera rader med fria löv förutom första melodisträngen samt förekomst av kopplingar på andra melodisträngen. Ex.: kontrabasharpa med mer än två melodisträngar - 5. k. dubbellek.
7. Lek med två eller flera rader fria löv. Ex.: 2-, 3-, 4-radig kromatisk harpa.
8. Dito men med dubbla melodisträngar. Ex.: Svenskharpa.
9. En kontrabassträng samt en eller flera rader fria löv utöver första melodisträngen, inga kopplingar på andra melodisträngen.
10. Tre intilliggande spelsträngar varav den mittersta har en eller flera egna nycklar och den tredje är kopplad till den första. Ex.: silverbasmixturharpa.

11. Samtliga spelsträngar är försedda med kopplade löv. Ingen bordunsträng och inga fria löv annat än på första melodisträngen. Ex.: obligatharpa.

12. Tex en nyckelharpa som är byggd som en silverbasharpa, men som saknar den för sb obligatoriska kopplingen i andra positionen.

13. En eller flera bordunsträngar som omges av melodisträngar som helt eller delvis är fria.

Varietetskodning. Enkelharpa och kontrabasharpa med A- och B-lek kodas eul. följande:
1. en bordunsträng
2. två bordunsträngar
3. tre bordunsträngar
4.
5. kvartstoner och två bordunsträngar
Kontrabasmixturharpa och mixturharpa med Å- och B-lek kodas sålunda:
1. en mixtur- och en bordunsträng
2. en mixtur- och två bordunsträngar
3. två mixtur- och en bordunsträng
4. två mixtur- och två bordunsträngar
5. tre mixtur- och en bordunsträng
6. tre mixtur- och två bordunsträngar

Några andra varieteter:

C1.11.3. Obligatharpa med tre kopplade strängar. (Med resonanssträngar.)
D1.11.2. Obligatharpa med två kopplade strängar. (Utan resonanssträngar.)
D1.11.3. Obligatharpa med tre kopplade strängar. (Utan resonanssträngar.)
B2.5.1. Wesslénharpa-r4. Fjärde position ej kopplad.
B2.5.2. Tierpharpa-o4. Fjärde positionens nycklar är omvända (dvs. övre nyckelns löv verkar på andra spelsträngen - undre på första).
B2.5.3. Wadmanharpa-i4. Anders Wadman tillverkade ett par harpor där den svängda överliggaren ligger tätt intill tangenthuvudena. Se vidare B2.5.5.
B2.5.4. Silverbasharpa med övre registret kopplat. Lägre positionerna såsom en »ordinär» silverbas, i övre registret - ovanför nionde positionen har alla nycklar två löv.
B2.5.5. Tierpharpa-i4. Fjärde positionens nyckel (som ligger i övre raden) verkar på andra melodisträngen liksom på B2.5.2, men till skillnad från den finns här inget löv för fjärde positionen på A-strängen (ciss).
B2.5.6. Varietet 6 (kl4). Bland andra kopplingar återfinns Fjärde lövparet. Ofta vrids ett av löven (oftast ciss) undan för att skapa samma möjlighet som på o4 och i4, nämligen att man genom att trycka in översta radens tredje och fjärde nyckel simultant får ett C-durackord.

B2.5.7. Varietet 7 (kn4), dvs. kopplad nyckel i Fjärde positionen.

B2.12.1 Kopplingar, men ej i andra position (vilket är ett kriterium för sb)

B2.7. 1. Varietet 1. Andra melodisträngen har högst tre löv - alla med egen nyckel.
B2.7.2. Varietet 2. Andra melodisträngen har minst fyra löv - alla med egen nyckel.
B2. 10.1. Andra melodisträngen har ett par egna nycklar samt ett antal kopplade löv. Tredje melodisträngen har inga egna nycklar och kan genom sin placering betraktas som mixtursträng.
C2. 10.1. Sellinharpa. Endast ett löv på tredje strängen. Lövet är kopplat med de två andra löven på andra nyckeln.
B3.5. 1. Treradig kromatisk nyckelharpa med kopplingen h-d.
B3.5.2. Varietet 2. Tangenthuvudena är ordnade i två rader. Första och andra melodisträngens löv i andra positionen är kopplade, och nyckeln under de lövens nyckel har löv som verkar på andra melodisträngen. Det är G-strängens enda löv.
B3.6. 1. Kontrabasharpa med dubbellek, varietet 1 (Österbyharpa-r4).
B3.6.2. Kontrabasharpa med dubbellek, varietet 2 (Österbyharpa-o4). För förklaring av termen o4 se beskrivning av B2.5.2. ovan.
B3.6.3. Kontrabasharpa med dubbellek med kopplade nycklar men ej kopplade löv. B3.6.5. Kontrabasharpa med dubbellek-i4
B3.6.6. Kontrabasharpa med dubbellek (k14).
B3.7. 1. Sahlströmharpa. Elfte och trettonde tangenthuvudena nedböjda. Se närmare beskrivning nedan.
B3.7.2. Lundinharpa. Andra spelsträngen har egen nyckel för position 11. Se vidare beskrivning ovan.
B3.7.3. Treradig Norrbottenharpa. Ingen överliggare - tolfte nyckeln nedböjd. Se beskrivning.
B3.7.4. Tjämharpa. Nycklarna ligger an direkt på varann istället för att löpa i separata hål sidstycket.
B3.7.5. K. A. Gilleharpa. Andra och tredje melodisträngens nycklar är försedda med klackar som löven sitter på. Alla löven är därigenom lika korta som A-strängens löv.
B3.7.6. Varietet 7 har färre löv på C- och G-strängarna än Sablströmharpan.
B3.7.7. Varietet 8 har fler löv på C- och G-strängarna än Lundinharpan. 1 det fall den har fler löv på ena strängen men färre på den andra i förhållande till normen används den mindre utbyggda strängen som bedömningsgrund eftersom detta kan påverka tonförrädet.
G3. 7.1. von Langenbergharpa. Vi känner endast till von Langenbergs eget exemplar.
J3.7. 1. K. A. Gillebarpa med pianolek. Löven utformade som på B3.7.5., men här är leken av J3-art.
B4.7. 1. Olssonharpa utan bordunsträng. Mensuren är samma för samtliga spelsträngar.
B4.7.2. Olssonharpa utan bordunsträng. Första melodisträngen är kortare än de övriga. Detta möjliggörs med en speciell sadelkonstruktion.
C4.6. 1. Treradig Gullbergsonharpa där kontrabaslöven är av ordinärt slag. Nycklarna är utformade enligt Gullbergsons idé, så att alla nycklar löper genom sidstycket i ett och samma plan.
C4.7.3. Fyrradig Norrbottenharpa. bild
C4.7.4. Fyrradig vipparmsharpa. Fjärde melodisträngens löv verkar på strängen från motsatt sida jämfört med övriga löv.

Vipparmsharpa
C4.7.5. Olssonharpa med löv på basen. Inga resonanssträngar löper vänster om Fjärde melodisträngen. Detta har möjliggjorts genom nycklarnas utformning och lövens placering.
G4.7.1.-C5.6.l. Se beskrivningen i tabellen.

Tveksamma beteckningar

Observera att det primära i denna typologi är att placera instrumenten i rätt kategori. Låt oss anta att man klassificerat en viss harpa C5.6. 1. För den harpan föreslår vi underartsbeteckningen fyrradig kontrabasharpa (med dubbellek) och varietetsbeteckningen fyrradig Gullbergsonharpa. Men skulle någon annan benämning på den bli mer allmän får tabellen anpassas vad gäller benämningen. Själva koden betecknar ändå samma slags instrument. Vi sätter »med dubbellek» inom parentes och anser att fyrradig kontrabasharpa är en bättre benämning. Dock är kontrabasharpa med dubbellek ett vedertaget om än omständligt uttryck för tvåradig kontrabasharpa. Efter det mönstret skulle benämningarna »kontrabasharpa med tredubbellek» och »kontrabasharpa med fyrdubbellek» kunna användas. Enklare vore att genomgående använda termerna (en-), två-, tre- samt fyrradig kontrabasharpa.
Beskrivning av arterna

En "äkta" moraharpa i bemärkelsen att den inte är utbyggd mer fler nycklar eller löv är originalet. Dvs det är
en kopia. De flesta moraharpor är utbyggda för bättre funktionialitet.
Byggare Karl Ivar Lyth.

Al. Nyckelkarpa med en melodisträng, med bordun, utan resonanssträngar.Arten omfattar utpräglade borduninstrument med en enda melodisträng. Instrumenten saknar resonanssträngar. Indelningen i underarter sker alltefter förekomsten av kopplade löv och mixtursträngar. Hit hör våra äldsta bevarade nyckelharpor och åtskilliga nutida kopior och efterbildningar. Moraharpan är en enkelharpa utan resonanssträngar och med två bordunsträngar (Al .1.2).

Bl. Nyckelkarpa med en melodisträng, med bordun ock resonanssträngar. Artens nyckelharpor är i likhet med äldre typer utpräglade borduninstrument, försedda med en melodisträng. De förekommer med eller utan kopplade löv och mixtursträngar vilket ger underarterna. Dessa kan i sin tur liksom kontrabasharporna indelas efter antalet bordunsträngar.
Cl. Nyckelkarpa med en melodisträng, utan bordun, med resonanssträngar
En nyckelharpa på Musikmuseet skulle kunna föras till denna kategori om man tänker sig att den haft löv i samtliga lövhål samtidigt; detta är dock oklart.
Dl. Nyckelharpa med en melodisträng, utan bordun och utan resonanssträngar. Det förekommer någon enstaka experimentharpa där man utrustat en efterbildning av Moraharpan med mixturlöv på bägge bordunsträngarna. Detta ger då en melodi-sträng och två mixtursträngar. Tar man bort mellansträngens löv har man definitions-mässigt en kontrabasharpa utan resonanssträngar (med bordunsträng) oberoende av om man använder kb-strängen för melodibärande toner eller ligger på över alla strängarna så strängen ljudmässigt snarare kunde betraktas som mixtursträng.
A2. Nyckelkarpa med två melodisträngar, med bordun, utan resonanssträngar
Vi känner endast en underart - kontrabasharpa utan resonanssträngar - som indelas efter antal bordunsträngar. Det är även här fråga om utpräglade borduninstrument.
B2. Nyckelharpa med två melodistrångar, bordun och resonanssträngar.I denna art av nyckelharpor finner vi de två underarter som dominerar dagens »gammelharpor»: kontrabasharpa och silverbasharpa. Silverbasharpans andra melodisträng (c') är placerad närmast intill den första. Kontrabasharpan har sin andra melodisträng, kontrabassträngen (vanligen stämd d1), på motsatt sida av leken från första melodisträngen. Kontrabasharpans bordunsträng(-ar) ligger mellan melodisträngarna.
Kontrabasharpa
I silverbasharpans andra lövrad förekommer både kopplingar och löv med egna nycklar. Andra löv- eller nyckelparet, d-h, är alltid kopplat, i övrigt varierar antalet kopplade löv och nycklar. Namnet silverbas har den fått utifrån användningen av en silveromspunnen bas-/bordunsträng. Sådana används inte numera, men namnet har bibehållits av traditionsskäl.
Varieteten o4 är utrustad med en speciell nyckelkonstruktion vars funktion är att underlätta dubbelgrepp. Den fjärde nyckeln i övre raden ger e på C-strängen och den undre ger ciss på A-strängen. Genom att samtidigt trycka in översta nyckelradens tredje och fjärde nyckel, får man ett C-durackord om man drar stråken över samtliga strängar. Silverbasharpor där översta nyckelradens Fjärde nyckel endast har löv för andra melodisträngen kallas Tierpharpa. Vi skiljer på ovan beskrivna Tierpharpa-o4 och Tierpharpa-i4, där första melodisträngen inte har något löv i fjärde positionen.

Ger man andra melodisträngens samtliga löv egna nycklar, har vi en tvåradig kromatisk nyckelharpa

.B2. 7.2. Tvåradig kromatisk nyckelharpa från Roslagen. Bilden tagen på Sibeliusmuseet i Åbo av Per-Ulf Allmo. Kodningens riktighet förutsätter att nycklarna är rätt placerade. Detta foto ger inget säkert svar därvidlag.

B2.12.1 Kan exempelvis vara en nyckelharpa som är byggd som en silverbasharpa med kopplingar, men som saknar den för sb obligatoriska kopplingen i andra positionen.

C2. Nyckelharpa med två melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar. Till arten räknas Sellinharpan med sina två melodisträngar samt en mixtursträng.

B3. Nyckelharpa med tre melodisträngar, bordun och resonansstrångar. Till arten hör kontrabasharpa med dubbellek samt den treradiga kromatiska nyckelharpan.


Kontrabasharpa med dubbellek

B3.13.1 smålandsharpa . Den har en bordunsträng mellan första och andra melodisträngen. Stämning: A, D,(alt E, G el.A (den nya bordunsträngen), C, G, D ("stor bassträng"). Avsikten är att få ett kontrabasliknande ljud i en treradig kromatisk nyckelharpa. Vi kallar den inte kontrabasharpa eftersom kriteriet för en kontrabassträng är att den är kopplad till första melodisträngen.

Den treradiga kromatiska nyckelharpan är nutidens helt dominerande nyckelharptyp. Den utgör en vidareutveckling av Wessléns tvåradiga kromatiska harpa, vilket också Eric Sahlström själv uppgivit. Här har även tredje spelsträngen försetts med löv och separata nycklar. Den finns i ett otal varieteter. Allmänt skiljer man mellan Sahlströmharpa och Lundinharpa.
På Sahlströmharpan har elfte och trettonde nycklarna på första raden nedböjda tangenthuvuden. Dessa brukar också vara nedböjda på silverbasharpan, men på denna även den sjätte nyckeln. Sahlströmharpan har vanligtvis 20 löv som verkar på första, tio på andra och sju som verkar på tredje melodisträngen.

T. v. Curt Tallroth med en harpa kodad B3. 7.7. dvs. fler löv på G- och C-strängen än Lundinharpan. I mitten Leif Alpsjö och th. Nisse Nordström, båda med Sahlströmharpor, B3. 7.]. Foto: Erik Fredelius.

Lundinharpan har normalt 22 löv på första, elva på andra och sju på tredje. Andra strängens elva löv omöjliggör att första radens elfte nyckel får nedböjt huvud, men liksom på Sahlströmharpan är det trettonde nedböjt. Lundinharpan, som utvecklades under influens av Sahlströmharpan, har under senare år förlorat i betydelse

.
Lundinharpa

Norrbottenharpan är i vissa avseenden avvikande. Den finns med såväl tre som fyra melodisträngar. Nycklarna är böjda på ett sådant sätt, att det ger samma avstånd mellan alla nyckelhuvuden. På flertalet andra harptyper hindras nycklarna från att falla ur leken genom att de är bredare innanför nyckelskivan, lekens nedre vägg. Norrbottenharpans nycklar är däremot jämnbreda och hålls på plats av pluggar, som ligger an mot nyckelskivans insida vid nycklarnas ytterläge. Sidstycket är i ett stycke och saknar överliggare. Några av första melodisträngens övre nycklar är placerade andra tangentraden

.
Norrbottenharpa

 

En underart har uppkommit genom att några spelmän har försett sina treradiga kromatiska nyckelharpor med kopplade nycklar för h-d efter mönster av silverbas-harpan.

På Tjämharpan, uppkallad efter L. J. Tjärn, ligger nycklarna direkt an på varandra stället för att löpa i separata hål i sidstycket. Denna konstruktion återfinns på en del silverbasharpor.

 


Tjärnharpa

Som regel stäms den treradiga kromatiska nyckelharpans melodisträngar g-c1-a1, men lokala variationer förekommer.
G3. Nyckelharpa med tre melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar, omvänd lek Leken är omvänd (upp och nedvänd), så att första melodisträngens löv sitter på den understa radens nycklar. De båda övre radernas löv är nedåtriktade, medan den nedre radens är uppåtriktade. Strängarna löper i ett mellanplan mitt inne i leken. Avsikten har tydligtvis varit att inte behöva få alltför långa löv trots att leken är hög. Liknande lösningar återkommer på Svenskharpan och Johanssonharpan. Var och en av de tre nyckelraderna på von Langenbergs harpa har vissa nedböjda tangeuthuvuden. Därigenom får man sex rader tangeuthuvuden. Harpan har 70 nycklar fördelade mellan 29 till första, 20 till andra och 22 till tredje spelsträngen.
Johanssonharpa
J3. Nyckelharpa med tre melodisträngar, bordun och resonanssträngar samt pianolek
Nycklarna pekar uppåt till skillnad från standardlekens nycklar som pekar nedåt vid normal instrumeuthållning. Översta nyckelradens löv betjänar första melodisträngen som på denna nyckelharptyp är belägen längst från tangeuthuvudena. (Detta förhållande skiljer den från en spegelvänd lek.)
Pianolek
B4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, bordun och resonanssträngar
Här har man kompletterat den vanliga treradiga kromatiska harpan med en e2-sträng. Den har blivit första melodisträng. Bordunsträngen finns kvar men används bara vid något enstaka ackord.

Till arten räknas Olssonharpa med bordun

C4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar

En av underarterna kan beskrivas som att man försett en treradig kromatisk nyckelharpa med löv och nycklar för bordunsträngen sålunda att man får en fyrradig kromatisk nyckelharpa. Konstruktionen ligger helt i linje med utvecklingen alltifrån den tvåradiga kromatiska nyckelharpan, via den treradiga, till den fyrradiga. Man har behållit samma stämning på de fyra spelsträngarna. Till underarten hör, utom Olssonharpor, även den fyrradiga varianten av Norrbottenharpan.


Fyrradig Olssonharpa med kortare mensur. Byggare Björn Kallstenius

Ytterligare en varietet av fyrradig kromatisk nyckelharpa är den där fjärde radens nycklar går helt genom leken och påverkar strängen via vipparmar. De träffar den fjärde melodisträngen från »baksidan», dvs. motsatt den vanliga sidan. Här liksom på Langenbergharpan (G3. 7.1.) är tanken att löven inte skall behöva vara så långa som om de skulle passera tre överliggande nyckelrader.
En del byggare använder en något kortare mensur på sina Olssonharpor, en del har kortare mensur endast på första spelsträngen, vilket då ger upphov till ytterligare en varietet. Orsaken till denna lösning är att det tidigare varit svårt att komma över e2-strängar som håller för en mensur på 400 mm.
Enstaka exemplar av treradig kontrabasharpa med dubbellek har byggts enligt Gullbergsons princip (se arten C5). Varietet C4.6. 1 har dock kontrabaslöv i stället för fjädrande klaffar, om än av ett avvikande slag.


G4. 8.]. Svenskharpa. Lägg märke till de dubbla melodisträngarna. Byggare: Viktor Svensk i Fasterna på 1940-taleL Foto: Gunnar Fredelius.
  
G4. Nyckelharpa med fyra melodisträngar, utan bordun, med resonanssträngar, omvänd lek Svenskharpan har fyra dubbla spelsträngar vilket ger en förstärkning av klangen. De stäms G, D, A, E som en fiol men med den »extra» strängen i varje strängpar stämd en oktav lägre än den »vanliga».

Johanssonharpan är konstruerad efter samma princip som Svenskharpan men utan dubblering av strängarna. Liksom i fråga om Olssonharpan finns en varietet, där första melodisträngen har kortare mensur än de övriga.

 

C4. 7.4. Fyrradig vipparmsharpa. Byggare: Viking Haglund i Spånga. Foto: Per-Ulf Allmo.

C5. Nyckelharpa med fem melodistrangar, utan bordun, med resonanssträngar Leken är av en mycket speciell konstruktion: första melodisträngarnas löv sitter huvudsakligen på övre raden nycklar som också påverkar femte melodisträngens löv, vilka består av fristående fjädrande kluffar. Andra melodisträngens löv sitter med några undantag på andra radens nycklar och tredje melodisträngens löv på tredje radens nycklar. Det kan måhända te sig oegentligt att tala om nyckelrader på Gullberg-sonharpor. Utmärkande för dem är nämligen att de passerar sidstycket i ett och samma plan för att sedan utanför böja av, så att tangenthuvudena hamnar i olika rader.

Tillbaka till:
Till Nyckelharpans Forum (om du redan är där i frames, klicka då i stället i menyraden)
Sven Nordins Österbyharpsida


Gunnar Fredelius och Gunnar Ahlbäck diskuterar på trappan till
nyckelharpsutställningen i Löfstabruk. Foto Per-Ulf Allmo

Typologin även presenterad i Nyckelharpan å och nu, Gunnar Ahlbäck, Gunnar Fredelius samt Jan Ling. Till en hör en CD med inspelningar me bl a Anders Norue på Moraharpa, Aners Eklundh enkel- och silverbasharpa, Anders Nordfors kontrabasharpa, Sven Nordin Kontrabasharpa med ubbellek, Hasse gille me såväl gammelharpa som treradig, Esbjörn Hogmark på treradig samt Johanssonharpa, Gunnar Freelius Olssonharpa, Carl Johan Wikström med fyrradig Norrbottenharpa


Bilder som ska in på rätt ställe vad det lider :-)



En fyrradig nyckelharpa. På senare år har ett antal nya modeller tillkomit.
Några får anses som experiment så länge de bara byggs i några få exemplar, medan andra
visat sig livskraftiga med omedelbar spridning. Jag tänker främst, men inte endast, på
Johan Hedins utveckling av nyckelharpan. Ett annat exempel är utveckling av de resonanssträngslösa nyckelharporna.

Se vidare sidan om fyrradiga harpor.




En Johan Hedinskapelse - se denne

 

Det har byggts ett antal kb-harpor på morakropp.

 

 

Fidolina av Anette Osann

Gullbergssonlek

 





Hem