Nyckelharpans Forum

 

Olika modeller av gammelharpa

Generellt talar man om tre modeller av gammelharpa. Kontrabasharpa, kontrabasharpa med dubbellek samt silverbasharpa. En fjärde skulle kunna vara den Jan Ling benämnde enkelharpa. Samtliga dessa termer har brister men här, liksom i de flesta fall i facklitteraturen används de som jag beskriver nedan

Är det meningsfullt att dela in gammelharpan i ett antal modeller? Skulle det räcka med enkelharpa för enradiga och dubbelharpa för tvåradiga? Kanske, men nu är termerna etablerade och att ändra tillbaka till detta vore vanskligt, och det har heller aldrig varit en otvetylig användning av termerna så heller...

Sedan kan man ju indela gammelharpan i ett stort antal modeller, men bara undantagsvis har man nytta av det. Dock finns ett par modeller till som är värda att notera, då de kan hjälpa till att förstå hur utvecklingen gått till. Eller snarare KAN ha gått till. Det är skälet till att jag gör nedanstående genomgång

Foto Gunnar Fredelius. Gammelharpor med Esbjörn Hogmark och Vikarbacks Åke
Genomgående används här några termer hämtade från Tobias Norlids typologi. Basstift avser löv tex för kontrabasharpans d-sträng. Kontrabaslöv vore en möjlig term, men lite konstig i de fall de sitter på en annan modell än kontrabasharpan. D-strängslöv är inte bra då det anger stämningen som ju kan variera. Mittstift anger då löv på en mellanliggane sträng. Någon term för löv på första meloisträng behövs förstås inte... Melodisträng avser vad et låter som, mixtursträng en sträng med mittstift där inget löv sitter på en separat nyckel. Bordunsträng är en spelsträng utan löv som kan spelas tillsammans me en meloi och/eller mixtursträng. Resonanssträngarna vidrörs inte av stråken. Så de är de ena icke spelsträngarna. Att säga tex sjunde positionens nyckel i stället för sjunde nyckeln gör vi för att undvika missförstånd tex då en harpa inte har någon nyckel i sjätte position. De tecknade skisserna jag använder som illustration är moifierade utifrån de Anders Eklundh gjorde till sin artikel om gammelharpan. Se HÄR

De första gammelharporna

Jag kommer här endast prata om gammelharpor i den betydelse termen allmänt ges. Dvs en nyckelharpa med resonanssträngar, förr med kropp utgröpt ur ett enda stycke och med en eller flera bordunsträngar. Så Moraharpan räknas inte dit.

 


Föreställningen att enkelharpan förgick kontrabasharpan verkar sakna stöd såväl vad gäller bevarade instrument som andra källor. Tvärt om finns rent utförandemässigt tecken som kan tyda på att de första gammelharporna hade löv. Jag ger mig inte här in i diskussion ang om inspirationen kom från liran eller sorbiska nyckelharpor eller om det fanns resonanssträngslösa nyckelharpor i Uppland vid tiden då gammelharpan kom till. Det ligger utanför artikelns sfär

Kontrabasharpan får vi se som de äldsta modellen av gammelharpa. Det var i den formen den levt vidare till våra dagar och nu verkar den dessutom öka i popularitet. Men alla enradiga, i betydelsen en rad nycklar, är egentligen snarare variationer än separata modeller.
På Anders skiss ser vi a-strängen, vi ser meloisträngen me basstift, d. Bordunen G (som ibland stämms i A men även andra stämningar förekommer) En del kontrabasharpor hade två bordunsträngar. Här kallar Anders borunsträng två för d. Även tex C är möljig.
Kontrabasharpan brukar kallas 1700-talets modell. Den brukar påstås ha tillkommit då. Det vore bra om man bättre kunde åldersbestämma de äldsta bevarade gammelharporna. Detta även fast inget säger att om de är från 1700-talet så fanns e inte på 1600-talet. OM de kom på 1700-talet, vad slags nyckelharpor avses å i e skriftliga källorna från 1600-talet?

Kontrabasharpakontrabasharpa

Enkelharpa En del så kallade enkelharpor är helt enkelt kontrabasharpor är man tagit dän basstift eller mittstift på. Det finns även sådana som har varit enkelharpor från början (såvida man inte bytt nycklar på dem). De verkar dock vara yngre. Tittar man på de äldsta bevarade, med reservation för harpor jag inte sett, så ser de inte ut som på bilen nedan, utan som på bilen till höger. Skillnaden ligger i att det finns utrymme för

EnkelharpaEnkelharpa
enkelharpaskiss basstift. Den konstruktionen kan man tycka borde tyda på att man byggt med kontrabasharpan som förebild.
Mixturhapa. Enradig nyckelharpa med harpa med mittstift. är en annan enradig modell. Den har betraktats som övergångsmodell, men det finns för många för att man ska avfärda den som sådan .
Oklart om miixtursträngen stämdes i prim, som förstärkning, eller i oktav. Eller kanske något annat...
MixturharpaMixturharpa
Kontrabasmixturhapa Dvs en nyckelharpa me såväl basstift som mixturstift

Kontrabasmisxturharpa

Den blir ju spelmässigt som en kontrabasharpa men med en förstärking av första meloisträngen. A-strängen.

Foto Gunnar Ahlbäck och ddet är Hasse Gille vid stråken
KontrabasmisxturharpaKontrabasmixturharpa
Övergångsformer Sedan har vi då det som kan tänkas vara en felande länken. Det finns några få kontrabasmixtur- respektive mixturharpor me färre stift. I något fall en mixturharpa med enast tre mittstift. Bortser man från att de alla sitter i den enda raden nycklar, och inte i en andra rad vilket skulle göra dden till silverbasharpa, så sitter löven likadant som på en silverbasharpa me få löv. Dvs bl a h--kopplingen. Mittstiften sitter till och me på en större platta som man ser på många äldre silverbasharpor. Det ser ut som att är har vi övergången från mixturharpor till silverbasharpor. En annan teoretiskt lika trolig utveckling går från kontrabasmisxturharpan till kontrabasharpa med dubbellek. Samma sak där då, att vi pratar inte om en mixtursträng med löv på varenda nyckel, utan me några få som kan ge samma dubbelgrepp som på ubbelleken och silverbasharpan. Läser man Per-Ulf Allmos bok, Framlades then stora nyckelgiga, så står det klart att sistnämnda bör ha varit fallet.
När Allmo visat att tipunkten för silverbasharpans födelse ligger långt senare i tiden än vad vi alla trott tidigare, så blir utvecklingen logisk, mot att en tidigare beskrivits på ett sätt som inte kännts rätt utifrån en spelmans perspektiv. Kanske själva ordningsföljden modellerna ansågs ha uppstått var ologiska, men det sätt det beskrevs lämnade frågetecken efter sig. Sedan har utvecklingen inte följt en spikrak linje. Inte förr och inte nu. Standardisering. Rätt och fel. Det var inte ledorden. Utom det att gammelharpan faktiskt vad gäller själva kroppen och nycklarna samtidigt ju varit traditionsbunden efter vad vi ser på bevarade instrument. Till och me detaljer som räfflarna på nycklarna, som ju saknar funktion. Men funktionsmässigt så har man experimenterat, ändrat, bytt nycklar och flyttat strängar. Merparten av de riktigt gamla instrumenten är i varierandde grad ombyggda. Från e enradiga till dubbellek, från enradiga och ubbellek till silverbasharpor
 

Kontrabasharpa med dubbellek även benämnd Österbyharpa

Genom att koppla loss ett par löv och ge dem en egen nyckel i en undre rad fick vi en första tvåradiga nyckelharpan. Detta skedde under andra halvan av 1800-talet.

I position nummer ett behölls kopplingen h-d. Något Anders inte tagit med i sin skiss är den finess man finner på fjärde nyckelparet, är övre nyckeln betjänar undre radens löv och tvärt om. Eftersom c-strängen inte använes som melodibärane så var etta praktiskt. Genom att trycka in nyckel tre och fyra samtiigt fick man ett ackord som man visserligen kunde ta även utan att vända om nycklarna, men på detta sätt kan man ta dubbelgrepp med pekfingret på nyckel två respektive tre-fyra och ha pek-, ring- och lillfinger lediga för melodispel.

Något som också saknas på enna skiss är en ytterligare bordunsträng C placerad mellan g-bordunen och meloisträngen, d. G är den dominerande bordunen, som med fördel används som pulserande taktmarkör (snarare än den "obrutna bas" som brukar nämnas.) När man spelar på meloisträngen D så får man på detta vis med en c-bordun fast den kombinerade mixtur- och bordun-c-strängen ligger på andra sidan den tjocka G-bordunen.

Jag hör sägas att det finns Österbyharpor utan denna rena c-bordun. Kanske misstar man den för en resonanssträng, då en kan ligga lägre längre bort från stallet, så man kan välja om man vill att den ska ljuda. Jag har själv aldrig sett en Österbyharpa utan nämnda bordunsträng

Österbyharpa / Kontrabasharpa med dubbellek Österbyharpa
Österbyharpa
Silverbasharpa Den gammelharptyp som under 1900-talet alltmer trängde undan kontrabasharpan. Speciellt vad gällde nyrekryteringen vid och efter folkmusikvågen. Den har kvar mixturharpans och Österbyharpans koppling för h-d på andra nyckeln. I början även det omvända nyckelparet i fjäre position. Det är inte ovanligt nu heller, men trenden har gått mot att när c-strängen används som melodibärande, då kontrabasharpans d-sträng tagits bort, så lägger man alla a-strängens toner på översta knaverraden.
Silverbasharpan är klart mer begränsad än kontrabasharpan, men i förhållande till Österbyharpan en av allt att döma sprungit ur, så har den sluppit ifrån att vara begränsad i stort sett till C-ur, och kan nu spelas i några tonarter till. En del spelmän höll, och håller, fast vi traditionen att vara flitig me användandet av G-bordunen. Det så kallade tunga spelet. Även förr fanns spelmän som gick mot ett spelsätt som slog igenom ordentligt i och med en treradiga nyckelharpans intåg på scenen. Det gav eko i spelmansnamn som Fisen Ljuvlig, vilket påstås anspela på att han likt en spelman som kallades kvinten, låg på kvinten. Och alltså inte spelade ett bordunspel fullt ut.
SilverbasharpaSilverbasharpa
   

Jämförelsetabell

Exempel på hur harpor klassificerats        
         
Harpa \ typologi Norlind äldre benämning Ling Ahlbäck/Fredelius
Tegelsmora Päronform (lutaform)      
Moraharpan Utan rs / Åttaform   medeltida nyckelharpa enkelharpa utan rs
Esseharpan Utan rs / Kägelform   medeltida nyckelharpa mixturharpa utan rs
Vefsenharpan Utan rs / Kägelf. Med insvängningar   medeltida nyckelharpa mixturharpa utan rs
löv enb. på 1:a strängen saknas! Enkelharpa/ enkelbasharpa enkelharpa enkelharpa
löv på 1 o 2 spelstr. Enradig med mittstift Enkelharpa/enkelbasharpa enkelharpa mixturharpa
löv på 1 o 2 samt basstr. Enradig med mittstift och basstift Enkelharpa/enkelbasharpa   kontrabasmixturharpa
löv på 1 samt motsatta spelstr. Enradig basstift och skruvplatta / alt skr.meknism Enkelharpa/enkelbasharpa kontrabasharpa kontrabasharpa
löv på 1 o 2 spelstr. Tvåradig med dubbla nycklar utan basstift Dubbelbasharpa, silverbasharpa silverbasharpa silverbasharpa
löv på 1 o 2 samt motsatta sidan.Tvåradig med dubbla nycklar med basstift Dubbelbasharpa, kontrabasharpa med dubbellek kontrabasharpa med dubbellek kontrabasharpa med dubbellek
treradig med omvänd lek Treradig (von Langenbergs harpa)     3-radig kromatisk nh m omvänd lek
enl Bäckströms ritning     kromatisk nyckelharpa treradig kromatisk nyckelharpa, Lundinharpa
enl Lundins ritning     kromatisk nyckelharpa treradig kromatisk nyckelharpa, Sahlströmharpa
         

 

Åter till sidan om nyckelharpans historia HÄR och till forumets startsida HÄR